Bloggintresserade

31 okt. 2016

Se varandra, be om hjälp!


Be om hjälp, om det behövs! 
GE TID, SE VARANDRA!

Dagens samhälle är stressande och ångestgivande.
Varför? Jag har många gånger analycerar detta, i mina tankar. Och tankarna har gett följande resultar. Säger inte att min analys är rätt, för det är mina tankar.

Farten är hård. Man skall vara kunnig i nästan allt, ingenting får ta tid. Vi skall vara datakunnig i jobbet och artiga och vänlig och ge service snabbt. 
Hemmet skall vara tipp, topp, städningen skall fungera.
Maten skall vara hälsosam och näringdrik. Man skall hinna ha hobby och fritidsintressen. Allt kostar pengar.
Och för att ingen skall bli mobbad eller annorlunda än alla andra så skall det finnas elektroniska grejor precis som alla andra har.

I klädväg skall det vara, det bästa så att ingen bara säger någonting om kläderna. 
Allt kostar! Och för att pengarna skall räcka så behöver man nästan jobba övertid eller ta extra arbeten för att det skall räcka till  till allt som behövs.
Ångesten smyger på, man sover dåligt, man märker att någonting i hemmet lämnar ogjort, huset och hemmet förfaller och orken till att göra något är noll.

Det går några år, men inte ett stress hela livet. Fysik, psykisk och den sociala sidan börjar må dåligt liksom också den andliga, eftersom man måste hinna med allt! 
Livet är inte ett måste från morgon till kväll.
Livet är också, gemenskap, med vänner. Då sköts den sociala och andliga sidan och man mår psykiskt bra av det.

Om allt inte fungerar då måste man förstå att ångest och depression kommer efterhand.
Det är viktigt att man kan be om hjälp och söka hjälp i olika psykiska illamående . Be om hjälp förrän det går för långt! Vi människor är inte maskiner. Vi har känslor och när känslorna inte hinner med, då börjar vi må dåligt.

Kom ihåg du kan själv också styra ditt illamående med att göra prioriteringar i din livsstil. Nå vad är det?

Alltid då jag skriver nåt så kommer ordet, prioritering upp. Det är verkligen det första som måste göras.

Prioritera och gör ditt liv,  era liv i den ordning som är viktigt. Lämna bort det som stressar mest.
Ut och motionera hela familjen tillsammans. Den motionsform som passar just er, just dig.
Friluftsliv ger energi och hjärnan behöver syre och man slappnar av och mår bättre.  Det gäller inte bara en gång, det gäller att kontinuerligt göra det till en livsstil.
Gemensamma diskussioner och samtal med varandra är jätteviktiga, och kom ihåg att det tar tid och man behöver ordna tid. 
Tid för varandra. Varje människa behöver bli sedd för den man är, också alla i familjen. 
Se varandra! Bekräfta varnadra! 
Var tacksam för varje ny dag tillsammans!

Till er alla önskar jag en avslappnande vecka!
Tita

Läs gärna länken jag satt här nedan!

http://lindell.netmission.fi/samhalle.html#12

30 okt. 2016

Tankar runt passion!

 Passion!

Läste här om dagen om passion. Och funderade att det är ju ett bra ämne att skriva om. Aktullt och kanske också tankeväckande till varje familj.
När vi söker  vår livskamrat då kanske vi lever i en passion, den första tiden. Verkligheten och vardagen tar vid ganska fort. Skall man då avsluta  förhållande när vardagen tar vid? Eller skall vi försöka hitta gemensamma intressen i stället för att avsluta och säga att vi växte ifrån varandra. Det finns många fina sätt att uppehålla gnistan, men det är ju att hitta gnistan i alla bråska, som man har, i familjerna. Arbeten, fritidsintressen, hushållet skall vara si och så, om man skall bli godkänd och täckas bjuda gäster, för det hör ju till, eller hur?

