Falskhet

Falskhet

Av Ragnvald Sørheim, 11.12.2006

Jeg kan se sympatien i øynene deres.
Det falske smilet.
De endeløse frasene.

Det er som om det er stemplet falskhet over hele ansiktet.
Ett oppgulp av et slimaktig spill.

De spiller et skuespill.
Jeg blir kvalm av å se på.

(Så sann dikt, säger mycket)

Falskhet!

Är oerhört trött på falska ytliga personer som bara är ute efter att förstöra! Ibland undrar man varför man måste vara oärlig. Fast som tur är så blir dessa personer oftast lidande själv i längden!!!

Men nu har jag lärt mig att välja mina vänner och insett att det är bättre att ha få vänner som är äkta än flera vänner som är falska.

Det som jag ofta har upplevt är att folk ” slickar chefen” framför näsan för att få fördelar. Tyvärr så är ansiktet tvärtom, bak på ryggen, när chefen är bort.
Är detta att vara ärlig? Nej falskheten lyser som en klar lampa. Tro inte på de människor som berömmer dig för mycket, ta det med en nypa salt. Det kan vara att någon vill ha fördelar av att du får skryt. Skryt inte om du inte menar det, utan du skall vara ärligt mot dig själv och ge beröm om det är sant.

Falska människor finns överallt. Jag ber och hoppas att jag inte skulle vara en sådan, önskar av hela mitt hjärta vara en människa som lever som hon lär, och visar mitt rätta jag.

Ärlighet framför allt! 

TITA

Självupptagen eller självcentrerad -> -> SE, LYSSNA, GE AV DIG SJÄLV I STÄLLET

Självupptagen eller självcentrerad    ->  -> SE, LYSSNA, GE AV DIG SJÄLV I STÄLLET

Närvarande i nuet, är svårt för en självcentrerad människa-
Kanske man är i en drömvärld? Verkligheten finns inte då just i tankarna.
Man är så upptagen i sina egna göromål och sina egna känslor att andras problem och görande, har inte någon betydelse. Tankarna kretsar kring sig själv och vad man borde göra och gör.

Livet som självcentrerad, är kanske då just , när personen lever i overkligt tillstånd, skönt och lätt.
Det som kommer i mina tankar, hur är det sen, när ett problem i livet uppstår, förväntar egoisten sig då, att alla de människor som man inte brytt sig om skall ställa upp, för just mig? Det är frågan?

En självcentrerad person är alltid upp i sina egna svåra känslor eller härliga känslor. Känslan får vara vilket som helst, kärlek, sorg, glädje och problem.  Allt kretsar kring en själv. Man ser inte den andra människans problem och vill inte ens se dem. Man märker inte, man lyssnar inte, man är själviskt upptagen av sina egna funderingar.  Egoistiska personer........

Usch vad jag blir ledsen, när jag märker detta.  Jag önskar och hoppas att jag själv inte skulle bli en egoistisk person.  

 

Klart man ibland bör vara självcentrerad också, så att man klarar av sina göromål.  Man bör ju vila sig i sig själv och göra sådana saker som gör att man slappnar av och orkar ta itu med livets uppgifter. Det är ju att kunna stressa av. Men om man hela tiden stressar av i sin själviskhet och inte ser omgivniningen, då blir man nog en egoistisk person, som inte alls har en empatisk förmåga.  

Läste en gång i en artikel eller var det någon debatt, minns inte var det var, men ungefär såhär:

”Jag tror vår tids egoism och självcentrering har tagit fokus från politiken. Vad som verkar vara stendött idag är kollektivism och allt snack om solidaritet. Idag är det bara jag, jag, jag, jag som gäller. Tidningarna är fyllda med råd hur just du ska göra karriär, hur du ska se ut och vara.
Förr var människor tvungna att hålla samman och hjälpas åt för att betvinga en hårt och grym värld, med sjukdomar och svält och liknande.”

