Bloggintresserade

31 mars 2011

Fånga dagen genom att filosofera lite om livet!

Johannes 14 
5 Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6 Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

Fånga dagen med dessa Bibelord och sången!

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:18-20)

Virtuella livet, har det nån inverkan på våra liv?

(Obs. Bilderna är lånade från nätet!)

God Eftermiddag! 
Filosofen är i gång strax från morgonen! Så ni vet.... Huvudet är inte tomt som den var i går kväll. Nu har hjärnan plockat fram det som sov igår. Nu skall ni få höra!  😂
Skratta lite om ni vill!!!

Jag vill ifråga sätta en av vår tids myter, och berätta lite i omväg om  våra hjärnor. Hjärnforskare och antropologer säger ofta, att våra hjärnor är ganska lika våra förfäders och anmödrars  hjärnor,som den fungerat och såg ut för många tusen år sedan. Tänk på denna utveckling i dagens samhälle om vi tänker på den tiden då ångloket kom till England på 1820 talet. Humanisterna skrev om järnvägens farliga hastighet, att tänk att den rentav går snabbare än en häst i galopp. Man befarade då att människans hjärna dör av den ohyggliga hastigheten. :) 

Kan ni tänka er, vad som har hänt därefter: Människan har besökt månen, sprängt ljudvallen med flygplan och andra maskiner, vi människor har sänt en sond till Mars.  Och här är vi fortfarande och vi har förökats mångfalt. Och tänk er vi är funktionsdugliga åtminstone på ytan. Eller vad säger ni? Vi tycks vara anpassningsbar. Vi tar intryck av nya saker och lär oss fort använda ny teknik. Vi justeras oss lydigt efter utvecklingen.  
Man borde tänka: vad händer om allt detta är farligt för människans psyke. Om man sen tänker på alla virtuella spel som ungdomar spelar. Man dödar människor virtuellt och miljön ser naturlig ut. Dem man dödar känner ingenting eftersom den är virtuella..... 
Eller kanske någon skriver hatbrev i facebook IRL-våldsdåd. Där den virtuella världen är snäv man gillar en vän eller inte. 

Också i misstag sagt kritik eller ovetande om vissa uttalanden kan leda till beskyllningar som inte är menade och ifrågasätts och utmålas som fienden. Har man över 1000 vänner i sin facebook, vem säger att de är vänner? Om du anser att de är vänner så undrar jag nog om man får hjälp den dagen man mår dåligt i den verkliga livet.Vem ställer upp? Människorna känner fysisk, psykisk och social smärta oberoende av kultur och religion.

Fundera på detta och ta ställning, inte för min del men för dej själv!! 
Ha en fin dag!!

(Lånat vissa tankar av Kjell Westö kolumn)

26 mars 2011

Våren är på kommande! 2011

Härligt när det blir vår! Man väntar att snön skall smälta och att man skall få börja plantera blommor på terrassen. Tulpanerna trivs när det är lite svalare. Jag satte ut dem för de började slakna inne i värmen. Jag hade dem över en vecka när de fick vara ute. 
Idag 26.03.2011. började jag och gubben tvätta terrass fönstren. Först menade vi tvätta bara innanför, men det var ganska varmt så vi tvättade också på utsidan. Solen sken så det blev randigt, men vi fick vinterljusens sot borttvättat och det var ju viktigaste.

Egentligen så är det ju bara lite över 2 månader så har vi sommar lov och då borde vi ha båten ute och gräsmattan grön. 

Vi väntar på sommar och sol och kanske också regniga dagar så man får sticka och läsa. Det ger också avslappning. 

Att fara till Fäboda är också en sommardröm, vi hade så roligt med mina systrar då vi vandrade där och hade matsäck med oss. Vi njöt av den friska luften och tallskogen som finns där förstås också havslukten. 

Som sagt, nu får vi vänta på ljusare sommar tider. I natt skall sommatiden = klockan ställas om, alltså mot sommaren. 
Ha det...... /TITA

20 mars 2011

Funderingar en vacker söndagsmorgon!