Varje familj är en egen dyrbar cell, som skall byggas upp av näring som man ger åt den. Hur vill familjen leva, hälsosamt, eller stressande, där man går förbi varandra, och inte ens hinner se varandra. Och i detta tillstånd, i stressade tillvaron har man glömt sin familje cell och kanske blivit sedd av någon annan i jobbet, eller på fritids aktiviteterna. osv.  Passionen blossar upp och man tror att dendär nya är bättre än den gamla.
Vad händer? Är man så blåögd att man tror att passionen är bestående? Då blir det ett enda virr- varr i ens liv, man byter för passionens skull och glömmer bort att sköta om det egna livet.
Prioritera era göromål, prioritera det som är viktigt! Låt inte era egna celler dö bort i all stress! Er familjecell är passionen som måste vårdas. Sök och finn gemensamma tider för samvaro, för diskussion och ta inte och döda era egna uppbyggda celler.
Säg inte att det är modernt att byta ut och bli passionerat kär, säg inte att det är tillåtet, i dagens samhälle, för det är inte rätt att förstöra och riva ner familjeceller som lider och mår dåligt.

Jag vill fråga, vad är livet?  Vart är vi på väg? Vad kan vi göra för att familjen hålls sams?
Vad vill du själv? Svara på dessa frågor ovan?

Mitt förslag:
Prioritera, ge tid, och kom ihåg, gräset är inte grönare hos grannen!

Tänk efter före och ha din egen famailjecell nära ditt hjärta!

Med tacksamhet och glädje i mitt liv!

Tita

Liv, att leva, att finnas!

Hurudan samhälle vill vi leva i?

Ett samhälle där alla människor godkänns som individer, som kan ta ansvar för sina göromål och som godkännes för sina små fysiska, psykiska och med nån sorts handikapp. Känslomässigt lider vi alla om vi inte blir godkända som människor med de rättigheter, som tilldelats oss.

Ett samhälle med Kristna värderingar fungerar utgående från det. Det betyder att man följer Bibelns föreskrifter.  Ett liv är ett liv hur litet den är. Ett liv tar inte slut fast livsgnistan är på en kör tråd. Våra dagar är räknade och så länge vårt hjärta klappar och hjälp finns att fås tex. vid olika olyckor och sjukdomar.
Gud har gett visdom och förstånd åt människorna, med utbildning att  kunna ge rätt hjälp åt olika sjukdomar. Och finns det ingen hjälp, ja då är kanske vår tid på jorden slut. Dödshjälp är förkastligt och att ta bort ett liv som börjat leva och växa i moderslivet är också ett liv, men som inte ännu kan själv bestämma över sitt liv.

Vilket samhälle vill du ha? Ger du djävulen lillfingret, så tar han hela handen och till slut hela ditt liv.

En människa som har Jesus kommer att värna om livet, eftersom Gud  gav oss livet!

Tack till alla som hittills har hjälpt och hjälper och stött i olika livssituationen. Får konstatera det har varit från vaggan till graven.

Kram till er från mig
Tita


26 okt. 2016

Till mina barn och familjer, tankar och bön under natten

”Må Herren vara med dig alltid och överallt.”

Herre ta hand om de mina, eftersom jag själv inte kan och lyckas. Jag överlåter alla mina barn och barnbarn och familjer i din vård och omsorg! 

Jag ber också för de människor som bett om förbön, för sina olika problem, jag ber ta hand om dem alla och visa din väg för dem, och låt under ske ännu idag och hela dem och hjälp dem att känna din stora kärlek och omsorg! 

Herre, ta bort de onda makterna i världen, som regerar och förstör, låt din kraft från ovan visa vem som är Herre och mästare över våra liv! 
Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds gåva är det -- står det i Bibeln. 

Jag ber ännu en gång ta hand om de mina och led dem på rätta vägen för ditt namn skull!
Amen

Amen



23 okt. 2016

Sporras till kost och motion diabetes 2

Sporras till kost och motion!


Skönt att för en gångs skull konstatera att det lönar sig att tänka efter vad man stoppar i sig för mat. Det lönar sig att motionera.

När man är diabetes typ 2 så är kosten och motionen det viktigaste som man bör ha varje dag i sina tänkar.
Sporra sig själv med att hitta olika saker som sporrar, att äta hälsosamt och att gå ut åtminstone 30 min per dag, eller 1 timme.

