Vad är min uppgift?

Vad är min uppgift?

Alla dagar är precis lika, när man blir pensionär. 

En dag frågade jag om det är fredag eller lördag?

Idag är det lördag på riktigt i alla fall. 😂

Ibland känns alla dagar som lördagar eller söndag.

Detta gjorde att jag började fundera på, vad är min uppgift?

Vårt liv är inte så enkelt, speciellt i denna spridda virus tider.

Gud har nog en mening med detta också. Hur och vad är din uppgift?

Alla sitter i sina hem, kanske man går ut en sväng?

Man får inte gå närmare än 2 meter då man möter någon. 

Och då hamnar man att tala högt om den andra personen skall höra, 

ifall trafiken stör kommunikationen så hamnar man och ropa.

Vad är alltså din uppgift?

Min uppgift har varit och är att vara Jesu lärjunge. Vad betyder det?

Låt Gud leda dig, till de uppgifter som är menade åt dig! 

Denna vecka har det varit att baka åt barnen, det har varit min tidsfördriv.

Denna vecka har jag varit med i bön till alla nära och kära, vänner och bekanta.

Bett för denna virus, att vi alla skulle förstå att bromsa viruset, 

så att dess framfart skulle minska med regeringens åtgärder. Att minsta möjliga 

skada skulle ske. Gränserna är stängda så det kan inte komma in mera folk hit,

som sprider eller får sjukdomen. Gud är med oss, tro på det!

Idag, i morgon, tar vi alla ansvar för att stoppa spridningen, det kan vi med allas insatts.

Min uppgift är, 1) konkreta göromål i hemmet, 2) vara en bedjare för de närmaste, vänner och samhället,

3) låta Gud leda dig!

Herren med er! 

Tita

Fridfullhet och söndagsfrid

22.03.2020 

Söndagsfrid

”Låt  Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksam”.

Kolosserbrevet 3:15

Det finns två typer av frid i en kristens liv. Frid med Gud och Guds frid. Frid med Gud, genom att vi tror och  blivit rättfärdiga. Varje troende har frid med Gud och ingen kan ta ifrån oss den friden.

Guds frid är den frid vi upplever och delar med oss. En inre känsla, ett lugn, en hjärtats förvissning. Troende personer vilar i Gud och upplever denna frid. 

Jag tänker utgående från detta. Om jag ber för någon, så kan jag uppleva att något håller mig tillbaka, som bromsar mig, det känns fel på något sätt. Jag får ingen frid över detta. Låt därför den Helige Anden leda, så vi vet vilka böner är enligt Guds vilja och vilka böner är inte från Guds ledning och vilja.  

 detta är en svår uppgift. Ibland vet vi från hjärtat att denna bön är Guds vilja och ibland känner vi att, kanske denna bön var från mig själv, men jag brukar ändå tänka att ske din vilja också i denna fråga. Efter det känns det bättre att överlämna allt i Guds händer. 

För han för oss, leder oss just till den uppgiften, samt till det jag just i denna stund skall göra. 

Så allt i Herrens händer!

Allt gott till er! 

Tita

( bildens är fridfullhet)

Egen bild

Är det uppmärksamhet man vill ha, kan det vara att skenet bedrar?

09.03.2020

En regnig dag, en dag att fundera, en dag att göra något nyttigt, eller, kanske onyttigt.

(För mig blev det funderingar  kring, hur få uppmärksamhet, samt  kan skenet bedra? )

Den som bedrar alla, bedrar även sig själv. Jag tror man mest lurar sig själv. Det är skamligt att lura sig själv, när alla vet och känner att ingenting stämmer vad personen säger.

Under arbetslivet fanns det en person som ljög om sig själv så öronen viftade. Man visste strax att nu ljuger hon.

För följande gång så berättade hon ”nästan” samma händelse, men versionen var annorlunda, den stämde inte. Och sa man att du berättade detta i förra veckan men då sade du såhär..... Då kunde hon säga, jo, men jag mindes lite fel. Sen undrade man nog vilken av händelsen stämde med verkligheten.