Solen skiner och det blir en fin dag och man får sitta på terrassen och njuta av eftermiddags kaffet.
Det är skönt att tänka att idag behöver man inte göra någonting. Söndagen är vilodag!
Hoppas alla kan tänka så! Vi behöver en vilodag alla oberoende om vi arbetar eller är pensionärer. Man måste stilla sina sinnen och tömma sin hjärna och ta det lugnt.
Nu i skrivandet stund sökte jag upp ordspråk och hittade talande ordspråk. som jag ämnar kopiera hit!

Att jag finns är inte samma sak som att jag leva.
Att leva "rätt" betyder inte att du lever längre. Det känns bara så.
Att leva är att acceptera illusioner.
Skrivet av: Klara Johanson (1875-1948)

Så sant så sant! Ordspråk och tankespråk är intressanta att läsa, men alla gånger är de ju inte så som man själv tycker och tänker.

Man kan finnas till och vara konserverad, det betyder att man inte kan och vill göra något åt sitt liv och inte heller ändra på tillvaron. I denna tillvaro är man bara och är kanske missnöjd. Vill man vara det så är det ju så, men vill man inte så bör man göra något. Jag tänker på när vi hade småbarn, var man ganska låst i sin tillvaro, man hade arbete och hem att sköta om. Och omsorg om barnen var också stor, man ville så väl. Man ville att de skulle äta och sova och lära sig något. När de blev större ville man att barnen skulle ta med sig hemifrån sådant som var fina minnen. Det fanns säkert dåliga minnen, eftersom ekonomin inte var så bra då. Minns bara att äldsta sonen brukade säga att varför får inte jag, då kusinerna får. Kusinerna var 2 och de hade bättre ekonomiskt ställt. Vi hade 3 små barn den tiden, och vår princip har alltid varit och är fortfarande så att vi vill att alla barnen skall få lika, med hjälp och gåvor. Vi tänker på rättviseprincipen. Det går ju inte 100'% men nästan i alla fall. Det blev ju så att avundsjukan rådde och sonen tänkte att om jag får egna barn så skall de få den drömmen... Haa haa haa, han visste inte att mamma noterade detta och pappa också. Men tyvärr hade vi inte råd då att ge det som kusinerna fick. Livet är så bara. Idag är det en annan sak, råd har man men man kan inte ändå ge allt. För om man ger för mycket så blir det som vi fått höra av bekanta " Ni som är rik". Nå inte har vi mer än någon annan, men vi spar och tänker på hur vi hassar i vardagen. Ibland brukar yngsta dottern säga: "Märkligt vad ni är noga i vissa saker och sen mitt i allt kan ni sätta ut massor med pengar". Det är sant, om man spar så har man och så kan man också unna sig lyx.
Jag skulle ju filosofera runt konserveringen, och det bredde ut sig till den milda grad. Jo, när barnen är små kan man ju inte göra allt det man drömmer om, men man försöker ju göra det sen, när de är större. Man måste göra sådant som är bra just då när de är små. Man skall ta vara på den tid som är just nu och leva på drömmar, illusioner kan ju också bli sanna om man tänker på dem tillräckligt länge.
" Att leva rätt betyder ju inte att man lever länge". Nej nej....det kan betyda "att man lever tills man dör" Och vad skulle inte vara lyckligast. Inte skulle jag vilja ligga på långvården. Men tyvärr kan vi ju inte välja det utan det är som det är menat för en,,,,KOHTALO eller vad kallas det för.
Måste ännu skriva om att leva rätt: Man får fråga sig att vad är att leva rätt? Vad jag tror är att var och en av oss har olika kriterier vad som är rätt och att leva rätt. Vi som är kristna människor, lever enligt Bibelns lära, eller vi försöker leva efter den. Kanske också andra försöker leva efter samhällets normer. Men att leva rätt i sin familj i sitt hem är inte samma sak som att följa normer. Vi har ett samspel i familjerna som känns rätt eller fel. Ibland är inte samspelet lika för hela familjen. Vi spelar på olika strängar, och då blir spelet falskt. Vi bör samarbeta och försöka spela så att de passar ihop och att tonerna stämmer. Men om det bara är en som stämmer strängarna och en annan måste följa med blir det ju så att det finns en dominerande stämma och då hörs inte allas toner i spelandet. Detta leder till att de som följer den dominanta börjar lida och kanske blir tyst eller kanske protesterar och vill inte spela mera. Den dominerande spelaren bör bromsa upp ge utrymme för de övriga spelare. Alla bör få sin röst hörd och utrymme för sina behov och för att kunna spela rätt i familjen. 
Hoppas ni fick något av mina filosofiska tankar. 
Ha en fin söndag och vilodag och stilla era sinnen för att ta emot ett budskap från ovan.
TITA