Maten skall vara kolhydratfattigt, hälsosamma fetter bör man använda, olivolja, rapsolja, kokosolja, endast lite äkta smör på fröknäckebröd eller minihillari bröd, med minimi kolhydrater.
Grönsaker, som broccoli, blomkål, lök, tomater, gurka och salladsblad, bönor av olika sorter passar bra. Kött- fiskrätter passar bra.
Inte alls potatis, pasta eller ris, eller vanligt bröd eller konditoriprodukter. Dessa bör helt lämnas bort.
Om man försyndar sig med kolhydrater, då bör man omedelbart gå ut och gå minst 30 min eller mera. Ibland  kan det hända som det hände för mig i Kreta, vi for på en restaurang och beställde mat. Jag gillar tomater väldigt mycket, och bakade tomater på grekisk recept, med malet kött inbakade i tomaten.  Jag beställde två stora tomater med lite grönsaker runt tomaterna. Och man äter det man beställt! Det är vi vana med, och inte beställer man nytt, för att man beställt fel. När jag började äta, så var det ju inte bara malet köt, inne i tomaten utan också ris. Ser ni, och observera, diabetes 2 tål inte ris. Så efter 2 timmar hade jag blodsockret på 9,8, lite för högt.  Diabetes 2 är i princip allergisk mot kolhydrater i olika former. Det bör man undvika så gott det går. En viss del kolhydrater går att äta, tex, lite frukter men i reducerade mägnder, lite bröd  som minihillari som innehåller minimi kolhydrater, går men inte i mägnder.
Mjölkprodukter går, men det också i reducerat mägnd. Om jag skulle ge ett exempel,  havregryns gröt med 2 dl mjölk på morgonen går bra. I havregryn finns kolhydrater och också i mjölk. Så den mägnden går för mig, men det kan hända att det inte passar för alla. Om man räknar kolhydrater per dag för en diabetiker så räcker det med 65g kolhydrater under hela dagen för att blodsockret skall hållas inom rimliga gränser, det är inte mycket.

Jag vill påstå att man lär sig se vad man kan äta och inte kan äta!
Det är viktigt med blodsocker kontrollerna och speciellt efter att man hamnat äta i misstag lite mer kolhydrater än vanligt. Annars behöver man inte kolla sitt socker så ofta, kanske 1-2 gånger om dagen.  Rekommenderar oftare kontroller vid diet byte!
Lär känna din kropp och lär känns din diabetes typ 2. Bli du med din diabetes, så får du inga följdsjukdomar.
Det lönar sig att börja i tid!

Motionen!

Diabetes. Typ 2
30-60 min per dag, sägs att det är bra i 3 dagar i veckan.
Då påstår jag enligt min undersökning på mig själv i cirka 2 års tid, med uppföljning varje dag, så är 3 gånger i veckan för lite. Men det lönar sig att börja med 3 gånger i veckan. Jag rekommenderar nog 5 gånger, då får du bästa resultat med motions nyttan. Inte att glömma kosten, som bör vara varje dag med minimi kolhydrater.

Det jag har märkt är efter utevistelsen, är att humöret är bättre, andningen blir bättre och man är nöjdare på alla sätt.

Här vill jag också påminna anhörigas roll till att sporra både i kost och motionen.  Det är viktigt att de inte säger, dethär kan du nog äta, bara idag. För jag påstår, det kan man inte! Man måste själv veta vad man kan äta och vad man, inte kan äta. Om du har lärt dig ungefärliga kolhydratmängden per dag skall du inte överskrida det. Det är du själv som är chef över ditt ätande och motinerade, ingen annan.
Helst skall det bli som,  då min man ser mig fara ut på en motionsrond, kan han säga, du far på din  medicin rond. Motionsronden är min medicin. Och maten är blir tilläggsmedicin, genom att jag kollar mina kolhydrater.

