När man säger som det är, så kanske man sårar någon. Säger man inte som det är, så sårar man människor ännu mera. För mig är det att vara ärlig, när man säger rakt ut vad man menar. Men för andra är det att såra. Vad är det som sårar, får man fundera? Tål man inte sanningen? När man ser att någon är "blåögd" ser inte verkligheten som den är. Då är det viktigt att säga, är detta nu riktigt verkligt, står du med båda benen på jorden? Det är klart man skall svänga sina negativa tankar till positiva tankar, man mår ju mycket bättre av det. Men om man inte står med båda benen på jorden, så kan man bli besviken, förr eller senare.
Satt och tänkte, hur många saker i en människas liv, som avgörs helt oplanerat och plötsligt - av en slump, en tillfällighet. Med mina över 60 år på jorden har jag inte varit med om varken många eller stora slumpar i mitt relativt disciplinerade liv, tror jag. Men i grund och botten, är det förutbestämt hur mitt liv skall arta sig. Men jag tror att en enda slump= mening kan förändra en människas liv totalt. Då tänker jag på, olyckor, sjukdomar, var jag bor, vilket land jag befinner mig i, min livsstil, mina förutsättningar, allt det som jag fått i det land jag finns och bor, osv.
Alla har hört talas om intuition, föraning och ödet. Eller att någon har drömt om något som senare inträffar. Och många kan berätta om sammanträffanden, där tanken kan sägas föregå själva händelsen. De flesta känner också till ordspråket: "När man talar om trollen, så står dom i farstun". Alltsammans handlar dock om framtida händelser, som på ett eller annat sätt gjort sig påminda redan innan de inträffat.
Jag frågar mig är det frågan om slumpen, är det frågan om intuition, föraningar? Jag som är troende tar med mig Herren och frågar mig? Är det Gud den helige Anden som är med oss i det vi gör och i det som kallas för "slumpen"
Jag talade med en av mina gamla arbetskamrater i går, och hon berättade om sin man som har flera allvarliga sjukdomar, och hon sade, skulle inte hans sjukdomar räcka redan. Han har plogats nu i många olika etapper. Vad är det för mening med det? Och hon tillade, tur att jag själv fått vara frisk och mår bra.
Jag sade inte då så mycket, men nu efteråt har jag tänkt desto mera. Vad är det för mening, med det som sker, och det sägs; "det som inte är till döds ger styrka och nya krafter". Man förstår bättre människor i nöd, om man själv fått gå igenom något som är svårt. I Bibeln står det någonstans: I prövningens stunder prövar Herren människans tro. Kanske Herren ger nya krafter till honom, att han orkar ge vidare sina erfarenheter åt andra människor. Herren är med i allt, Han gör en stark, fast man känner sig svag. Så jag önskar min arbetskamrat och hennes man, krafter och säger: Gud är med er, nu och i mina och andras förböner.
Jag är skapad till den jag är och livet har format mig till den person som jag är nu just. Jag är en människa och jag blev skapad till en människa, inte till någonting annat.
När jag tänker på det liv jag fått leva, uppleva och levt. Det har varit betydelsefulla år i mitt arbetsliv. Hjälpt de sjuka, vårdat dem med den kunskap man fått. Fått undervisa studeranden i etiska frågor och rätt vårdteknik.
Att få ha en fin familj att vårda om, att få lära mina barn och barnbarn, det som jag tyckt ha varit viktigt. Ge vidare mina erfarenheter och tankar. Kanske de inte uppskattar dessa tankar nu just, men min bön är och har alltid varit.
" Herre var deras ledsagare i allt vad de gör"
Tänk att få av en "slump" eller var det inte av en slump jag blev till? Nej det var det inte, det var av Gud given från första stund, att just jag skulle bli den människan som jag har varit och är nu och i all framtid.
Jag vill ändå här citera en väldigt talande dikt eller tankar av en polsk kvinna som är poet: Wislawa Szymborsk
Läs med eftertanke!
"Jag är den jag är.
En ofattbar slump, liksom varje slump.
Andra anfäder kunde ju ha varit mina, från ett annat bo kunde jag ha flugit ut.
Under en annan stubbe krupit fram med mitt skal.
I naturens garderob hänger dräkterna på rad. Spindelns, måsens, hasselmusens.
Varje dräkt sitter som gjuten , och bärs snällt och lydigt, tills den slitits ut.
Inte heller jag har valt men jag klagar inte. Jag kunde ha varit någon mycket mindre personlig.
Någon i ett stim, en myrstack, en surrande svärm, en landskapets småsak som rister i vinden.
Någon mindre lyckligt lottad, uppfödd att bli pälsverk, att serveras på kalas, något som simmar i mikroskop. Ett träd som är fjättrat vid marken, då skogsbranden närmar sig. Ett strå som trampas ner av ofattbara händelseförlopp. En stackare vars stjärna har slocknat och istället sprider lycka åt andra.
Och tänk om jag väcker skräck hos folk, eller bara avsmak, eller bara medömkan?
Om jag hade fötts i en annan stam än den rätta och vägarna spärrades för mig?
Ödet har hittills varit mig tämligen bevåget.
Jag kunde ha blivit utan minnet av de goda stunderna. Jag kunde ha berövats lusten att jämföra.
Jag kunde ha varit mig själv – men utan häpnaden, och det skulle ha betytt att jag var någon helt annan."
Szymborska – nobelpriset 1996
http://www.gp.se/kulturnoje/1.846464-szymborska-ville-bli-overraskad-av-live
När man läser och begrundar det som skrivs, så får man många tankar och man kan filosofera runt dem och det väcker tankar som berör.
Kram till er alla!
TITA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar