I förtroende %

Fick ett samtal!

Får jag berätta, den i förtroende?

Så klart får du berätta!

Vet du att jag vill att du inte för detta vidare!

Jag lovar att inte föra vidare!

Men, men, hur gör man, vid ett svagt tillfälle, då har man glömt det man lovat!

Det är en viktig sak som jag vill att alla skall förstå, det är det, om man lovar hålla tyst, så skall man verkligen inte föra saken vidare.

Sen finns det också sådana förtroende uppdrag som man automatiskt får av en vän, så betyder det att man absolut inte för det vidare till någon annan. Inte ens åt släktingar. Hur kan man lite sen på en sådan person som bryter mot förtroendet. Nu talar jag inte om tystnadsplikt, för vanligt folk har inte det. Men förtroende är lite i samma stil. Det kan bli roligt att skvallra, jo har du hört om den och den personen, hon har gjort det och det....

Det blir som en löpeld som går vidare i skvallrandet!

Gott folk, när ni får ett förtroende, betyder det verkligen att ni håller tyst.

Det är kanske en människa som vill  prata med dig bara för att han eller hon har litat på dig.
Håll hemligheten för dig själv, för det kan ju hända att det är personens enda räddning i livet att just du håller tyst.

Lyssna och låt det lämna mellan er två..

Är du osäker, vad personen vill att du skall göra fråga hellre är att du för vidare.

Fråga rent ut, vill du att jag skall berätta detta åt din släkting, vem det nu vara vill. Och säger personen nej, då har du limmat munnen.

Detta är viktigt för vänskapen, för förtroendet och för ditt eget samvete!

Lycka till med att hålla tyst i förtroendet!

Med tankar i höstregnet!

TITA 

Vardagliga ting!

Vardagliga ting!

Det är inte alltid man tänker på de vardagliga tingen runtomkring, men ibland gör man det.

Idag började jag fundera på vardagslivet. Vardagar är många och långa. Ibland känns det långtråkigt och varje dag, är sig lik.  Speciellt när man är pensionär, så kan varje dag vara lika, man skiljer inte ens på helg dagar.  När man är i arbetslivet, kan dagarna vara lika också, man stiger upp samma tid, man går till jobbet, jobbar på och kommer hem, gör sina hemsysslor, tid för sömn och vila.
Likadant är det ju med pensionärslivet. Man stiger upp samma tid som när man hade arbete, gör sina sysslor gladeligen och funderar på livets gång. Hittar på kanske något trevligt att göra. Då menar jag, kanske sysselsättning man inte hann med, under arbetslivet. Då tänker jag också på välgörenhet, som man funderat på under den tid, man arbetat. Det finns många olika uppgifter för oss alla som kunde inspirera, till att hjälpa människor i de dagliga göromålen.  

Vad kan jag göra? Vad vill jag göra? Vad finns det för behöv i min omgivning som jag kunde göra?
Det är i dessa tankar, som jag börjat dagen med, och sitter och virkar för brinn kära livet.

Det är denna situation som jag börjar fundera på meningen och känslan av meningsfullhet. När man jobbade så kändes det ju meningsfullt att arbeta och kanske ge guldkorn åt någon? Nu då, man får fråga sig, till vilken nytta virkar jag eller när jag bakar? Eller när jag skriver mina funderingar på bloggen eller samlar skriverier till ”kanske” följande bok.  Vad är det vi sysslar med här på vår jord, den tid vi är här?

Det är många tankar som rullar på och jag funderar också är det någon annan som tänker lika?

Kanske någon frågar, hör du det är enkelt att göra si och så. Kom med i den här gruppen och den där verksamheten.   Det är enkelt och lätt!

Nu skall ni få höra: Jo verkligen lätt att komma in i en ny grupp! Verkligen roligt att någon bjuder in i en grupp?  Men är det, det jag vill? NEJ! Det är inte det jag vill!
När man i hela sitt liv, varit social och hjälpt andra människor i krissituationer, så orkar man och vill inte heller komma in i en grupp, där en i gången börjar fråga om sjukdomar och berättar om vad man har för krämpor.  Där någon har läst en bra bok om någon sjukdom. Nej tack, jag har fyllnad av allt som heter sjukdomar.  Först har man skött människor i olika sjukdomar, sen har man undervisat i olika sjukdomar och vårdmetoder.  Kanske jag aldrig mera får inspiration att läsa om sjukdomar? Tror inte det.

Och nu är jag osocial. Trivs med att vara helt ensam. Skönt!

Den enda känslan är, att man är onyttig! Varför känner man så? 
Svarar på det själv: Kanske för att man arbetat och stressat på i 40 år och inte haft den sköna fritiden, som man har nu som bäst. Man tror att det inte är sant, att få göra det man vill!
Härliga tider, mina vänner!

Ha en fin dag! 
TITA