Bloggintresserade

31 maj 2018

Att leva med sin ohälsa/ sjukdom!

Min hälsa, mina knep!

De är inte så roligt med olika sjukdomar som man får under livets gång, men ett är säkert, som jag anser är viktigt för varje enskild människa, att man lär sig leva med sin ohälsa.
Gör man inte det, så blir man bitter och negativ och börjar gräma och tycka synd om sig själv. 
Det viktigaste är att söka den bästa motivation till att få sin ohälsa i schack, genom att träna hälsosamma levnadsvanor!

Och det första är att du själv inser att det är egen vården som 
är det viktigaste. Medicin, läkar kontroller och dibaetssköterskebesök och hjälp är en bra tillskott. Men egenvården, är A och O.

Vad hjälper det mig om jag stoppar i mig 3 grisar och saft under dagen och tar medicin lite extra doser av tex. snabbverkande insulin om jag inte tänker på vad jag stoppar i mig.  Här kommer egenvården in.
Läs texten nedan hur jag gjort det!

Jag har flera gånger skrivit om kost och motion för att nå välbefinnande oberoende av vilken diagnos man har. Oftast är det ju det att man blir som man tänker. Tänker jag att jag vill göra bästa möjliga välmående med den diagnosen jag har. Alltså att lära mig leva med min ohälsa, så skall jag göra det så gott jag kan. Eller tänker jag det är just detsamma jag har ju medicin på. Nå, min åsikt är den, att fast man har medicin så skall man oberoende hålla kolhydraterna på minimi nivå, för att undvika följdsjukdomarna.
Jag med min diabetes måste, verkligen vara envis med kosten och motionen. 

Jag vet att många tänker att nå inte behöver man vara, så där sträng med 
tex. kolhydratintaget som jag är.  
Nej,  mitt svar är det behöver man ju inte var och var och en väljer biverkningarna som följer vid  diabetes. 
Till exempel, neuropati, njursjukdom, strokes, hjärtinfarkt, blindhet, osv.. 
och många diabetiker har sendrag. 
Jag hade verkligen en bra början på sendragen, men fått  en stopp på det.

OBS hade tidigare, men fått stopp på sendragen!

Alltså din hälsa väljer du själv. Egenvård är det viktigaste!
De som inte läst mina skriverier förr om hälsan, kan jag kort upprepa.

I. Dieten, är jätte viktig, för diabetikern, och jag har också hört att den är bra för reumatikern, samt andra sjukdomar också.

Minska på kolhydraterna till minimi nivå. 
Vilken mat innehåller kolhydrater? 
Pasta, potatis, ris, alla mjölsorter, och förstås vanligt socker. 
Alltså lämna bort bröd, men använd bröd med minimi kolhydrater, eller långsamma kolhydrater. 
Mini hillari bröd heter det som man hittar i butikerna!
Läs på förpackningen! Det som passar bäst för diabetikern är bröd med enbart havre, men högst 2 skivor per dag. Lämna bort, söt bulla och bakelser och födelsedagskakor!  

Nå vad skall man ta i stället då?
LCHF bakade kakor går bra! Finns recept på nätet.
En havre smörgås med lite vanligt smör, tunt med en tunn skiva helkötts pålägg, och man kan också enbart ta en ostskiva med kaffe eller tea.
Grönsaker går bra, till lunch och middagar. men det är bra att inte äta allt för mycket.
 Lämpliga portioner. Då tänker jag på grönsaker  och rotfrukterna. Gurka och tomater och salladsblad går bra, kanske lite mer än halva tallriken men sallad. Man kan också äta till lunch och middag, sallad och en biff, eller köttbullar, och fisk i alla sorter. Använd LCHF recept. Ägg och bönor går bra. Frukter är bra men överdriv inte med dem heller. 
Det som är viktigt att man minskar på portionerna och äter lite oftare än vanligt, men inte stor portioner.
Fett då, olivolja,kokosolja, rapsolja,( inte rypsolja) 
I stora drag är medelhavskosten att rekommendera, men som sagt, minska på kolhydraterna.

II. Det andra åtgärden är motionen.
Välj en motionsform som passar bäst, just dig!
För mig passar motionscykling men i första hand ut på gålänkar. Minst 30- 60 min. per dag.
Välj den tid på dygnet som passar dig bäst. Några gillar förmiddagar och andra eftermiddagar och kvällar.