Jag får konstatera att, när man får en sjukdom skall man lära sig leva med sin sjukdom, lära sig hur kroppen, just din egen kropp reagerar. Och du är chef över ditt eget välmående!
Kom ihåg ingen annan kan veta, hur du skall leva, med din kost och motion.
Resultatet räknas och välbefinnandet!
Ta vara på varje dag!
Tita

22 okt. 2016

Bortglömd

Bortglömd!
Vad eller vem är bortglömd? Läs så ser ni vad det innehåller!

Var på en motionsrond till postlådan, 5 km och postade ett brev, som jag hade skrivit åt min kusin i Sverige.
Då jag satt och skrev brevet så kom jag ihåg brevvänner på olika ställen som man skrev med. Konstigt nog så tasmas brevskrivandet bort och e-mejlen har kommit till, eller bara rent av chatten. Tiderna förändras och vi med den.
Roligt var det förr när ett brev föll ner på golvet när posten kom, ifall man bodde i höghus. Ifall man hämtade från postlådan, var det en glädje att se att man hade fått ett brev eller ett kort.
Ofta var det trevliga brev man fick, men en gång fick jag ett otrevligt brev, som beskrev mig som förändrad och inte lika passlig som förr. Jag hade förbi sett personen i någon  viktig uppgift. Och saken är den, att jag hade ingenting med saken att göra, men personens uppfattning var att det var jag, som var orsaken till att hon blivit förbi sedd. Ibland, har olika männiksor egna förutfattade meningar som de sen tolkar utgående från sina egna funderingar. Man bör komma ihåg alltid att förrän man anklagar någon så bör man nog ta reda på vad saken gäller? För kanske i sitt eget illamående tolkar man fel och en missuppfattning uppstår.
Än idag känner jag av brevets negativa budskap, och jag har funderat, vad borde jag ha gjort? Gjorde ingenting åt saken, lät det bero, eftersom jag i min tur tolkade brevet som hennes eget illamående.
Men vad det i verkligheten var, vet jag inte och kanske får jag aldrig veta.
Det jag vill ha sagt med detta ovanstående skriveri: Tänk efter före, när ni skriver att det inte blir ett livslång funderingar på anklagelsen, som man inte kanske vet om att man gjort och sen lämnar man och fundera på orsaken till skriveriet?
Sakliga brev, sakliga e-Post, sakliga postkort bör man skriva, och inte dolda budskap!
Ha en fin helg!

Tita


15 okt. 2016

Funderingar kring nykterheten

15.10.2016 lördag.
Jag och gubben for och handla mat för en vecka och jag gick i mina tankar och funderade vad skall jag handla så det räcker för en hel vecka. Ni vet, man tittar på det ena och det andra och man går i sina egna tankar. Mitt i allt gick ett karl gäng förbi mig, de var runt 35-45 års ålder, vet inte exakt, 5-6 st karlar. De plockade åt sig öl, cider, långdrink, och sodavatten och läskedryck. Alla var så in i sitt köpande av alkohol, och festandet, att omgivningen fanns inte. De ordnade till fest.  Sen var det korvar av olika typer som plockades i kärran. I mina tankar gick det faktiskt, till deras familjer? För antagligen hade alla nån sorts familj. Tänk om man skulle engagera sig lik mycket för sina familjer, lika uppåt och energiska med att plocka varor åt sin familj. Lika mycket engagera sig över sitt äktenskap, än att ordna fest åt ett karlgäng.
Det gäller att prioritera olika saker i sitt liv, vad vill man satsa på, ett långt liv i välmående eller korta festtillfällen, som ger möjligen illamående,  "dagen efter"  och moralisk illamående, då man inte kan umgås med sin familj då man mår dålig! Moralisk krapula som det säg på finska. Är karlarna kort tänkande skitstövlar, kvinnor kan vara likadanna men exeplet var här ovan karlgäng. Kan de inte tänka längre än näsan är långt. Måste man förstöra ett helt liv, kanske ett bra förhållande, med att festa med ett gäng karlar, kvinnor, som skrövlar och kanske härjar spyr och skiter ner sig osv. För ibland kan det verkligen vara så.  (Upplevet det, då jag jobbat i hemvården i tiderna)
Jag som absolutist, tänker ju på ett annat sätt. För man kan ju verkligen ha roligt utan alkohol. Moraliska krapulan, och "dagen efter" känslan kommer inte när man håller sig nykter, samt man spar ju också pengar med att inte använda alkohol.
Man är ju medvarande och med i alla situationen man låter inte tiden flyta samman och vara frånvarande i nutid!

