Läste här om dagen om passion. Och funderade att det är ju ett bra ämne att skriva om. Aktullt och kanske också tankeväckande till varje familj.
När vi söker vår livskamrat då kanske vi lever i en passion, den första tiden. Verkligheten och vardagen tar vid ganska fort. Skall man då avsluta förhållande när vardagen tar vid? Eller skall vi försöka hitta gemensamma intressen i stället för att avsluta och säga att vi växte ifrån varandra. Det finns många fina sätt att uppehålla gnistan, men det är ju att hitta gnistan i alla bråska, som man har, i familjerna. Arbeten, fritidsintressen, hushållet skall vara si och så, om man skall bli godkänd och täckas bjuda gäster, för det hör ju till, eller hur?
Varje familj är en egen dyrbar cell, som skall byggas upp av näring som man ger åt den. Hur vill familjen leva, hälsosamt, eller stressande, där man går förbi varandra, och inte ens hinner se varandra. Och i detta tillstånd, i stressade tillvaron har man glömt sin familje cell och kanske blivit sedd av någon annan i jobbet, eller på fritids aktiviteterna. osv. Passionen blossar upp och man tror att dendär nya är bättre än den gamla.
Vad händer? Är man så blåögd att man tror att passionen är bestående? Då blir det ett enda virr- varr i ens liv, man byter för passionens skull och glömmer bort att sköta om det egna livet.
Prioritera era göromål, prioritera det som är viktigt! Låt inte era egna celler dö bort i all stress! Er familjecell är passionen som måste vårdas. Sök och finn gemensamma tider för samvaro, för diskussion och ta inte och döda era egna uppbyggda celler.
Säg inte att det är modernt att byta ut och bli passionerat kär, säg inte att det är tillåtet, i dagens samhälle, för det är inte rätt att förstöra och riva ner familjeceller som lider och mår dåligt.
Jag vill fråga, vad är livet? Vart är vi på väg? Vad kan vi göra för att familjen hålls sams?
Vad vill du själv? Svara på dessa frågor ovan?
Mitt förslag:
Prioritera, ge tid, och kom ihåg, gräset är inte grönare hos grannen!
Tänk efter före och ha din egen famailjecell nära ditt hjärta!
Med tacksamhet och glädje i mitt liv!
Tita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar