Som det alltid har varit?

Är det såhär: Som det alltid har varit?

Rutiner måste finnas.

Spontanitet är också bra! 

Rutiner skall inte rubbas.

Blir de rubbade är dagen förstörd.

Då kan man ju inte vara spontan.

Hur är det med flexibiliteten, 

försvinner den tanken om man är oflexibel 

och har ett inrutat liv? 

En ovana kan bli en vana,

en inrutad vana. 

Om man inte lyckas få 

sin ovana förändrad så

blir det till en inrutad ovana!

 

Jag frågar, finns det kreativitet hos den personen som är inrutad i tankegången, som det alltid har varit. Eller är spontaniteten en önskedröm likaså kreativieten? Man tror att man är spontan och kreativ. Men tyvärr inrutad i sina vanor och på så vis blir man oflexibel.

Det är invecklat men livet är mer än inrutade vanor. 

Eller vad säger ni?

Tita

( dikten / tanken är lånad från nätet)