Det pratas om att leva i nu tid, i presens. Då behöver vi verkligen vara med i allt man gör. Det kan man inte då man är alkoholpåverkad, vissa saker skiter man i och vissa saker bryr man sig inte i.
Gott folk, ni som läser detta, tänk er för förrän ni super er fulla. Exemplet ovan var ett karlgäng, för det är ofta så, men tyvärr så har det också blivit vanligt i kvinnogäng att festa och alla vet ju hur det blir sen ....  Ta till vara ett liv i nykter gemenskap utan alkohol!
Tänk man kan vara glad och nöjd dagen efter!

Tita


5 okt. 2016

Platanias resan 16.09-01.10.2016 med familjen 18 st.

Evropi Platanias Kreta resan 16.09-01.10.2016

Fint att få samla hela familjen på en resa till södern, vi började planera redan i förra året, men beställde ändå resan här på vårsidan, efter att vi visste om sonen blir i skick. Och då vi såg att han blir i skick så beställde vi en resa. Pensionärsresa och firade gubbens pensionering, samt glad åt att sonen kunde komma med  på resan. Han som förolyckades i januari. Jag är mycket tacksam och glad att han tillfrisknat och vi kunde vara samlade hela familjen och fira gubbens pensionering.

Jag hade förfrågning till olika researrangörer och frågade lite pris på gruppresa och fick svar av ett par researrangörer. Men det var så pass dyrt så det blev billigare att beställa resan familjevist och på så sätt få samma hotell. Det var att vara snabb i vändningarna för att lyckas få rum åt alla.  Det blev Aurinkomatkat denna gång och vi får hoppas det lyckas bra!
Hotellet blev Evropi och ungefär 250meter till huvudvägen och 400 meter till stranden. Bra läge, lugnt ställe och det som var ännu bättre var, att det fanns en affär på andra sidan gatan som hade goda semlor nybakade. Tänk att jag vågade mig på en eller en halv semla under resan på förmiddagen, jag  tålde nog äta på f.m. men inte på kvällen då skulle sockervärden ha stigit upp i höjderna. I affären fanns också annat ätbart, och det var bara att fara över efter mat åt sig om man ville koka mat.
Många Finländare var på hotellet och familjen som ägde hotellet berättade att de servat Finländare i 20 år, Där var nog också danskar och kanske, enstaka från andra länder. Trivsamt ställe, och ägarfamiljen lät nog oss resenärer vara i fred och göra som vi ville, förstås måste vi ju sköta oss enligt reglerna.
Gubben blev firad som pensionär och vi hade riktigt roligt då barnen uppvaktade med lite skoj, och skojet är ännu olöst, som vi får lösa så småningom. Rum 36 blev bjuden på mat av de övriga i schacket.  Vi tog samma dag familjefoto på oss vid Evropis trappa, som blev ganska lyckad. Inte en perfekt foto, men ändå så att alla syns någorlunda! Maten åts på Panorama tavernan, som också blev lyckad. Enda felet var på denna restaurang var att ljudet från Platanias centrum hördes ändå upp och det var inte så lite. De hade program nere i centrum där de spelade zirtaki eller vad det nu var, och ljudet var så högt så man hörde inte vad den andra talade.

Äldsta dottern, höll tal eller någon frågesport, men det var lite svårt att höra i detta oljud. Men maten var god och alla åt och blev mätta. Så firades gubben. Enbart det var ju roligt  att vi var samlade och det var en upplevelse och minne för livet.
Det blev också en Elafonissi dag, och vi hyrde 4 bilar och körde till Elafonissi.
I Elafonissi togs flera foton som passar bra som enskilda familjefoton. Ett av barnbarnen var fotograf. Fick träna att fotografera.

