Dagen efter….

 Dagen efter!

Nu tänker säkert de flesta att "dagen efter" betyder att man har festat hårt med starka drycker. Men begreppet kan faktiskt syfta på helt andra saker också.

För några år sedan, när vi plockade bort alla facklor och allt skräp efter veneziansk afton (eller villaavslutning som det kallas i Österbotten – egentligen ett firande av att hösten är här), cyklade ett par förbi oss. De ropade högt: ”Dagen efter!”. ”Joojoo, det är nog det”, svarade jag.

Det såg verkligen ut som dagen efter då, och det gör det i högsta grad även idag.

Man firar ju med facklor, brasor och raketer. Så man kan nog tänka sig hur det ser ut: massor av skräp från raketer, nedbrunna facklor, plåtburkar och sot.

Gårdsplanen ser verkligen ut som dagen efter. Det är mindre roligt för den som ska städa bort allt. Men nåväl, så är det när det ska firas! Och roligt var det ju igår när det var mycket folk och alla drog sitt strå till stacken.

I natt har det dessutom regnat, så alla facklor har slocknat. Det känns extra trevligt att gå ut och plocka upp blöta facklor nu...

Trevlig vilodag till er alla!

Tita

BÖN

 BÖN 🙏🏻

”Bönens hemlighet 

Jag mötte morgonen med oro,min dag var tung och full av jäkt. 

Min börda kändes alltför mäktig, och livets glädje kändes släckt. Då viskade en röst i själen: 

”Sök kraften i en stilla stund.” 

Och när jag böjde mig i bönen, fick oron vika på en sekund. Jag bad ej om att slippa stormen, ej om att vägen skulle jämnas ut. 

Men bönen gav min ande vingar,och gav mig kraften till slut. 

Nu möter jag min dag med frimod,och bär min börda lätt och glad. Ty bönens kraft har vänt min ängslan,och skrivit om mitt levnadsblad. ”

Edith Mary Brainerd

BÖN

”Lär mig att bedja, Fader,då blir min gärning stark.Då strömmar himmelsk glädjelångt in på jordisk mark.”

J.A. Eklund

Bönens makt är stor och det som är min målsättning varje dag att SKJUTA BÖNER på mötande människor på länk eller i affären, eller som sitter i bilen.  Det enklaste sättet är att önska alla, Guds välsignelse, alla man möter, samt önska dem en bra dag! 

Varför jag skrev bönens makt, därför att om bönen inte på annat sätt ger svar på mina böner, så åtminstone bär man glädje i sitt hjärta över att man bett för sin medmänniska.  Det känns bra att kunna känna glädje att kunna be, kanske det hjälper, den mötande människan att få en fin dag. 

Gud välsigne din dag idag! 

Tita!

Tacksamhet….

 Tacksamhet!

Jag har tidigare också i nån form, skrivit om tacksamhet, tänkte göra det idag också!

Citerar:  John F. Kennedy: "När vi uttrycker vår tacksamhet måste vi aldrig glömma att den högsta uppskattningen inte är att yttra ord, utan att leva efter dem."

Kan räkna upp några tankar som jag nu just har för tacksamhets känslan:

- för min man som jag varit gift med i 51 år

- för alla mina fina barn!

- för släktingar, när och fjärran! 

- för hus och hem!

- för trots åldern, så orkar jag med motion och hemsysslor!

- för trots att jag har många diagnoser, så har jag välbefinnande! 

- för fina vänner!

- för att kunna filosofera och skriva olika tankar!

- för att jag har Herren som ledsagar mig i det jag gör!

- för bönens kraft! 

- för att vi har en fin terrass att sitta och filosofera på.

- och mycket annat, men detta nu just!

”Vänta inte på en bra dag, skapa en."

”Gör din dag som du vill ha den”

”Börja med att upprepa: Allt förmår jag i Herren som ger mig kraft!”

Läs gärna boken: Var Positiv - Lev Lyckligt av NORMAN VINCET PEALE

Ha en fin söndag, med djupare givande tankar!

Tita

Rekreations motion och stress motion…..

 

Ylläs - Äkäs vistelsen 06.06. Och 07.06.2026 

Tro eller inte, men nog är det stor skillnad på olika sorters motions sätt och hur man kan  njuta av sin tillvaro, när man tänker på motionerande som rekreation, eller som stressträning, som Tex någon som tränar för sin prestation.

I går 06.06. då vi for upp till Ylläs. Vi gick i vår tankt upp mot toppen. Ingen stress, vi njöt av naturen, fåglarnas kvitter, samt bergsnaturen. Vi stannade upp och bara såg oss omkring. Detta kallar jag för rekreation!

Mitt i allt så kom en flicka stakande med fart, stressade, med hörlurar och kunde inte ens hälsa på oss. Sen kom hon tillbaka  nerspringande med fart.

Efter en stund kom hon på nytt stakande uppåt, med fart, lika på nytt, efter en stund. Upp och ner, 4 gånger. En man kom likaledes, men endast 2 gånger, men han hälsade i alla fall och såg glad ut.

För mig kändes detta jätte stressande! Bara att se hur de motionerad! Fick nog konstatera, att detta är inte för mig. Jag vill ha stressfritt, när jag vandrar i Lappland, absolut ingen stressmotion. Naturen skall tilltala och jag vill lyssna på bäckens porlande och fåglarnas kvitter, ingen podd i öronen och ingen prestation, med till min träning.

Jag vill känna lugnet som tar över i tillvaron inte ett presterande.

Gjorde en analys av detta:

Rekreationsträning i naturen fokuserar på återhämtning, glädje och att sänka stressnivåerna. 

Stressträning för prestation handlar däremot om att pressa kroppen, bygga upp en högre stresstålighet och optimera fysisk eller mental kapacitet inför en uppgift.

Jag föredrar rekreationen inte stressen över att jag måste. Det har man haft tillräckligt av i arbetslivet. Måste ingenting härefter. Takten skall vara så att man njuter av det inte att man måste komma upp till Ylläs eller till Kesänkitunturi. Man far upp med njutning i sinnet, inte med att någon vill att jag skall komma upp med fart, det går jag aldrig med på mer i mitt liv.

Varkaankuru vandringen kändes betydligt bättre, där gick inte nån människa med sikte på stressmotion utan alla hade en lugn och fridfull takt och man såg att de som gick njöt av Lapplands sköna natur.  Ändå var denna vandring tyngre eftersom det var varmare och mycki mygg och knottar flög runt öronen, samt mindre km kom det idag.  

När vi sen kom till stugan så blev det åskväder, som förklarade knotten och myggornas surrande runt öronen.

Joo jag är nog den människan som njuter av rekreation, inte av stressmotion! 

Sätter  några bilder båda vandringarna!

Dock inte stress personerna de får ha sin stress själva.🤣samt vantrivas i sin stresstillstånd!

Tita

Sommarens vackraste tider 02.06.26 ***

                        Tacksam för dessa vackra träd och blommor som blommar♥️🍀

 

Idag så blommar päron och äppelträden

så vackert, doftande.

Jag njuter av detta, varje dag,

tills frukten börjar komma.

Då får jag äta av frukten,

som smakar mycket godare,

än då man köper dem.

Utan gift är de odlade,

bara med egen 

kompost, är grävd ner i myllan, 

runt träden.

 

Tita

 

 

 

 

 

Otroligt fina minnen, från husbils resan. / %

Otroligt fina minnen, från husbilsresan!

Man lever på minnen, säg det! Joo, det gör man nog när man plockar bilderna man knäppte i Norge! 

Höga berg och djupa dalar, får man nog konstatera. 

Vår fadderpojke bor ju där i Bergen, han har bott där redan 26 år. Tänk att vi inte har besökt honom förrän nu. Ofta har vi tänkt att nu skall vi resa till Norge, just till den platsen där han bor, men det har inte blivit av.  

