God Morning i folk-vimlet!
Jag brukar sitta och se på folk som kommer och går.
Det är intressant att se hur de har bråttomt.
Ibland känner jag riktigt hur stressade dessa människor är, och
man undrar om de alls vet om det?
När jag blev pensionär, se jag och känner jag
mera av dehär stressen som folk har.
Själv kan jag sitta stilla på ett café och njuta av en kopp
kaffe och jag behöver inte fara i väg med fart.
Jag får faktiskt sitta där och sitta färdigt.
Det betyder att när jag blir led att sitta så får jag stiga upp
och bara fara i väg och inte stressa i väg.
En annan gång när jag satt och analyserade på ett café
var jag i Åbo.
Där var dett yttervärre med folk som sprang, stirrade
framför sig och såg inte medmänniskorna som kom och gick
De följde trafikljuset vågor och jag tänkte:
"Hur kan livet ha blivit såhär stressigt?"
Idag skall jag fara och handla mat för helgen, det
första jag skall göra är att jag sätter mig ner på cafét
där jag brukar handla och då skall jag kolla upp människorna som
stressar iväg med sitt köpande och då skall jag tänka,
oj va skönt att jag inte har tider att passa.......
YeSsss
Jag skall återkomma med dagens funderingar på cafét lite senare så
får ni höra hur dagens folk stressar iväg.
Det som för mig är värdefullt idag är:
*stressfriheten,
*inga tider att anpassa sig efter.
*att hinna filosofera
*att få bara vara.
Alla ni som stressar ta det lungt, ni hinner nog.
Ni hinner mera av att stanna upp 5 min och bara dra in syre i era lungor.
Stanna upp och tänk.
Vart är jag på väg med denna fartfyllda tid och värld.
Fånga dagen och stunden i folkvimlet!
TITA
Ta kameran med och knäpp våren när isarna smälter!
21.02.2013 kl. 15:00
Jaha nu har denna kvinna varit och suttit på café...
Och nog hade jag roligt. Först kollade jag människorna och i vilken ålder var de.
Medelåldern var ungefär 55-70 en 90 åring.
Det som jag lade märke till var att det fanns några änklingar och änkor.
Gissa om jag flinade, jag fick lite roligt.
Det var som att följa upp 17 åringar, som söker kamrater.
Jaa jaa tänkte jag så är livet, nya utmaningar och nya partnerskap föds...
Sen såg jag arbetande människor som kom och åt och hade stressigt.
I ett bord satt 3 äldre kvinnor och 2 av dem satt och kollade mig och den ena
verkade det som om hon skulle ha känt mig, men det gjorde jag inte.
Flera gånger satt hon och såg rak mig i ögonen, men sade ingenting.
Det var nära att jag skulle ha frågat av henne, att känner vi varandra?
Det blev en frågetecken och förblir säkert det framledes.
När jag sen for och handla....
ja då tänkte jag inte komma därifrån.
I varje hörn stod någon bekant och pratsjuk.
ho hoo tänkte jag,
nu slipper jag inte härifrån idag.
3 timmars affärsresa som skulle ha gått på 1 timme.
Men oj va skönt att man fick vara länge och behövde inte stressa.
Så gick min eftermiddag
som pensionär.
;) TITA
