TANKAR RUNT VUXENHET
För en tid sedan gav jag alla en fråga: NÄR ÄR MAN VUXEN? Alla får svara! Håller på som pensionär och skriver en uppsats om ämnet. Så alla svar beaktas och analyseras! Fick några svar, somliga tog mig inte på allvar och drog lite skoj om det! För mig spelar det ju ingen roll, det är bara att skoja på om det. Här ser man hur olika människor uppfattar äldre människors tänkande och som inte behöver räknas med. Ser ni, vi är jätteolika i våra uppfattningar och djuptänkande, samt hur vi analyserar i livets olika skeden.
Svaren kopierar jag direkt här, så ser ni dem här också:
Enligt lag 18 år. Biologiskt 25 år, då är frontalloben i hjärnan utvecklad, fortsätter att utvecklas upp till 30 års ålder eller till och med 32 år enligt vissa studier. Socialt och mentalt kan det vara olika hur man utvecklas.
I finska kulturen ingår ju SISU och lite av att jag borde klara allt själv. I stället borde jag nog tänka att tillsammans är vi starkare. Hoppas att hela landet är som barn, vågar fråga och vill utvecklas, mot att våga ta egna beslut.
Jag vet inte när man blir vuxen. Jag hoppas jag hinner prova på det. Hoppas att det inte är tråkigt!
Frontalloben min är tydligen klar, men jag leker bara vuxen ännu så får se när man blir det på riktigt.
Jag tror att det är mera som en process än en speciell tidpunkt. När man känner att man kan ta egna beslut och även konsekvenserna.
Till viss del skulle jag vilja svara först sedan man slutat växa. På den punkten hoppas jag ju att det sker hela livet, att man utvecklas, mognar och inser att vissa saker kan jag inte själv, så då får man fråga någon om hjälp (tränar mig fortfarande).
Här ovan var svaren jag fick!
Några teorierna med egna ord:
För Jeffrey Arnett:Psykologen Jeffrey Arnett säger att unga människor befinner sig idag i en fas som kallas emerging adulthood. Vägen till att bli vuxen har med åren blivit längre, det räknas med att perioden mellan 18 och 25 år är vägen till vuxenhet och man testar olika identiteter innan man börjar känna sig vuxen.
Erik Erikson, utvecklingspsykolog:Han menar att vuxenlivet handlar istället om relationer. Hans teori beskriver att utmaningen i unga år är att lyckas skapa relationer som är djupa och nära till andra människor, samt att inte tappa bort sig själv.
Bernice Neugarten, sociolog:Säger och lyfter fram förväntningar i samhället genom begreppet den sociala klockan. Vi präglas av osynliga regler i livet. Forväntningar på att plugga, att skaffa jobb eller att bilda familj, vilket också påverkar hur andra och vi ser oss som vuxna.
Mina egna funderingar kring vuxenhet är att:
När man kan ta ansvar för sina handlingar, sitt sägande och sitt görande, så är man vuxen.
Ingen har helt koll: Som barn tror man att vuxna har svar på allt. Som vuxen inser man att alla till viss del låtsas kan och navigerar efter bästa förmåga.
Inre ålder: Många vuxna känner sig fortfarande som 17 eller 25 på insidan, trots att spegeln och personnumret säger något annat.
Total valfrihet: Du får äta glass till middag, strunta i att gå och lägga dig och köpa vad du vill (inom ekonomins gränser).
Konsekvenserna: Du äger också konsekvenserna av glassen (magknip), sömnbristen (en förstörd morgondag) och ekonomin (räkningarna). Frihet och ansvar är två sidor av samma mynt.
Acceptans: Att acceptera att livet är orättvist, att man inte kan behaga alla och att misstag är en del av utvecklingen.
Skapa egna gränser: Att våga säga nej utan att känna dåligt samvete och att skydda sin egen energi.
Känslomässig mognad: Att kunna skilja på vad man känner och hur man agerar. Man rullar inte längre på golvet i affären när man inte får som man vill (oftast).