Vi tänkte att i maj är det inte så hett i husbilen, så det passar bra att ta en tur dit, förrän de kommer hit och hälsar på släktingar här. När jag nu är född i Avesta så tänkte jag att vi kunde ju med det samma köra den vägen, så ser jag min födelseort och skolorna jag gått där, kyrkan där jag blivit döpt och husen som vi bott på .

Kyrkan och 2 skolor fanns kvar och ett hus där jag blev född fanns också kvar, men de två andra husen var rivna.

Vitsipporna  blommade för fullt och de minns jag med glädje, roligt att se vitsipporna, stora skogsängar och dikeskanter. När vi sen kom till Bergen så fanns det massor med vitsippor där också. Så barndomsminnen fick jag uppleva med glädje i sinnet. 

Fadderpojken och familjen hade ett mycket vackert ställe uppe i bergen att bo på. Lite smalt för en husbil att köra, men det gick nog.  Vi fick uppleva Bergen i sin vårskrud, mycket vackra blommor överallt. Vi hade så fina guider som visade oss omkring och vi fick se de flesta sevärdheter i Bergen, men nog lämnade det ju nånting ändå. Kanske nästa gång ser vi resten.

Det blev över 2000 km tur och retur med snötäckta berg på hemvägen. På vägen dit körde vi via Oslo eftersom det gick enklare då vi körde först till födelseorten Avesta Grytnäs.

Nu lever vi på minnen en tid framöver och tackar värdfamiljen för gästvänligheten och en fin guidning i Bergen. 

Sätter upp några bilder från Norges vackra natur!

Tita

Maj månads upplevelser 2026 / &

 Upplevelse under resan till Bergen!

Avesta besöket: Dopkyrkan, vitsipporna och byn där man bott, huset man bodde vid födseln. Mäktigt otroligt vad minnen dyker upp. 10 år av ens liv började där i den vackra Dalarna och tänk att båda skolorna jag gått i finns fortfarande kvar. Dock inte de två andra husen där vi bodde, men hittade nog platsen där husen stått. Får nog konstatera, fina barndomsminnen!

Oslo besöket! Hoohoo får man säga. Fart på för att hitta rätt fil. Ingenting speciellt att se på, med den farten, och så slarvade vi bort vägnumret som vi skulle köra? Tänkt skratt ihjäl mig! Parkerade bilen vi polishuset, och där stod vi en lång stund, eftersom navigatorn slutade fungera och vägvisare, numren  slarvades bort  i tunnels, viller valla. Jag bara skrattade och Ralf började köra efter väg 4 och sa, int här i världen far jag mer in till Oslo, nu kör vi väg 4, så ser vi om vi hittar  E 16 som leder till Bergen.  Efter mycket om och men kom vi då till E 16, som tur.

Naturen runt Oslo, var inte alls något speciellt, som man kunde tro.

Men ack vilka tunnlar och massor med filer, hur kan en Österbottning- Dalakulla hitta i en tunnel med 4-5 filer, det är nog helt omöjligt! 

Ut kom vi ur Oslo tunnlarna, men hemska saken vilken tunnelmassa fram till Bergen,  dock mycket mäktigt och vackert får man konstatera. Otroligt fina berg och fin natur. Mitt i allt hamnade vi ut för snöväder, och kom att köra över bergen, med snön lysade över topparna, dock hade snön smält på vägarna. Vid dalarna fanns det redan mycket vackra gröna träd och fina växter, så våren var nog långt kommen jämfört med  Norrland, Österbotten och våra trakter.

Kl 21:30 norsk tid kom vi fram till vårt mål. Men kan ni gissa? Nej det kan ni inte! Vilken smal väg upp till berget till fadderpojken vår, som vi hamnade köra med husbilen- bobilen. Det är en annan gåta hur vi kommer ner härifrån. Jag går ner så får gubben köra bäst han kan.

Här är vi ett par dagar och sen fortsätter vi vår körande. Jag tror inte vi kör via Oslo, för dit far ju inte gubben mera, inte med husbilnen 😂 Det blir nog norrut, gissar jag ! 

Fortsättning följer nästa gång jag skriver känsloladdade upplevelser under denna resa!

Tita plus Rafa