Kvinnan och ämbetet
Hittade en gammal bok i min egen bokhylla från 1958.
Bokens tittel är KVINNAN OCH ÄMBETETET ENLIGT SKRIFTEN OCH BEKÄNNELSEN.
Undersökning gjorts och boken skrivits av Bo Reicke et al. 1958.
Intressant bok i den bemärkelsen att jag studerat lite teologi under min arbetsföra år. Skulle jag ha tagit examen i ämnet så hade jag nog inte blivit präst, men möjligen religionslärare, eller själavårdare eftersom min grundspecialsering är specialsjuksköterska i psykiatri.
Eftersom det är ett intressant ämne som handlar om aktuella funderingar så refererar jag bokens innehåll i stora drag med mina egna ord och kan hänvisa till olika Bibelställen, som bokens olika skrivare tagit upp.
Författarna har tagit upp Gamla testamentet på sidan 8. Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna. Alltså två olika kön. Inte till dubbelkönade, androgyn, könslösa, som det sägs i många olika hedniska berättelser om människans tillkomst,
Redan från början var könen olika. Ingen av könen är längre någon guda likhet, efter syndafallet, inte mannen och inte heller kvinnan.
Endast Kristus är Guds sanna avbild Kor.4:4 Kol.1:15: 3:20, som Adam förlorade Kor. 11:2-16
Någon social rangordning gäller inte mannen och kvinnans funktion i frälsnings sammanhang i gudstjänsterna.
Enligt Nya testamentet, säger både Jesus och Paulus. Och särställer de män, när det gäller förmedling av nåden.
Jesus kallade endast män till apostlar, en tydlig faktum. De blev hans direkta apostlar. De blev represetanter i fråganom att förkunna och uppbygga guds folket,
Han gav till de tolv fullmakten att göra under, som han själv hade gjort Matt.10:1. Petrus blev huvudman för de tolv, en klippa, en klippa som skulle bygga sin kyrka. Jesus gav också till de andrs att lösa och binda. Jesus gav detta till de tolv apostlarna, inte till någon kvinna. Apostlarna skulle vara en ställföreträdare för Herren Jesus själv.
Endast tolv blev inbjudna till måltiden, före Jesu död.
Hos Judarna var en vanlig måltid eller sabbatens invigning, då deltog även kvinnor och barn. Gör detta till min åminnelse.
Alla lemmar har inte samma förrättning eller uppgift.
Obs.1 Kor.14:34 och 1 Kor. 11:5 Läs gärna dessa verser.
Kvinnan kan bedja och profetera i gudstjänsterna. Ovisst vad som menas med makt. I boken står det, om hon inte pockar på med makt, vara likt mannen. För mig blev detta oklart vad det menas.
Utan skall erkänna sin ställning i skapelsen, kan då tillåtas och bedja samt profetera offentligt.
Vad betyder detta? Fritt vittnesbörd, inte traderande, gudsordet byggd predikan.
Paulus stämplar inte kvinnorna som mindervärdiga. Han betonar endast de olika rollerna.
Alltså en kvinna kan uppträda och tala i gudstjänsten, däremot icke predika.
På sidan 36, observera att senmedeltidens utveckling och framför allt den romerska kyrkan, mot vilken reformationen vände sig, sades att kyrkan spårar ut när den anpassar sig till denna världens mönster Rom.12:2
Enlig boken: Eftersom många kvinnor studerar teologi, så borde det finnas tjänster som en kvinnlig teolog, skulle kunna ha. De kunde visseligen ha den sociala biten inom kyrkan, själavården och delta i församlingsa arbete, men dock icke som präster.
Här funderar skribenten: hur kan man utnyttja den kvinnliga teologen utan att bryta mot Bibelns anvisningar?
Rom 16:1-4 tex Febe och Priska de hade en särskild särställning såsom evageliets tjänarinnor. Vissa kvinnor valdes till Jesu efterföljare till ämbetsbärare.
I Jesu och aposlarnas omgivning fick kvinnorna tjäna, genom vittnesbörd och förkunnelse och undervisning. Dock icke likställda med en präst.
(I mitt tycke ser jag ju inte nån skillnad, ursäkta mig) KL
Kvinnorna hade Gud gett nåden att vittna om den uppståndne Jesus. Det var särskillt kallade kvinnor, dock icke någon likställd med apostlarnas funktion.
Vissa kvinnor var också värdinnor i husförsamlingen.
Febe var en som undervisade alltså Rom.16:1 Nyfa Kol.4:15 och Appfi Filem v 2 osv.
Dessa deltog i missionen och undervisningen
Paulus uppskattade alla.
Detta allt enligt Paulus är helt, att undervisa och förkunna om de gör detta som vittne och inte heller förväntar sig att de är likställda med en präst, eller uppträder som en ställföreträdare till Jesus Kristus, utan som vittne återgiva.
Enligt boken så borde detta vara en vägledning till kvinnliga teologer.
Enligt olika skribenter i boken, så var det i stora drag såhär de kom till enligt studier av bibeln och bekännelsen.
Vissa av dem var nog i den mening att är man kvinnlig teolog, så borde man nog få vara präst, men sen igen enligt skriften så var det inte så. Bokens författare var i mitt tycke lite tvehågad vad som är rätt och vad som är fel.
Oberoende så är boken värd att läsas, och ta gärna egen ställning till detta
Jag strök under på sidan 201
”Här är icke man eller kvinna” Om en kvinna inom sig känner en önskan om att bli präst, kan de då inte vara den Helige Andens röst i henne som hon hör? Kan en utomstående säga att de inte är det?
Man kan nog också fråga sig, om de verkligen tror, att bara de som är prästvigda, som kan göra nytta för kyrkan.
Den som är störst bland er, var den andras tjänare. Och inför Gud är vi alla lika höga eller lika ringa. Här beror det inte på vilka gåvor vi fått, utan bara på hur man har använt just sin gåva.
Kyrkan behöver just nu präster som förkunnar klart och tydligt GUDS ord och som själv lever efter Guds ord.
Sammanfattningen till denna bok är, följ Bibelns ord, på så vis får man gjort det rättaste besluten.
Följ inte vad du själv anser är rätt, för vi är ju bara människor som skulle vilja vara så moderna.
Vi kan inte göra om och ändra på det enligt våra egna tankar och tycken och önskningar.
Läs gärna boken själv och ta ställning!
Tita