19 mars 2011

Jag älskar tulpaner det känns som vår! 2011




 Färska blommor i en vas, är uppiggande och när man ser dem blir man glad och nöjd! Tulpanerna hör till våren och speciellt då gula tulpaner. Jag älskar blommor i vas och på vardagsrums bordet! Tack till dem som har givit dem! TITA
(de var menade för 20.02.2011)
TACKAR OCH BOCKAR !

6 mars 2011

Vietnam resan 17.02-05.03.2011

Hello mina vänner!


Resan startade 17.02.2011 och vi var hemma 05.03.2011
Med spänning sätter vi oss i planet i Kronoby och tänker att va skönt, 2 veckor nere i solen och i värmen.
Lång resa, får man konstatera! Tröttsamt!
Och gissa igen blev jag sjuk, och flunsan tog vid, redan efter några timmar på nya kontinenten. Tänk positivt tänkte jag och nu skall du inte bry dig om lite hosta och stocka näs. Och jag brydde mig inte heller.
Vi for den 20.02 på en utfärd till Vietnams tunnlar som de grävde under kriget och där soldaterna bodde och gömde sig. Smala tunnlar och gångar under jorden. Jag tyckte nog att jag kände mig trött, men jag tänkte nå, det är väl tidsskillnaden som gör sitt. Säkert var det, också det som gjorde. Ralf for ner i gångarna och många andra turister, men jag hade ingen energi att krypa där så jag knäppte foton och stod uppe på land, med några andra som inte heller for ner i hålen. Men det var jätte intressant. Över +30 grader hela dagen och svetten lackade efter ryggraden. Trodde flera gånger att jag hade myror på ryggen. I alla fall var dagens utflykt mycket givande och vi såg en myrstack med vimlande mopeder i en sju miljonstad Saigon som den hette förr och kallas ännu, men officiellt heter staden Ho Chi Minh, enligt en president som de hade där tidigare. Vietnam är ju ett kommunistiskt land. Men egentligen så syntes det inte på samma sätt som i vissa andra länder. Största delen är buddister men det finns också Katoliker och många katolska kyrkor såg man under vägen. Vietnameserna tror också lite på spådom och är något vidskepliga. När vi gick där under vår utfärd så tappade en flicka ett spelkort på gatan och hon tog inte upp den utan lät den vara och Ralf tänkte att han skall vara artig och ta upp kortet och så skulle han ge den till flickan tillbaka. Men se den ville hon inte ha och hon tog inte ens i kortet utan Ralf fick kasta den tillbaka på gatan. Märkligt tänkte jag. Kanske kortet skulle ha givit otur, vad vet jag, eftersom jag inte är tror på sånt så kan jag ju inte heller förstå mig på det. Vi var också och de på en presidentpalats, som en av presidenterna har bott och verkat i. Ganska vanlig palats, inte så mycket guld och glitter, fast huset var stort och mäktiga möbler fanns i huset. Den fungerade nuförtiden som ett museum, och ibland kunde man beställa den och hålla bröllop och liknande tillställningar där. Under utfärden såg vi också gamla pansarvagnar och gamla canoner som de använde under kriget. Kriget tog ju slut under samma år som jag och Ralf gifte oss 1975.  Vi minns ju både jag och Ralf Vietnamkriget så det var för oss en historisk ungdomsupplevelse att se var kriget hade härjat.  Lärdoms rik upplevelse och intressant.
På kvällen fick vi besöka en Vietnamesisk familj och betala för den mat vi fick äta hos dem. Vi var 2 par som for till familjen. Det sades att det är en familj i medelklassen, men det tror vi inte på....Huset var i tre våningar men enbart ett eller 2 rum i varje våning. Husfolket sov på en madrass på golvet, inga sängar använder de i allmänhet. Varje sovrum hade egen dator och tv.
Överlag fanns det inte så mycket möbler i rummen förutom i nedre våningen där köket fanns och vardagsrummet. I vardagsrummet fanns det mycket stilfulla möbler som såg dyra ut och där fanns också en bokhylla med prydnader. Detta hem såg ut som ett buddist familj, eftersom de hade en altare i vardagsrummet för buddha. Intressant i den bemärkelsen eftersom vi inte brukar i våra hem ha ett altare för vår tro och religion. På något sätt upplever man här i österlandet i Asien att människorna har djupare religioner i sina liv än man har i väst världen där man förbi ser religionens betydelse överlag.


