Att se, att lyssna, att vara lyhörd.......
Att se!
Man ser och uppfattar sin omgivning, ute på gårsplan eller ute på gångbanan.
Man kan vara ute och man ser ingenting. Man bara går och kanske tänker. Men se dig om kring! Det blir så intressant att se törnen, att se växter i diket som blommar. I egen trädgård ser man de planterade rosor och andra växter. Sommartiden ger syn sinnet välbefinnande och glädje. Men allt detta kan gå förbi, om man rusar iväg och stressar.
Lyssna!
Det finns en annan sida av att se! Och vad är det? Att se sina vänner, sina bekanta, med öppna sinnen! Här kommer det in lyssnandet, att lyssna! Lyssna aktivt, vara lyhörd! Vad säger personen mellan raderna? Hur uppfattar man stunden. Förstod man vad person ville säga? Ville jag förstå personens sagda ord. Lyssnade jag alls aktivt eller började jag ge egna kommentarer från mitt eget liv och personen fick aldrig syl i vädret, eftersom jag själv började prata om mitt. Om någon vill berätta om sina problem, lyssna och kommentera på så vis att du uppmuntrar att fortsätta berätta. Minns att inte berätta om egna exempel mitt i personen berättelse, lyssna och var lyhörd.
Läs kroppsspråket, gesterna och minerna, för det säger mer än orden!
Det är en konst att lyssna aktivt!
Träna nästa gång din synförmåga, när du är ut och går, ser du växter i diket, ser du fåglarna i träden. Hör du fågelsången? Uppfattar du gräshoppan som spelar?
Träna att lyssna när du träffar vänner! Se dem, låt dem prata färdigt! Var lyhörd och avläs kroppspråket!
Äkta vänner, lyssnar låter personen tala till punkt. Äkta vänner väntar ut när någon i vänkretsen fått problem. Lyssnar i stället för att ge order, stöder i stället för att ha krav. Vänner är med, både i med och motgångar.
Lyssna, se och var lyhörd, i naturen och med vänner.
Hittade en bra dikt på nätet, vill dela den här!
Lyssna
”När jag ber dig lyssna på mig
och du börjar ge mig råd
så har du inte gjort det jag bad dig om.
När jag ber dig lyssna på mig
och du börjar berätta för mig
varför jag inte borde känna så,
trampar du på mina känslor.
När jag ber dig lyssna på mig
och du känner att du måste göra något
för att lösa mina problem,
har du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.
Lyssna!
Allt jag bad dig om var att du skulle lyssna
inte prata eller göra – bara lyssna på mig.
Och jag klarar mig själv..
Jag är inte hjälplös. Kanske modfälld och
bristfällig, men inte hjälplös.
När du gör något för mig,
som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar du till min ångest och svaghet.
Men när du accepterar att jag känner vad jag känner,
oavsett hur irrationellt det är,
så kan jag sluta försöka övertyga dig
och kan börja arbetet med att
förstå vad som ligger bakom denna känsla.
Och när det är klart, är svaren uppenbara
och jag behöver inte längre några råd.”
Ur bloggen ”Nu eller aldrig”
Okänd författare.
Allt gott!
Tita
Egna bilder! Att se, att uppfatta! Ger välbefinnande!