III.  Envishet eller bestämdhet
Överskrid inte, kolhydraterna: minimi kohydratmägnd.
Man kan hoppa över med motionen ibland men bli inte lat och hoppa  över varje dag.
Det kan vara bra att tvinga sig ut ibland

Varje gång det känns. motigt att fara ut, tänk på
hur skönt det är efteråt.

Kosten kan kännas besvärligt speciellt när andra äter ris, eller kakor. 
Men var envis, var bestämd, och hoppa över det som inte passar just dig, som höjer blodsocker värden

Tillslut lär dig vad som passar just för dig, som diabetiker. Vi är lite olika på grund av hur mycket vi rör på oss och vad vi stoppar i oss i matväg. 
Om någon säger bryr dig inte om diabetes diet, så lyssna inte på dem, håll diet, du skjuter fram diabetes följdsjukdomar med många år framåt.  Och du lever ett hälsosammare liv med att tänka på kosten och motionen. Det blir en liv stil!
Lär dig leva med dina hälsohinder.

Kosten och motionen har hjälpt mig och jag tror det hjälper också dig!

Detta är lite råd till dig från mig!
Tita

Kost, Motion,  Envishet och Bestämdhet

Läs gärna boken Diabetes av Lars- Erik Litsfeldt Optimla förlag 2009
Läs speciellt lite historisk bakgrund om diabetes ur denna bok, samt läs boken i sin helhet, så får man en helhetsbild på Diabetes problematiken!
Rekommenderar boken! /KL



24 maj 2018

Hur är jag? Godtrogen eller rakt på sak?

Rakt på sak eller godtrogen?

Satt och funderade här en dag på hur blåögd man kan vara eller hur man har litat på folk.  Jag vill tro gott om folk, tänka och tala gott om medmänniskor och tyda allt till det bästa. När detta int sker utan personerna är opålitliga, det  gör att man ibland känner sig godtrogen, eller utnyttjas.

När man är till sin natur, en person som tror gott om folk, så kan det ju hända, att man blir jätte besviken på människor, som man trott gott om, och som gjort helt annorlunda än man tänkt sig. Sen känner man sig, rent av ha varit lite naiv eller lurad, när man trott på dem och litat på deras lojalitet, som inte har varit sant. speciellt i unga år, trodde jag verkligen på kamraterna och vännerna.

Det är ju viktigt att man är lojal mot sina bästa vänner eller kamrater. Om man berättat något skall det ju inte föras vidare, fastän man inte direkt har sagt, att detta vill jag inte att du berättar åt någon. Det tycker jag hör till automatiskt att man håller tyst, om man är verkliga vänner. 


Härefter är jag inte blåögd och godtrogen. För det mesta säger jag rak ut utan att skämmas, över mina åsikter, och står för det. Detta har lett till att de närmaste släktet i bland fått skämmas över mig då jag säger som det är, förstås i mitt eget tycke som saken är! Då får andra tycka vad de vill! Det är både till, för och nackdelar det också. Men då vet ju alla var de har mig och vad jag står för.
Vågar påstå att litar man på mig, så håller jag tystnadsplikten, också som privatperson, inte bara som yrkesmänniska.

Och så är det! sanningen fram för allt. Och jag påstår att jag vågar säga sanningen hur den än är, om inte tystnadsplikten förbjuder eller den personen som gett något i förtroende åt mig, då tiger jag som muren.
Sen är det en annan sak om mottagaren tror på det man säger? Det är ju upp till åhöraren, eller hur?

Man kan ju diskutera om godtrogenheten hur mycket som helst, för i viss mån är våra nordiska länder allt för godtrogna och tror gott om alla som kommer till våra länderna. 
Man borde nog alltid ha en reserverad inställning till utomstående tills de har bevisat motsatsen. Vissa behöver verkligen hjälp, men vissa kommer nog in för andra orsaker, så då måste vi nog ha en mera reserverad hållning, tills man sett hur verkligheten är? Detta hör ju till den sociala delen av våra liv, att på sätt och vis inte är personligt, men som nog också bör tas i beaktan i sina åsikter när man tänker på godtrogenhet, osv.