Vi åt en traditionell vietnamesisk måltid och frun i huset serverade hela tiden mer mat och mer mat, olika rätter, broiler och fisk och massor med grönsaker i alla de sorter. Vi blev mätta och förnöjda. En intressant upplevelse hela denna dag och nu var vi ännu bara  i söndagen den 20.02.2011. 
Måndagen den 21.02.2011 blev en lång och tung dag. Vi startade ganska tidigt på morgonen efter morgonmålet mot vårt andra resmål där vi kommer att vara 11 dygn och se lite hur strand livet är  och vad de tänker och tycker om turister.
När man lyssnar 5 timmar på guidens berättelser om Vietnam så nog är det ju intressant, men när man är sjuk så orkar man bara lyssna med halva örat och somnar mellan varven. Tur att man har Ralf med som lyssnar för oss båda.
Det var ganska spännande att komma till vårt nya hotell och se hur vi kommer att tycka om den. Vi hade ju i Sagon bott i en fem stjärnigt hotell, där det var rent och prydligt och glänsande golv och deras image var ljusa färger och vita orkidéer överallt och i vårt rum och också i badrummet. Och ni kan inte tror hur fint badrum vi hade rent och fint och glänsande kakel överallt
Besvikelsen var stor när vi sen kom till detta hotell Sea Lion hotell som var 4 stjärnigt och endast 4 år gammalt och dålig i skick. Smutsigt och dåligt lagat kakel och fogarna skräpigt lagade. Likaså var sandigt golv och grådaskiga lakan som nog var tvättade men inte rena. Tak och golvlisterna var dåligt satta och dåligt målade och väggarna var klottade av målet.  En dag blev vi utan handdukar och följande dag var det likadant. Ni vet när man svettas så går det inte att vara utan att duscha sig och man måste nog ha handdukar att torka sig i. Gissa hur jag gjorde då. Joo torkade mig i morgonrocken och lufttorkade mig under air condis fläckten.  Haa haa haa....så kan det gå. ”Konstigt on monet sano mommeli kun ei keksinyt muuta.”
Besvikelsen var stor och måendet var inte heller sådär i topp och febern steg. Fick vara till en läkarstation och läkaren undersökte mig och gav medicin. Ni vet en gammal sjukvårdare som jag hamnade och kritiskt granska aseptiska kunnande på mottagningen. Ni kan tänka er att när de tog febern  så tog de inte och putsade mätaren, som vi i vanliga fall brukar i Finland. De slog ner tempen och satte den i glaset för följande patient.  Vi här i Finland lärde oss redan på 70-talet att febertermometern skall putsas med bakt.dödande medel. Så ni vet redan det var negativt. Men medicin fick jag och en stor dos C-vit. och b-vitamin + halstablett och slemlösande samt antibiotika. Ingen av Finlands läkare har aldrig skrivit en massa vitaminer tillsammans med antibiotikan. De har nog en annan syn på läkekonsten än va vid har. Redan efter 2 dagars kur så kände jag att jag mådde mycket bättre och kuren biter. Värken som jag hade fått cortison åt fick jag avsluta eftersom jag hade ingen värk alls och ingen värkmedicin behövde jag ju inte heller ta, förutom några Panadol som febernedsättande. Och idag tar jag ingen värkmedicin alls eller cortison endast vid behov, (värkmedicin)  Lite lös mage fick jag nog av vitaminbomben, och förstås åt jag massor med frukt varje dag, så jag kan ju inte säga vilken av dem som gjorde att magen slog lite lös. Tur jag hade Acidofilus piller med mig från hemlandet.  Nåjaa så var det med den saken.
Förstås måste jag också fara och prova SPA erbjudande som de hade på hotellet. Jag beställde fotvård och fotmassage samt ansiktsmassage. Och nu kom min vårdarinstinkt upp igen. Nu började fantasin spela en spratt och jag följde upp deras agerande till 100% och flickorna har lärt sig någonting i sin skola. Sen säger de  åt mig att slappna av och blunda. Hur skulle jag kunna slappna av när jag måste följa upp hur de gör?
