Fortsättning ännu om den barmhärtiga Samariten!

Barmhärtige samariten fortsätter.......-

Skrev i min blogg tidigare om den barmhärtiga Samariten.

Orsak till inlägget var och är ensamhet, för alla olika grupper, ung som gammal, som kan känna sig ensamma.

När det är frågan om  männiksor som blivit utsatta och har svåra sjukdomar, och fått olika motgångar i livet, eller ensamma eller känner sig ensam! Och kanske inte mer har kamrater som orkar dra med där ungdomar finns, eller tänker en åldring som inte mer orkar fara gående eller vågar cykla. Släktingar och vänner finns inte mer som bryr sig!

Människorna går förbi!
Och alla tänker, jag har så fullt upp, med mitt!

Jag ser en fara med denna känsla av ensamhet. Man känner att man 
blivit åsidosatt, och destruktiva tankar dyker upp och förstör livet för personen som blivit ensam.

Visserligen finns det människor som gillar att vara ensam, och har inte behov av att ha mycket folk runt omkring sig. Men det finns verkligen folk som behöver mera sociala kontakter,
än t.e.x. jag gör.
Jag trivs att pyssla med mig själ och trivs att filososfera! Trivs att fundera om olika saker, men alla är ju inte som jag.
Det måste jag också acceptera att vi människor är olika och somliga är sociala och somliga 
är mindre social och gillar ensamhet.

Men det betyder inte det att jag inte ser ensamhet hos människor som varit och vill vara sociala.
Det hör ju till min natur att se ensamhet och utsatthet, kanske för jag har jobbat med hjälpverksamhet i hela mitt liv.

Därför kom det i mina tankar när jag filosoferat om ensamheten-
PSEUDOVÄNNER:

När man är ensam och när någon som man tror, att bryr sig, men som endast  är beräkneliga och har aldrig menat vara god, utan är en pseudo vän, och ger en bild av att bry sig och personen, blir genom detta,  ännu 
ensammare, eftesom pseudo vänner bara ville ha nytta av den ensamma, men kanske inte fick den planerade nyttan? 

Alla ensamm alla sökande av vänner vill jag på detta sätt säga,
Lita inte på ett leende ansikte och på fina ord, som sägs!
Pröva dina vänner! Pröva din kamrat!
Genom att ge ett litet förtroende, och se om det förs vidare!

Och görs det, lämna sådana vänner, de är ingenting att ha!
Bättre att vara ensam!

Nu flinar ni åt skriveriet!
För det gör jag med!

Pseudovänner!
De går förbi dig med egen vinning!
De tar det som de vill och går sen förbi!

Men tänk det finns verkligen barmhärtighet i världen, och runtomkring 
oberoende av dessa pseudovänner!

Här tänker jag igen tanken kring den barmhärtiga samariten.
Många människor gick förbi,  t.o.m prästen gick förbi, men Samariten var den enda som stannade upp och tog hand om den nedslagna personen och förde till härgberget och fick vård.

Borde vi inte se också männiksor  som blivit ensamma, på grund av 
sjukdomar, eller andra orsaker, borde vi inte dra med dem till olika samlingar, där unga finns.
Dit äldre personer träffas!

Men en sak bör vi komma ihåg, att alla vill och orkar inte, vara med i stora samlingar eller engagera sig med mycket gemensamma sysselsättningar.
Och då tänker jag på mig själv, igen en gång. Vill inte och har ingen intresse för
att sitta på nån föreläsning och lyssna på nån intressant föreläsare, om något ämne som kanske är intressant för någon, men inte för mig. Jag 
väljer själv intresseområdet och det som är mitt intresse nu när jag är pensionär. 

För mig är hälsan och välbefinnandet på första plats. Alltså kost och motion och att jag mår psykiskt, fysiskt, och andligt bra. Och det satsar jag på enlig bästa förmågan. 
Vill äntligen välja själv, vad jag gör och vart jag går.
Det bör man acceptera, att vi människor är inte lika, och kommer inte heller att vara lika.

Men det finns de som gör det gillar samlingar och gemenskap, de kommer gärna om man ser dessa människor, locka dem med!

Hämta med dem, inte förvänta att de klarar av att komma, ensamma.
Borde vi inte vara den barmhärtige samariten. Se människan!  
Få dem med! Vara en kamrat för de som fått någon sjukdom till börda? 

Hur kan vi nå dessa ensamma människor?
Svarar : Vara en barmhärtig samarit!  Se och hjälpa, lyssna och vara en vän!

Den frågan vill jag nu lämna alla som läser bloggen att fundera på!
Hur är du och hur vill du vara?

Denna bild med vers är lånad från nätets bildbank.

Rosenbilden är av mina egna bilder.

Gud med er alla!

Tita