Man kan vara godtrogen som person, man kan vara godtrogen i den sociala grupperna på nätet. Godtrogen på FB. Godtrogenhet också som i större sammanhang som länderna har haft nu i många år. Och vad händer? Det får vi läsa, varje dag på nyheterna och på så vis påstår jag, att vi är godtrogna och tror gott om alla! Får väl säga tyvärr!

Vi måste våga stå på oss och säga sanningen och se sanningen som den är.
Vi bör sluta vara naiva som privata personer och som nation, och svälja allt med hull och hår.
Ni får tolka det som ni vill!
Allt är upp till läsarens ansvar! Eller hur? 

Trevlig dag till er!
Tita

Bilden är lånad från nätet

14 maj 2018

Fortsättning ännu om den barmhärtiga Samariten!

Barmhärtige samariten fortsätter.......-

Skrev i min blogg tidigare om den barmhärtiga Samariten.
Orsak till inlägget var och är ensamhet, för alla olika grupper, ung som gammal, som kan känna sig ensamma.
När det är frågan om  männiksor som blivit utsatta och har svåra sjukdomar, och fått olika motgångar i livet, eller ensamma eller känner sig ensam! Och kanske inte mer har kamrater som orkar dra med där ungdomar finns, eller tänker en åldring som inte mer orkar fara gående eller vågar cykla. Släktingar och vänner finns inte mer som bryr sig!

Människorna går förbi!
Och alla tänker, jag har så fullt upp, med mitt!

Jag ser en fara med denna känsla av ensamhet. Man känner att man 
blivit åsidosatt, och destruktiva tankar dyker upp och förstör livet för personen som blivit ensam.

Visserligen finns det människor som gillar att vara ensam, och har inte behov av att ha mycket folk runt omkring sig. Men det finns verkligen folk som behöver mera sociala kontakter,
än t.e.x. jag gör.
Jag trivs att pyssla med mig själ och trivs att filososfera! Trivs att fundera om olika saker, men alla är ju inte som jag.
Det måste jag också acceptera att vi människor är olika och somliga är sociala och somliga 
är mindre social och gillar ensamhet.

Men det betyder inte det att jag inte ser ensamhet hos människor som varit och vill vara sociala.
Det hör ju till min natur att se ensamhet och utsatthet, kanske för jag har jobbat med hjälpverksamhet i hela mitt liv.


Därför kom det i mina tankar när jag filosoferat om ensamheten-
PSEUDOVÄNNER:
När man är ensam och när någon som man tror, att bryr sig, men som endast  är beräkneliga och har aldrig menat vara god, utan är en pseudo vän, och ger en bild av att bry sig och personen, blir genom detta,  ännu 
ensammare, eftesom pseudo vänner bara ville ha nytta av den ensamma, men kanske inte fick den planerade nyttan? 

Alla ensamm alla sökande av vänner vill jag på detta sätt säga,
Lita inte på ett leende ansikte och på fina ord, som sägs!
Pröva dina vänner! Pröva din kamrat!
Genom att ge ett litet förtroende, och se om det förs vidare!

Och görs det, lämna sådana vänner, de är ingenting att ha!
Bättre att vara ensam!

Nu flinar ni åt skriveriet!
För det gör jag med!

Pseudovänner!
De går förbi dig med egen vinning!
De tar det som de vill och går sen förbi!

Men tänk det finns verkligen barmhärtighet i världen, och runtomkring 
oberoende av dessa pseudovänner!

Här tänker jag igen tanken kring den barmhärtiga samariten.
Många människor gick förbi,  t.o.m prästen gick förbi, men Samariten var den enda som stannade upp och tog hand om den nedslagna personen och förde till härgberget och fick vård.

Borde vi inte se också männiksor  som blivit ensamma, på grund av 
sjukdomar, eller andra orsaker, borde vi inte dra med dem till olika samlingar, där unga finns.
Dit äldre personer träffas!

Men en sak bör vi komma ihåg, att alla vill och orkar inte, vara med i stora samlingar eller engagera sig med mycket gemensamma sysselsättningar.
Och då tänker jag på mig själv, igen en gång. Vill inte och har ingen intresse för
att sitta på nån föreläsning och lyssna på nån intressant föreläsare, om något ämne som kanske är intressant för någon, men inte för mig. Jag 

väljer själv intresseområdet och det som är mitt intresse nu när jag är pensionär. 

För mig är hälsan och välbefinnandet på första plats. Alltså kost och motion och att jag mår psykiskt, fysiskt, och andligt bra. Och det satsar jag på enlig bästa förmågan. 