 Inga engångshandskar hade de på sig när de började med fotvården och inte putsade de instrumenten tog ur en låda som de hade framsatt. Och satte den tillbaka i samma låda när de hade använt dem till mig och när de skulle ta bort förhårdnader under hälen tog de med ett rakblad.  Och ett tu tre skar de mig med rakbladet under foten och blodet droppade. Kan ni tänka er hur mina tankar började rulla. Tänk om jag skulle ha Aids eller ha hepatit eller annan smittosam sjukdom.... och vi turister finns det många sorter av som tur var har jag ju ingen sådan sjukdom så jag skulle ha haft god lust att förklara lite närmare hur de skall handskas med turister, som kommer och går.  Men jag var passlig och var tyst. Flickan tog en vadd tuss och torka bort blodet som rann och såg lite snopen ut.  Glömde att säga att de var två flickor som hade var sin fot ena massera och ena hade fotvård.  Lite oartiga var de för de satt och pratade sin emellan och kommenterade mina fötter och också att de skar mig i misstag. Oetiskt tänkte jag J. Massagen var skön och likaså mineral ansiktsmasken var härlig och massagen i ansiktet var fenomenal. Sen vet jag ju inte hur renliga det där massage oljorna var, men jag  iddes inte tänka så mycket på det då. Men nu såhär efteråt  har jag ju funderat på det. Jag såg inte ens om de tvättade händerna mellan mina fötter och ansikte, för de började ju med mina fötter.  Så jag undrar, hur det var med den saken. Aseptikkunskapen var noll!  Nu har jag provat på detta också och sett vad SPA hade att erbjuda. Förstås kunde man också ta olika bad och helkroppsmassage.  Det räckte med detta för mig!
Maten då, hur var den?
Egentligen om ni varit och ätit till en restaurang med asiatisk mat eller om ni varit till en vietnamesisk restaurang så vet ni hur maten smakade.  Smakligt tycker jag.  Ris var huvudrätten och soppor efter huvudrätten och vatten var matdryck. Man såg att folk och utlänningar drack öl och liknande, vin dracks inte alls.  Och vi som är absolutister drack sodavatten och sprite eller vanligt vatten.  På dagarna åt vi en pizza som vi delade på och drack massor med vatten och det var ganska gott och räckte riktigt bra.  Morgonmålet var diger, på stående bord och man fick välja vad man ville äta, samt en diger frukt bord.  Jag höll mig i fruktbordssidan för det mesta och lite rostat bröd, räckte otroligt bra hela dagen tills man for ut och äta på kvällen.
Eftersom jag hade antibiotika kur på så solade jag mig under parasoll eller under palmernas sus.  Endast när vi simmade så var jag under söderns sol och det var ju inte långa stunder. Brände mig ändå på ryggen och det var ju förstås antibiotikas förtjänst.  Vädret var + 30 och ända upp till +42. För varmt för oss nordbor. Svetten lacka hela tiden och som jag många gånger trodde att jag hade nån fluga på ryggen som reta mig, men det var bara svetten....... haa haaa  J. På balkongen hade vi lika varmt och solen gassa på i ett, så där gick det inte ens att sitta på nattetid eller på kvällen.
Jag hade tre böcker med hemifrån och dem läste jag ut och lämnade dem där i bokhyllan i reception och lånade  2 böcker till.  Ralf gjorde likadant och vi lämnade alla böcker där så vi fick mera kg för det vi köpte hem åt våra barnbarn.
En dag hade Aurinkomatkat ordna en utfärd med CYKLONER. Nå vad är det då? Jo en cykel som en person sitter i framändan och en vietnames trampar där bak. Vi var en 20 tal finländare som var med på färden.  Cyklonerna förde oss till fiskehamnen och vi fick se en doftande eller vågar jag säga luktande fiskehamn......och massor med människor som ropade och sålde fisk. Doften!!!!
En annan dag var vi med några fiskebåtar på en tur och körde upp efter en älv som var grumlig. Vi hade flytvästar på och c:a 5-6 turister i varje båt. Intressant utflykt. Man såg massor med allt möjligt i stranden och så såg man hur de satte ner näten och hur du tog upp näten. Otroligt många större fiskebåtar var uppradade efter stranden. Fiskebåtarna var ute på nätterna och fiskade. Man såg hela havet fullt av lampor som lyste från dessa båtar på kvällarna när man gick ner till stranden.  
På samma utfärd var vi och besökte en Vietnamesisk gammal dam som hade varit gift med en skattebjörn före kriget. Damen var över 80 år idag och var liten och smal och såg torr ut. Huset där hon bodde var vackert gjort av hennes man som dog i Vietnam kriget och lika så dog hennes son också där. Hon hade hyllor där deras foton var uppradat, liknade lite som ett altare, med ljus och blommor och foto av dem.  Denna dam hade varit rik på den tiden, men efter kriget så hade hon hamnat sälja deras dyrbara saker så nu fanns det just ingenting inne i huset. Hon hade sin andra son som bodde med henne och hans familj. Vi blev bjudna på vietnamesisk tee.  Märkliga livsöden fick man se och men förundrar sig hur i världen de har klarat sig och klarar sig ännu idag. Dåliga löner om man jämför med våra löner, men det kan man ju inte för deras livsstatus var en helt annan än vad vi har här i Finland.

