Otroligt fina minnen, från husbilsresan!
Man lever på minnen, säg det! Joo, det gör man nog när man plockar bilderna man knäppte i Norge!
Höga berg och djupa dalar, får man nog konstatera.
Vår fadderpojke bor ju där i Bergen, han har bott där redan 26 år. Tänk att vi inte har besökt honom förrän nu. Ofta har vi tänkt att nu skall vi resa till Norge, just till den platsen där han bor, men det har inte blivit av.
Vi tänkte att i maj är det inte så hett i husbilen, så det passar bra att ta en tur dit, förrän de kommer hit och hälsar på släktingar här. När jag nu är född i Avesta så tänkte jag att vi kunde ju med det samma köra den vägen, så ser jag min födelseort och skolorna jag gått där, kyrkan där jag blivit döpt och husen som vi bott på .
Kyrkan och 2 skolor fanns kvar och ett hus där jag blev född fanns också kvar, men de två andra husen var rivna.
Vitsipporna blommade för fullt och de minns jag med glädje, roligt att se vitsipporna, stora skogsängar och dikeskanter. När vi sen kom till Bergen så fanns det massor med vitsippor där också. Så barndomsminnen fick jag uppleva med glädje i sinnet.
Fadderpojken och familjen hade ett mycket vackert ställe uppe i bergen att bo på. Lite smalt för en husbil att köra, men det gick nog. Vi fick uppleva Bergen i sin vårskrud, mycket vackra blommor överallt. Vi hade så fina guider som visade oss omkring och vi fick se de flesta sevärdheter i Bergen, men nog lämnade det ju nånting ändå. Kanske nästa gång ser vi resten.
Det blev över 2000 km tur och retur med snötäckta berg på hemvägen. På vägen dit körde vi via Oslo eftersom det gick enklare då vi körde först till födelseorten Avesta Grytnäs.
Nu lever vi på minnen en tid framöver och tackar värdfamiljen för gästvänligheten och en fin guidning i Bergen.
Sätter upp några bilder från Norges vackra natur!
Tita
