GRÄNSLÖS eller att sätta GRÄNSER
Gränslös eller att sätta gränser.
”Vad
är gränser?
Precis som husägare drar fysiska linjer runt sin egendom, måste vi ställa mentala, fysiska, emotionella och andliga gränser för våra liv för att hjälpa oss att skilja vad som är vårt ansvar och vad som inte är det”…säger Dr Henry Cloud.
När
man läser om gränslöshet, stöter man ofta på psykiska fall med
gränslösa då man
varken vet om det är en psykos eller neuros.
Nu menar jag inte fall i psykiatrin, utan jag tänker på människor som är
gränslösa i sitt beteende. Jag menar folk som kommer som gäst och kan gå
in i
andras kylskåp, eller andra skåp och ta åt sig mat eller bara kollar läget
i
skåpen.
I Wikipedia står det såhär:
”Avvisandet av
begränsningens princip medför en gränslöshet i tänkande och kännande,
kommunicerande och annat beteende som vittnar om individens bristfälliga
strukturering. Motstridiga tendensers samexistens vittnar om den kluvenhet som
är följden av att klyvning används som försvar. En psykisk struktur av detta slag har en låg
energetisk nivå och en låg effektivitet.
I wikipedia ser man också
fortsättningen att det hör till den psykologiska –psykiska sidan och som jag
tolkar lite som inlärt från sina närmast eller som är medfött. Eller strukturella
bristerna vid gränsproblematik är hänförliga till samspelet med föräldrarna
eller andra vårdnadshavare som inte förmått vara tillräckligt tydliga och
konfrontera individen med den bistra verklighetens gränser och begränsningar”
Det
känns inte trevligt om en främmande människa går in i mitt sovrum och gräver i
skåpet och konstaterar, oj vad fina kläder du har, men jag har aldrig sett dem
på dig.
Eller går i köksskåpet och plockar åt sig ett kexpaket och sätter sig ner i
vardagsrummet och plockar i sig allt kex som finns i paketet.
Jag har faktiskt upplevt detta en gång och då blev jag arg, jag sa att här
går
man inte in i andras skåp och tar mat åt sig, utan att man blir bjuden.
Du får
gå hem och äta om du är så hungrig och måste du äta upp all kex
som vi skall ha
åt våra gäster. Jag bjuder gärna, men vänta tills du blir
bjuden, man tar inte
åt sig hos andra.
Nu
finns det ju också andra sätt att kunna bjuda åt folk som kommer, och
jag har
sagt åt släktingar, barnens kusiner att när ni kommer hit får ni ta
själv saft
och kakor, det som finns, jag passar inte. Är ni riktigt hungriga
får ni ta yogurt
men bra om man frågar på förhand, så man inte äter upp
följande morgonens morgonmål.
Men hos oss får man nog ta själv om det
finns. Och det tycker jag är helt ok. Men
det som jag reagerar över att
nästan helt främmande människor börjar gräva i
skåpen. Gillar inte heller
folk som går på toaletten och gräver sen i skåpen
och kollar vad man har
där, eventuellt använder leppomada eller hårspray utan
att fråga.
Det
här anser jag är gränslöst beteende, när man gå in i andras skåp..
Det finna också vissa människor som gärna kramar en och man inte ens
känner
personen. Jag själv är kanske, lite reserverad och kramar inte så
lätt folk,
förrän jag känner att det går bra, för man bör nog se, den andra
människas
gränser och inte överskrida reviren och peta på en axel, eller en arm, förrän
man vet hur den personen reagerar. Man måste känna efter
före, hurudan person
det är, går det att krama eller inte.
För vissa människor är det känsligt att
krama och ibland kan det vara
svårtolkad vad den andra menar, är det seriöst
eller finns det baktankar?
I våra dagars gränslösa tillvaro, där det finns alla
sorter av oss, människor
med gränser och människor som är helt gränslösa, och
människor som tror
annat än vad som är ämnat, eftersom kulturerna krockar och
olika
tolkningar förekommer. Man bör kunna läsa på kroppsspråket vad det är
för
typ man handskas med.
Som
vårdare ser man det och lär sig att se gränserna, men som
allmänheten i
samhället är det värre, så gör inte överilat med någonting
förrän du känner
folk närmare.
Att
sätta gränser strax från barn är bra, för så lär man sig vad är mitt
och vad är
ditt. Gränser också vad som bör göras i
hemmet, för att det
skall fungera, du sköter ditt rum, så sköter jag mitt rum.
Alltså barnen lär sig sköta sina rum, så har de sen ansvar för sitt eget hem.
Och
hemmet är båda föräldras ansvar, som de
skall lära åt sina barn som vägkost i framtiden ryggsäckar.
Gränslöshet
och att sätta gränser, det finns massor med tankar och funderingar kring ämnet.
Jag
önskar verkligen att någon skulle skriva om gränslöshet eller satt sätta
gränser. Svara gärna!
Med mina
tankar som kommer och går och dessa tankar kom på min motionsrunda idag!
Tita