Tacksamhet i hjärtat

Tackbön! 

Tack Herre för min man, mina underbara barn och barnbarn

och svärsöner och döttrar.

Tack för vänner 

och 

tack för syskon som jag har. 

Syskon och vänner är det bästa man har. 

Barn och barnbarn är guld värda. 

Tack för dem alla!

 Tack för kusiner och släktet.

Tack för varje människa i mitt liv.

Tack för hälsa och tack för min fina dag idag

 jag fått.

Tänk att få

göra precis som jag vill. 

Pensionär, va fint.

Tack för denna fina stund.

Amen!

Till Er alla TITA!

Familj och uppfostran och barnskydd

Beskydd och bevara våra barn. 

Att ha familj och uppfostran 

Så här tänker jag: Det är föräldrarnas plikt att lära sina barn om  frälsning i Jesu Kristi . Som förälder undervisar  vi genom såväl föredöme som föreskrifter.

Barn är en Herrens gåva’ (Ps. 127:3).Ps. 127:3

Enligt Guds plan är fadern ansvarig över sin familj i kärlek och rättfärdighet och han har ansvaret att sörja för och beskydda sin familj. Moderns ansvar är barnens omvårdnad. Bådas ansvar och skyldighet är att hjälpa varandra som likvärdiga makar. 

Jag tror att det är enligt naturens plan att moderns roll betonar omvårdnaden och undervisningen av nästa generation. Det är härligt att se män och hustrur som har uppnått ett riktigt bra samarbete där deras inflytande vävs samman och de effektivt kommunicerar både om och med sina barn.

Det onda härskar och gör angrepp mot våra barn och är mer utstuderade och skamlösa än  tidigare, och den onde försöker smyga sig in överallt. Och skall vi bygger en starkare familjegemenskap och skapa ett extra skyddslager för våra barn att komma ifrån den världsliga inflytanden, genom att lära dem vad som är rätt och fel. Och genom bön överlämna barnen i Herres skydd  och omsorg.

Gud välsigne er, alla föräldrar. Han har anförtrott barneni er vård. Som föräldrar är vi medarbetare med vår Herre, och vi förenar oss med Gud, i att åstadkomma hans verk och härlighet bland hans barn. Det är vårt ansvar att göra vårt allra bästa. 

http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2007/20070417

http://www.lastensuojelu.info/se/grunden.html

Barnskyddsåtgärderna har sin grund i lagen

Föräldrarna och andra vårdare är i första hand ansvariga för omsorgen om barnet och dess uppfostran, men i den uppgiften har de rätt att få hjälp från samhället. Om föräldrarna eller vårdarna av någon anledning inte klarar av att sörja för sitt barns välbefinnande har samhället i Finland skyldighet att ingripa i familjens situation. I dessa fall är det barnskyddets uppgift att trygga barnets välbefinnande. Hjälpen är alltså inte alltid frivillig, utan barnskyddslagen fastställer att barnskyddsmyndigheterna i vissa situationer är skyldiga att vidta åtgärder för att skydda barn.

Läs mer

I Finland fastställs alla barnskyddsåtgärder i barnskyddslagen. Detta innebär att barnskyddsmyndighetens verksamhet och beslut alltid har sin grund i lagen. Barnskyddslagen omfattar alla barn i vårt land, oavsett bakgrund. I Finland är det kommunens ansvar att anordna barnskydd. I kommunerna är det socialarbetarna som ansvarar för barnskyddet.

Föräldrars rättigheter och skyldigheter

I Finland har alla föräldrar samma rättigheter och skyldigheter. Föräldrarna har rätt och skyldighet att sörja för sitt barns välbefinnande. Föräldrarnas uppgift är att ta hand om och uppfostra barnet i en trygg och stimulerande miljö samt se till att barnet får den utbildning som han eller hon bör ha. I Finland får man inte använda kroppslig bestraffning i uppfostringssyfte. Föräldrarna skall i uppfostran ge barnet ömhet, trygghet och förståelse.

Som huvudregel har föräldrarna rätt att besluta om omsorgen om barnet, uppfostran, boendet och övriga ärenden angående barnet. I situationer där beslut fattas angående barnet skall barnets egen åsikt alltid tas i beaktande. I samband med stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård har föräldrarna rätt att besluta om allt som rör barnet. Enligt barnskyddslagen skall ett gott samarbete med föräldrarna eftersträvas i alla situationer då barnskyddets interventioner gäller barnet. Föräldrarna har alltid rätt att fatta beslut om barnets tro och religiösa uppfostran.

Barnets bästa är det viktigaste

Barnskyddet utgår alltid från barnets bästa. Det innebär att de anställda i alla beslut som rör barn måste bedöma vilken som är den bästa lösningen för just det här barnet i den här livssituationen. I lagen finns det en lista över sådant som en socialarbetare som arbetar inom barnskyddet ska vara uppmärksam på när han eller hon utvärderar om något är för barnets bästa eller inte. Man ska exempelvis fundera över hur olika lösningar bidrar till att se till att barnets nära och etablerade mänskliga relationer upprätthålls eller hur man främjar barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund.