Vi var och handlade lite t-skjortor åt våra barnbarn till en Super Market som också finns i Sverige och Norge, COOP supermarket. Mycket dyrare än andra små mini marketar som finns där överallt. Där fanns det också guldaffär och vi köpte silver halskedjor åt Tina som fyllde jämna i år och åt Georgina som fyllde 10 den 28.02.  Riktigt vackra silver smycken.  Det var en pina att fara ut till centrum och köpa för ni vet då det är varmt och man inte har samma tunna material som de har i dessa länder. Vi har tjockare bomulls t-skjortor och liknande, inte så tunt som där, svetten lacka och man flåsade nästan. Vi var illa tvungna att ta en taxi  med air condis, så vi skulle klara oss tillbaks till hotellet. Det gick väldigt bra sen och kvällen efter var räddad med en bok igen som vi satt och läste i värmen.
Internet fungerade riktigt bra i receptionens sidan och man fick vara och skriva på datorn gratis. Först slapp jag in på facebooken  riktigt bra, men sen mitt i allt så fungerade den inte. Via facebooken hade det kommit så mycket SPAM, så de tog bort rättigheterna. Så kan det gå.  Man kunde också surfa med egen dator där om man satt vid receptionen. Det fanns faktiskt många som hade med sig sina egna datorer, små sådana. Nå skönt att inte behöva kolla facebooken hela tiden.
Det som jag lämnade och fundera och som jag ofta har reagerat på när vi är ute och reser är att vi tror att vi här i Finland och i Europa är världens navel..... Ni vet säkert vad jag menar? När jag tänker på både Indien med flera miljoner invånare och deras land fungerar någotsånär. Och Thailand med deras miljoner, och nu Vietnam med 85 miljoner invånare i ett lika stort land som Finland..... Det kryllade av människor och allt fungerade väldigt bra, fast det också fanns fattigdom där som det finns här i Norden och i Europa. Kanske fattigdomen  är på ett annat sätt än vad vi har, men allt fungerade och folk levde sina liv i sina hus och miljöer. Kulturen enlig historien har i alla tider varit hög och utvecklad om vi läser gamla böcker om människorna från Österlandet.......det står ju i Bibeln också. De vise männen från Österlandet.... Men all kultur och all historia har sin förfall och en uppgång och vad jag upplevde så var Vietnam uppåtgående i utvecklingen och de var faktiskt mycket pigga och flitiga människor. Vi fick höra där att Nokia skall börja tillverka och ha en fabrik i huvudstaden Hanoi, och att människorna där skulle få jobb, kommer inte ihåg hur många skulle få jobb där, flera 1000 i alla fall.  Förstås får man ju fundera på att Nokia räknar med billigare arbetskraft och är det rätt som de gör. Är det rätt att Finländare inte få behålla sina arbeten utan blir utan. Men om jag tänker etiskt så kanske det blir en jämnare fördelning på människornas välmående och inkomster när vietnameser får arbete och lön för mödan.  Man kan egentligen tänka detta på flera olika sätt. Vietnameserna är ett uppfinningsrikt folkslag. När man såg vad de hade hittat på för sin överlevnad under krigen som de hade haft. Nå vi Finländare har ju också haft krig hit och dit, och nog är vi ju också ganska uppfinningsrika på vårt sätt, men nog var vietnameserna bra på att lag fällor eller falluckor åt amerikanare när de kriga där.  De hade ett museum i området där de hade tunnlarna och det var intressant men också skrämmande att se vad människorna kan göra när de är i fara.  Det skulle vara mycket att berätta om allt detta, men jag får återkomma igen när jag märker att jag minns något som jag inte har skrivit ner i denna berättelse. Hoppas att ni får nån sort reda över mina minnen och mitt filosoferande. Ni som känner mig vet att jag är svår på att filosofera och tänka se det roliga i allt runtomkring......