Då man tänker på dagens jag, jag , jag så det skulle inte absolut ha gått för 50-100 år sen. Man måste säga att då fick man säkert se till att alla fick mat, lite mat, att alla fick kläder, och att alla fick grundläggande behoven tillfredsställda. , att ge av sig själv och ställa upp för en annan människas välbefinnande.  När man bara tänker på sig själv, och att jag skall ha det bra, hur kan man då hjälpa andra, men mat och kläder och ett tillfredsställande liv? Nej!

Vi får nog börja tänka om, tänka också lite på andra och hur det har det! Vi bör fundera på att hur  KAN  vi  hjälpa våra nära och kära som kanske behöver en kort tid av, att bli sedd och att kunna lyssna på dem en stund. Man behöver inte sitta och lyssna en hel dag, nej bara en kort stund.

Lyssna aktivt, vara närvarande och ge en kort uppmärksamhet. Ta vara på det för du har senare också själv nytta av att du lyssnat på dina medmänniskor! 
LYCKA TILL!

TITA 

Ärlighet varar längst!

ÄRLIGHET

Enlig WikipediA så sägs att ärlighet är: -  en personlig egenskap. En ärlig person har en stark benägenhet att berätta sanningen. Ärlighet betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.

”Ärlighet varar längst, när man tar litet åt gången.”

Danskt ordspråk

Ärlighet finns med i två av buden. Bibeln säger i 2 Mosebok 20:15-16: ”Du skall inte stjäla. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.”

Sanning är värdefullare än smicker. 

Bibeln säger i Ordspråksboken 28:23: ”Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.”

Tala sanning. Bibeln säger i Ordspråksboken 12:13-14: Lögner kan försätta vilken människa som helst i svårigheter, men ärlighet är bästa sättet att bli kvitt dem. Den som säger sanningen och gör det som är gott känner sig tillfredsställd, för människan får det hon förtjänar.

Vissa händelser i livet kan göra att man börjar fundera på, ärligheten. För min del är det en viktig egenskap, att vara ärlig mot sig själv och andra. Oärlighet skapar, otrygghet och en känsla av att inte lite på människor. 

Ärlighet kan också vara en personlighets egenskap att vara rak på sak. Man kring går inte rätta ämnet, man säger som det är och står med båda benen på jorden.

De människor som är ärliga, bryr sig inte om att få uppskattning. Man behöver inte ha uppskattning för man känner att man gjort rätt om man sagt sina åsikter från hjärtat.

Gott folk! Har ni någon gång upplevt detta?
Önskar er ärlighet och ett öppet sinne för att vara ärlig i det ni gör. Tala sanning och kring gå inte sanningen!

TITA  ”

Jag är den jag är!!

Livet är så märkligt och så härligt, när allt går väl. Ibland är det skönt att få vara den man är.
När man säger som det är, så kanske man sårar någon. Säger man inte som det är, så sårar man människor ännu mera.  För mig är det att vara ärlig, när man säger rakt ut vad man menar. Men för andra är det att såra. Vad är det som sårar, får man fundera? Tål man inte sanningen? När man ser att någon är "blåögd" ser inte verkligheten som den är. Då är det viktigt att säga, är detta nu riktigt verkligt, står du med båda benen på jorden? Det är klart man skall svänga sina negativa tankar till positiva tankar, man mår ju mycket bättre av det. Men om man inte står med båda benen på jorden, så kan man bli besviken, förr eller senare.
Satt och tänkte, hur många saker i en människas liv, som avgörs helt oplanerat och plötsligt - av en slump, en tillfällighet. Med mina över 60 år på jorden har jag inte varit med om varken många eller stora slumpar i mitt relativt disciplinerade liv, tror jag. Men i grund och botten, är det förutbestämt hur mitt liv skall arta sig. Men jag tror att en enda slump= mening kan förändra en människas liv totalt. Då tänker jag på, olyckor, sjukdomar, var jag bor, vilket land jag befinner mig i, min livsstil, mina förutsättningar, allt det som jag fått i det land jag finns och bor, osv.
Alla har hört talas om intuition, föraning och ödet. Eller att någon har drömt om något som senare inträffar. Och många kan berätta om sammanträffanden, där tanken kan sägas föregå själva händelsen. De flesta känner också till ordspråket: "När man talar om trollen, så står dom i farstun". Alltsammans handlar dock om framtida händelser, som på ett eller annat sätt gjort sig påminda redan innan de inträffat.