Som tur var personen en sådan som inte kunde vara länge på sin arbetsplats, bytte ställen efter några veckor- månader.

Hon fokuserade på att få uppmärksamhet, för att bli sedd!  Hon kände sig förbisedd och måste börja hitta på händelser för att folk skulle lyssna på henne och ha medlidande.  

Det finns alla medel för att få uppmärksamhet, ett är att ljuga. 

Det andra tanken, skenet bedrar. Utseendet, hemmet, pratet, det man visar utåt. Vad är vekligheten?

Spacklet och smycken? 

Hemmets pedantiska städning och prydnader? 

Pratet, det man berättar om sitt liv, hur rosenrött det är? 

Vad är vekligheten? 

Finns det nån sanning i allt detta? Är det så att skenet bedrar, välbefinnandet finns inte? 

Ett ytligt sken, att allt är bra, allt fungerar. Bedrar man sig själv eller andra? 

Är det så, som sociala mediet fungerar, att man visar sin bild rosenrött och med sitt prat som allt skulle vara bra och likaså, med sitt spaklande, av utseendet, för evigt ung och vacker. 

Lurar man sig själv eller vännerna?  Det får man fundera?

Några tankar, vad är verklighet? Vad är sanning som man visar utåt? Får man välbefinnande av att inte säga sanningen?

En fråga till: vad vill du visa utåt åt dina kamrater och vänner och bekanta människor också  i sociala mediet? 

Det tåls att tänka? 

Mina tankar idag, och just nu!

Tita!

Bilderna är egna!

En förändrad situation, utvecklar personen

Åren har gått och framtiden är just nu!😊

Att tänka på sitt eget beteende kan tyckas ganska intressant, med en utvärdering av sitt eget jag kan vara värdefullt.

Olika personer kommer och går i ens liv. Olika situationer i livet ger positiva och negativa erfarenheter i med och i motgångar. 

Människor påverkar vår personlighet och vi avgör om dessa människor och personer tillför något i just mitt / vårt liv. 

Det som är viktigt att man värdesätter sitt eget valda liv.  Låt ingen påverka dig och speciellt sådana människor som tar mer energi av dig eller du får ingen respons på att ha blivit förstådd.

Alla behöver uppskattning  på olika sätt. Motsatser mellan personer man gillar och inte gillar kan vara så små att man inte alltid kan se skillnaden. Negativa personligheter kommer precis som med allt annat fram efter en tid . 

Framtiden visar  om dagen idag är värdefull och man märker att det är ledsamt att man slösat bort sin tid på sådana personer som inte ens värdesatt och accepterat livets, med och motgångar. 

Olika besvikelser i livet leder till både glädje och sorg.  

Glädje över att man funnit människor som stöttar och förstår. 

Sorg över olika händelser som gett oss ett beslut att inte ha kontakt med människor som inte bryr sig och som ljuger och baktalar, utgående från sitt egen uppfattning om det de tror varit sant.

Under alla bakomliggande år som gått, har man märkt egna negativa sidor som man nu efteråt märker att man varit lättlurad och godtrogen. Man har inte brytt sig om att 

ta ställning till allt som varit under åren. 

Man har lyssnat och lyssnat

och sen när man själv borde ha fått någon som lyssnar, så får man kritik över det man gjort och gör, eller borde göra enligt deras kriterier. 

Idag är vi helt andra personer, vi har sett fasaden, vi har sett verkligheten. Tagit ny ställning till livets olika sidor.  Vi har låtit Gud leda oss till uppgifter som han ämnat åt oss. I hans ledning lever vi idag! 

Allt gott  till er alla! Ta vara på era liv, det finns ingen annan som är som du! 

Tita

Liksom bildens 4 olika blommor, lika olika är vi människor som peroner. Ta vara på varandras personligheter!

Fotspår i snön! Fotspår i sanden!

Fotspår i snön på bilden!

Måste kopiera en dikt som nån har skrivit, sökte författare, men hittade ingen!  

Talande dikt, känns så verklig!

Fotspår i sanden

”En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.”

Författaren okänd