Lördagen den 5.03 i tågstationen i Helsingfors
En märklig händelse inträffade också när vi satt kl. 6 på lördags morgon i Helsingfors på tågstationen och väntade att vårt tåg skulle komma. Det kom gående en herreman med en grön loden kappa och en prydlig mössa. Men det förvånade mig att han hade en brännvinsflaska i kapp fickan.  Märkligt tänkte jag, hur kan det vara möjligt? Det passade inte in på hans utseende!!!?  Han stannade upp vid vårt kaffebord, (för vi satt och drack kaffe och åt var sin semla under vår väntetid.) Han började berätta om sitt liv och sin fru som hade dött och om sina barn och barnbarn. Han sörjde sin fru och var harma att frun inte hade fått se sina barnbarn bara den första. Han var bitter och verkade deprimerad. Han sa att han måste få huvudet i skick för denna vinter har tagit bort hans bästa och han är deprimerad. Det förklarade saken tänkte jag när han hade flaskan i fickan. Han var led på livet och han upplevde att han inte hade någon mission mera. Han hade varit i ledande ställning i Nokia och han kommentera också det, men ville inte gå mera in på saken för han sa att han har druckit vin så det passar inte att han börjar tala vitt och brett om detta. Han trodde inte på någonting efter döden och han visade upp mot himlen, men tillika så verkade det som han ändå skulle ha velat tro på det, men vi hann inte börja diskutera om det. Jag hann säga åt honom att nu skall han satsa på sina barnbarn och lära dem någonting som han själv har varit intresserad av och på så sätt få en fin kontakt med dem. Ralf frågade av honom vad han tycker om att göra? Så då svarade han att stavgång var hans passion. Nå joo, sa Ralf då skall du lära dem hur man går med stavar och liknade som du själv tycker om att göra.....  Han tackade för pratstunden och så gick vi och så gick han.....  Jag funderade igen att nog finns det livsöden här i vårt land också och nog skulle vi ha hjälpbehövande i varje hörn om vi bara skulle våga se dem, möta människornas problem. 
Vi satt och funderade på mannen under vår tågresa hem till vårt kära hem.  Vad kunde vi ha gjort för denna stackars man som måste dränka sin sorg med brännvin. Ensam och säkert utan sömn så for han ut och till tågstationen för att söka nån människa att prata med några ord. Alltså det finns massor med ensamma människor här i vårt land och också i Sverige.  Och säkert i andra nordiska länder så man får fundera vart är vi på väg med vår välfärds samhälle. Vietnam har de ett annat system än vad vi har, de tar ansvar för sina föräldrar, den äldsta sonen får den äran att ta hand om dem när de inte mera klarar av att bo i eget boende. Vi här i Finland och Norden skuffar undan de äldre och gamla och sjuka till olika hem så man inte behöver sköta och ta ansvar för sina nära och kära. Vad är rätt det får man fundera? !!!
Livet är inte lätt var man än befinner sig, men det viktigaste är ju att vi tar ansvar för det vi själv gör och funderar.
Fortsätter kanske senare! TITA