Jag frågar mig är det frågan om slumpen, är det frågan om intuition, föraningar? Jag som är troende tar med mig Herren och frågar mig? Är det Gud den helige Anden som är med oss i det vi gör och i det som kallas för "slumpen"
Jag talade med en av mina gamla arbetskamrater i går, och hon berättade om sin man som har flera allvarliga sjukdomar, och hon sade, skulle inte hans sjukdomar räcka redan. Han har plogats nu i många olika etapper. Vad är det för mening med det? Och hon tillade, tur att jag själv fått vara frisk och mår bra.
Jag sade inte då så mycket, men nu efteråt har jag tänkt desto mera. Vad är det för mening, med det som sker, och det sägs; "det som inte är till döds ger styrka och nya krafter". Man förstår bättre människor i  nöd, om man själv fått gå igenom något som är svårt.  I Bibeln står det någonstans: I prövningens stunder prövar Herren människans tro. Kanske Herren ger nya krafter till honom, att han orkar ge vidare sina erfarenheter åt andra människor. Herren är med i allt, Han gör en stark, fast man känner sig svag. Så jag önskar min arbetskamrat och hennes man, krafter och säger: Gud är med er, nu och i mina och andras förböner. 



Jag är skapad till den jag är och livet har format mig till den person som jag är nu just. Jag är en människa och jag blev skapad till en människa, inte till någonting annat.
När jag tänker på det liv jag fått leva, uppleva och levt. Det har varit betydelsefulla år i mitt arbetsliv. Hjälpt de sjuka, vårdat dem med den kunskap man fått. Fått undervisa studeranden i etiska frågor och rätt vårdteknik.
Att få ha en fin familj att vårda om, att få lära mina barn och barnbarn, det som jag tyckt ha varit viktigt. Ge vidare mina erfarenheter och tankar. Kanske de inte uppskattar dessa tankar nu just, men min bön är och har alltid varit.
" Herre var deras ledsagare i allt vad de gör"
 
Tänk att få av en "slump" eller var det inte av en slump jag blev till? Nej det var det inte, det var av Gud given från första stund, att just jag skulle bli den människan som jag har varit och är nu och i all framtid.
Jag vill ändå här citera en väldigt talande dikt eller tankar av en polsk kvinna som är poet: Wislawa Szymborsk
Läs med eftertanke!

"Jag är den jag är.
En ofattbar slump, liksom varje slump.
Andra anfäder kunde ju ha varit mina, från ett annat bo kunde jag ha flugit ut.
Under en annan stubbe krupit fram med mitt skal.
I naturens garderob hänger dräkterna på rad. Spindelns, måsens, hasselmusens.
Varje dräkt sitter som gjuten , och bärs snällt och lydigt, tills den slitits ut.
Inte heller jag har valt men jag klagar inte. Jag kunde ha varit någon mycket mindre personlig.
Någon i ett stim, en myrstack, en surrande svärm, en landskapets småsak som rister i vinden.
Någon mindre lyckligt lottad, uppfödd att bli pälsverk, att serveras på kalas, något som simmar i mikroskop. Ett träd som är fjättrat vid marken, då skogsbranden närmar sig. Ett strå som trampas ner av ofattbara händelseförlopp. En stackare vars stjärna har slocknat och istället sprider lycka åt andra.
Och tänk om jag väcker skräck hos folk, eller bara avsmak, eller bara medömkan?
Om jag hade fötts i en annan stam än den rätta och vägarna spärrades för mig?
Ödet har hittills varit mig tämligen bevåget.
Jag kunde ha blivit utan minnet av de goda stunderna. Jag kunde ha berövats lusten att jämföra.
Jag kunde ha varit mig själv – men utan häpnaden, och det skulle ha betytt att jag var någon helt annan."
Szymborska – nobelpriset 1996



http://www.gp.se/kulturnoje/1.846464-szymborska-ville-bli-overraskad-av-live



När man läser och begrundar det som skrivs, så får man många tankar och man kan filosofera runt dem och det väcker tankar som berör.

Kram till er alla!
TITA