Läs mer

Att fastställa vad som är barnets bästa kan vara svårt, för olika människor kan ha mycket olika uppfattningar om vad som vore bra för barnet. Barnets bästa innebär inte nödvändigtvis att besluten och lösningarna alltid följer det som barnet själv eller föräldrarna skulle vilja. Barnets åsikter är viktiga när man överväger barnets bästa, men barnets åsikter och barnets bästa är inte nödvändigtvis samma sak. Den anställde gör en utvärdering av barnets bästa enligt lagen, vilket innebär att de som arbetar med barnskydd ibland måste fatta beslut som föräldrarna eller barnet inte är eniga i.

Pensionärs göromål!

Till blivande pensionärer!

Såhär ser pensionärens liv ut. 

Nu får man göra som man vill.

Sticka, virka eller baka. 

Precis när "andan" faller på! 

Kram från en pensionär som varit ledig i några månader. 

TITA

Att mista sitt "eget värde" och "bli värdesatt"

Jag har den senaste tiden märkt att det smygit in en 

känsla, 

av att eget värde är rubbat och att man inte blir värdesatt

.

Men då tänkte jag:

"Ingen kan få dig att känna dig mindervärdig om du inte tillåter det!"

Hmm just det!! 

Där har vi igen självkänslan!

Jämnvikten i tillvaron.

Vad är det? 

Att alla delar väger jämt och att tankar och syssel-

sättningen är medräknat.

Är det min fritid som gör att jag börjar tänka,

annorlunda?

Att man är mera utvilad och avslappnad och

ser förändringarna med andra ögon?

Jag frågar mig fortsättningsvist? 

Är det jag som har förändats eller 

är det omgivningen som ser saker och ting på ett annat sätt?

Man kan inte säga mera att det var bra förr! 

Eller kan man?

Allt tycks vara tillåtet, och det som var av värde och blev värdesatt 

förr det är förkastligt idag. 

Och det som man ansåg vara dåligt och inte så bra, 

det är helt tillåtet idag. 

Har man yttrande frihet eller har man det inte? 

Får man säga sin åsikt eller

finns det sensur som tar bort det som inte passar in i ens åsikter?

Jag vill här i mina funderingar också komma fram med, 

att alla har självbestämmande rätt och rätt att uttrycka sig.

Man kan inte sådär bara behandla folk som mindervärdiga, 

för sina åsikter och sina tankar, eller spontana tankar.

Jag tycker att det är märkligt då vissa kan själv 

få vara spontan och säga 

ganska otrevliga saker, men

när den andra, sen säger så tål man inte, utan den andras tankar skall sensureras bort,

för att ingen skall behöva skämmas och tycka att hur kan hon tycka sådär? 

Och så skrattar man, bak på ryggen och tänker, nåjaa hon är ju ganska gammal och kan inte tänka som vi mera. Hon är fördömande och ser saker ur historisk synvinkel.

Visserligen, men allt är inte förkastligt. 

Ta inte bort människor eget värde, 

mindervärdera inte deras åsikter!

Behandla människor runtomkring er med värde.

Värdesätt dem och höj inte upp er själva och lämna inte den andra i 

den känslan att hennes /hans åsikter är av inget värde. 

Alla har lika värde. Allas synpunkter och åsikter 

respekteras. 

Detta har jag haft  som motto i livet och en viktig del av mitt liv. 

Fortsättningsvis, är det i mina tankar att respektera andra och deras åsikter och värdesätta alla människor.

Men idag har jag märkt hur mycket alla, tänker bara på sig själv och sitt välmående, respekten och att värdesätta andra människor försvinner. 

Man blir själviska egoister och självcentrerade personer. 

Kanske man nog tidigare varit empatiska människor. 

Vart försvinner all empati? 

Varför måste man "håna" andras sätt att tala och uttrycka sig?

Varför måste man ta fram mina "egna" rätta kunskaper framom den andras?

Vad har det för betydlse om  språkliga kunskaper är lite mindre, 

men att man ändå klarar sig runtom i världen?

Vad har det för betydelse i längden om alla skall och skulle få säga sina tankar 

och åsikter utan sensur? 

Går personen under, blir någon sårad om man inte tar folk på allvar?

Att bli sårad kan sitta i hela resten av livet och kan ni tänka er, att 

det kan ha en stor betydelse för resten av allas liv och utveckling.

T.ex som här nedan några exempel:

Tänk efter före förrän ni sårar någons självkänsla! 

Respektera era nära människor!

Respektera andras åsikter!

Värdesätt dem, oberonde om de har samma åsikter som ni!

Det är att såra den andra som miste sitt värde, på grund av sensurering av åsikter, eller av att bli nerskrattad på grund av felsägning osv. 

Man är inte mindervärdig om hörseln är nedsatt och man hör dåligt och kanske svarar fel på grund av detta. 

Man är inte mindervärdig om man "bara är hemma" och har pension eller är sjukpension.

Man har många uppgifter fortfarande fast man inte är i arbetslivet.

Ens värde blir inte mindre för att arbetslivet tar slut. 

Värdesätt detta! 

Observera mina barn och vänner!

Detta är tankar som jag har just nu.

Tankar som berör mig och som jag vill ha sagt,

så länge ni värdesätter mina åsikter, om ni gör det?

RESPEKT och att bli VÄRDESATT

som människa.

 Det är det jag önskar och

hoppas att ni gör!

Kram till er alla!

TITA