Vill äntligen välja själv, vad jag gör och vart jag går.
Det bör man acceptera, att vi människor är inte lika, och kommer inte heller att vara lika.

Men det finns de som gör det gillar samlingar och gemenskap, de kommer gärna om man ser dessa människor, locka dem med!

Hämta med dem, inte förvänta att de klarar av att komma, ensamma.
Borde vi inte vara den barmhärtige samariten. Se människan!  
Få dem med! Vara en kamrat för de som fått någon sjukdom till börda? 

Hur kan vi nå dessa ensamma människor?
Svarar : Vara en barmhärtig samarit!  Se och hjälpa, lyssna och vara en vän!

Den frågan vill jag nu lämna alla som läser bloggen att fundera på!
Hur är du och hur vill du vara?
Denna bild med vers är lånad från nätets bildbank.
Rosenbilden är av mina egna bilder.


Gud med er alla!

Tita

2 maj 2018

Fikonträdets historia!

Fikonträdet!

Tänk vad tankarna kan flyga i väg till allt möjligt både trevligare och icke trevliga saker. Idag när jag tänkte på Fikonträdet, SIKA kallas det i Grekland.

Vi var år 2011 hela familjen i Paleohora i Kreta (18 st)
En morgon var jag och min man ute på morgonpromenad där i centrum av Paleohora. Vet inte var andra av familjen var, kanske var de och simmade eller sov längre.

Jag och min man kom till en smal gränd och där hängde ett träd över på gångbanan. Då var jag så nyfiken så jag frågade av en äldre grekisk dam i svarta kläder (som sed är där)-- äldre går med svarta kläder. Det sägs att de är änkor, vet inte säkert om det är sant. Nå i alla fall, frågade jag på mitt dåliga engelska vad det är för ett träd, och hon svarar, att detta träd är SIKA. Gissa om vi hade roligt åt ordet sika? (Sika är ju gris på finska.)
Vi sökte sen upp när vi kom hem vad ordet SIKA betyder där i Grekland och vi fick veta då, att det var ett FIKONTRÄD.
Eftersom tankarna i dag rullar runt fikonträdet sökte jag upp lite historik om trädet.

Historia: "Vilda fikon växer i mellan östra medelhavsområdet och nordvästra Indien. Troligen kultiverades de först av Assyrierna för ca; 5000 år sedan och det finns avbildade i 4000 år gamla egyptiska gravar. Fikon omnäms ofta i bibeln och Adam och Evas berömda blad var från fikon. I dagsläget kan de dock inte rekomenderas för klädesbruk." detta via googles sökning.
Det märkligaste i denna berättelse är ju också att mitt i mitt sökande, kom jag ihåg att jag en gång fått en bok av min mamma och pappa till 30 års gåva. Boken heter Bibelns trädgård i Kanans land, som Josef Stenlund har skrivit.Ljungbergs boktryckeri 1975.
Alltså en mycket intressant bok om träd och trädgård i Bibelns land. Jag rekommenderar denna bok för den är intressant!
Den har jag läst flera gånger och nu läste jag den delen på nytt om Fikonträdet. Otrolig växt.
Där skrivs också om olivträdet, som också väckte tankar. Men det skriver jag inte om denna gång.
Om inspiration finns flera gånger så tar jag om olivträdet.

Fikon trädet är ju också en bra skuggivande träd, där historien berättar att man kunde sitta under trädet och svalka sig samt också sitta uppe i trädets grenar. citerar Bibeln, här nedan.

Johannes 1:48
"Natanael frågade honom: »Huru kunna du känna mig?» Jesus svarade och sade till honom: »Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig, där du var under fikonträdet.»"

Lukas 19:2
…2 Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man. 
3 Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten. 
4 Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.…
Läs mera ifall intresserad av fortsättningen!

Man kan ju också plantera Fikon i kruka, men tyvärr har jag inte erfarenhet om fikonträd, som bär frukt i våra breddgrader, eventuellt kunde man prova plantera  i växthus?
Det finns ju blomman Fikus med stora blad, som jag nog haft i tiderna, den är säkert släkt med fruktgivande fikonträd, skulle jag tro. Finns det någon som har erfarenhet av, detta, fruktgivande fikonträd, Mullbärsfikon?

Dessa tankar 02.05.2018
TITA