1. Immanuel Kant och myndighetsförklaringen (Aufklärung)
För Immanuel Kant handlar vuxenhet om att ta steget ut ur vad han kallade självförvållad omyndighet.
Sapere aude!: Kant menade att en vuxen människa har modet att använda sitt eget förnuft utan att ledas av någon annan (som en auktoritet, kyrka eller förälder).
Omyndighet som bekvämlighet: Att förbli ett barn intellektuellt är bekvämt, eftersom det låter andra tänka och ta ansvar åt en. Vuxenhet är därför en intellektuell frigörelseakt.
2. Existentialismen och det radikala ansvaret
Existentialister som Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir kopplar vuxenhet till frihet och ångest.
Dömda till frihet: Som barn är din värld definierad av de vuxnas regler. Att bli vuxen innebär att inse att dessa regler är konstruerade. Du bär det fulla ansvaret för att skapa din egen mening.
Oautenticitet (Bad Faith): Att skylla sina val på omständigheter, uppfostran eller ödet är enligt existentialismen ett barnsligt sätt att fly undan vuxenhetens tyngd.
3. Erkännande och Den Andre (Hegel och Honneth)
Ur ett socialfilosofiskt perspektiv handlar vuxenhet om hur vi speglar oss i andra.
Från egocentrism till ömsesidighet: Barnet upplever världen utifrån sina egna behov. Vuxenhet uppstår när man inser att andra människor är egna subjekt med lika komplexa inre liv, rättigheter och behov som en själv.
Kontraktet: Att vara vuxen är att ingå i ett osynligt samhällskontrakt där man erkänner andras autonomi för att själv bli erkänd som en autonom aktör.
4. Tid, förgänglighet och Kierkegaard
Sören Kierkegaard delade upp människans utveckling i olika stadier (det estetiska, etiska och religiösa). Vuxenhet kan här ses som övergången till det etiska stadiet.
Valet av sig själv: Det vuxna skiftet sker när människan slutar att bara leva i nuet för stundens njutning (det estetiska barnet) och istället väljer sig själv och förbinder sig till långsiktiga plikter, relationer och existentiellt allvar.
Avslutning och sammanfattning
Att söka svaret på frågan När är man vuxen? har visat sig vara en resa genom både vetenskapliga fakta, djup filosofi och den ibland lite skämtsamma vardagen. Genom att sammanställa de svar jag fick, blir det tydligt att vuxenheten inte är en fast destination, utan snarare en livslång och ständigt pågående process.
Vi kan konstatera att biologin sätter sina tydliga ramar kring 25–30 års ålder när frontalloben är färdigutvecklad, och samhällets sociala klocka skapar osynliga tidtabeller för våra livsval. Men den sanna, existentiella vuxenheten handlar om något helt annat. Den handlar om den intellektuella frigörelsen som Immanuel Kant beskrev – modet att tänka själv – och det radikala ansvar som existentialisterna talade om. Att vara vuxen är att inse att frihet och ansvar är två sidor av samma mynt. Det är att ha rätten att äta glass till middag, men också att utan bitterhet äga magknipet och betala räkningarna som följer.
Min undersökning visar också att den nordiska och finska sisu-kulturen, som historiskt har krävt att man ska klara allt själv, håller på att nyanseras. Att mogna och bli vuxen innebär paradoxalt nog att inse sina egna begränsningar – att våga fråga om hjälp och förstå att vi är starkare tillsammans.
Den kanske mest befriande och trösterika insikten i detta arbete är att vuxenvärlden till stor del består av människor som navigerar efter bästa förmåga. Som barn tror vi att de vuxna har svar på allt. Som vuxna inser vi att de flesta av oss till viss del låtsas kan. Bakom rynkor, gråa hår, personnummer och vuxna beslut bär vi alla med oss vårt yngre jag på insidan.
Att vara vuxen är inte att sluta växa eller att förlora sin barnsliga nyfikenhet. Det är att acceptera livets orättvisor, sätta sina egna gränser och ha modet att fortsätta utvecklas – hela livet ut.
MVH TITAS UPPSATS