Ballosdag! En ny vacker strand hittade vi, som vi inte vetat av tidigare då vi vistats på Kreta Ballos stod det på skylten, men Balos kallas stranden. Det var äventyr att åka dit, sista 5 km var grusväg och bilen hoppade som en groda och nog var det en osäkerhetkänsla då inte det fanns ett räcke på  sidan av vägen mot havet. Man körde upp efter bergkanten på ena sidan och stypet ner i sjön på andra. Sista delen av vägen mot  Balos, fick man gå. Då man kom närmare parkeringsplatsen fick man inte köra ända fram, så man fick parkera bilarna efter den smala grusvägen. Man fick nog en rädsla, hur skall man komma därifrån och hur får man bilen vänd rätt väg.  Man fick sist och slutligen köra fram till den rätta parkeringen och svänga bilen där, men vi visste inte det då, eftersom alla bilar måste parkera efter grusvägen. Sen var det att trava ner efter en bergsvägg, ibland fanns det trappor och ibland bara vassa stenar, och där nere i lagun, var det varmt och härligt och vackert, Tur att det var lite blåsigt för annars hade man varit i bastuvärme hela dagen.
Jag hade nog lite skräck att tänka mig hur man skall orka upp efter de där trapporna i solvärmen, så jag njöt inte av dagen som de andra gjorde. Överlag gillar jag inte om det blir för varmt och man måste gå eller motionera när det blir för varmt, så att man flåsar. Så för att underlätta andras stress och mitt eget, for jag ganska mycket tidigare upp efter vandringstråten.  Ensam behövde man inte vandra, det var massor med folk som kom och gick ner efter stigen eller upp efter stigen. Det fanns faktiskt hästar och åsnor som säkert skulle ha tagit upp människor som inte orkade gå. Jag frågade av en pojke vad det skulle kosta att ta en häst, han sade 7 € så slipper man upp med den. Jag hade egentligen tänkt det som så om sonen eller någon annan, eller minsta flickan inte orkar upp så kan man ta en häst. Alla klarade sig upp, till och med yngsta sonen började tävla med storasyster och han sprang  förbi  henne och kom upp så svetten rann och det var fint gjort! Fick vara glad att det gick bra! Roligt att uppleva detta tog några bilder av då de kom upp, för jag satt ju med kameran i handen då en i gången kom nerifrån.
Dagen var lyckad i alla fall fast vägen var stenig och krokig. Det är bra att man inte alltid vet hur vägarna är när man planerar lite annorlunda under en resa.  Så nu i efterhand är jag nog glad åt upplevelsen av Balos lagun och vandringen ner och upp.
Strandlivet blev ett måste för några av oss, och gåendet och motionerandet blev ett måste för några. Nämner inte någon i namn, men alla med sitt intresse. Jeep safarin kan jag inte berätta om eftersom jag inte var med på den. Men av det jag hörde var det en upplevelserik resa och intressant.


7/18 var en dag på jeep safari. Samma dag for 7/18 andra på en tåg utfärd 2,5 h uppe i byn där vi fick se apelsinträdgårdar, olivlundar, avokadoträd, citronträd, vindruvsstockar och tomater som växer fritt. 4/18 lämnade på stranden och sola sig. Vi som for med tåget, var inne också i en kyrka och fick se vackra målningar, men man fick inte fotografera där inne. Några andra kyrkor såg vi också, men tog bilder bara utifrån.  Det blev en bra dag!
En dag for jag och gubben till Hania med buss och gick där i gamla stan och jag fotade lite vackra färger och bilder. Vi satt en god stund i en taverna och drack apelsinjuice, och satt och såg på folk som gick där av och ann.  Efter Hania resan hann vi ännu ner till stranden där Några av vår grupp var och solade och simmande.
Äldsta sonen med familj och yngsta sonen var en dag med buss till Hania och gick där i gamla stan och hamnen.  Roligt med omväxling!
Jag får konstatera att resan var lyckad och jag är väldigt tacksam att vi var samlade alla och fick uppleva söderns värme efter en mycket tung vår och regnig sommar.
Tack alla för en fin gemenskap!
Mommo Fammo Tita