Barn och trotsåldrar är ett allmänt fenomen. Det som vi inte pratar om, är att även vuxna går igenom dem.
När man fyller 30. Då tänker man: Vad ska jag göra av resten av livet?” Eller: När man fyller 40. Vart ska jag ta vägen? Vad ska jag göra? Det här enformiga jobbet vill man inte fortsätta med mera.
Flera par, både män och kvinnor kan hamnar i en trotsperiod när det står klart att man ska bli föräldrar. Det man inte tänker på att kan vara trotsperiod när någon går i pensionen eller att pensioneringen närmar sig, eller kanske andra stora förändringar som gäller jobbet eller privatlivet.
Man vill ta sig vidare så fort som möjligt. Det är tungt att gå runt och känna sig missnöjd och grinig.
Allt tar sin tid. Det får ta tid att stanna upp och känna efter.
Man behöver inte vara så perfekta hela tiden och vara desom ställer upp och orkar med allt.
Att prata om hur man känner kan vara en befrielse, ett sätt att inte känna sig så ensam i sitt tjurande. Det är bra att ta upp ämnet med andra som verkar trotsiga, speciellt i vuxen ålder.
Man kunde säga, kanske du befinner dig i trotsåldern, eftersom du säger sådär eller eftersom du gjort det där?
Det sägs att det är övergångar från ett tillstånd i livet till ett annat. Trotsåldrarna är nödvändiga för att vi ska utvecklas och det gör vi hela livet!
För vissa människor resulterar det i total förändringar och uppbrott. För de flesta blir det så att vi ändrar bara lite på något i livet som gör att allt bättre efter det.
Ibland känner man att livet är uppochner, som kan leda till förändring och oftast till det bättre. Man kan inte hela tiden fortsätta att leva som man gjorde före.
Man har utvecklats.och man har gått vidare i livet.
Kanske man rent av har klippt navelsträngen från sitt tidigare beroende av stöd från sina släktingar.
En mycket viktig utveckling för sin egen personlighet.
Ja har refererat tankar runt vad Malin Alfve'n i barn och föräldrar psykologi, samt mina egna tankar kring detta ämne.
Citat:
- "Trots är bra för det är då vi utvecklas, oberoende av hur gamla eller hur unga vi är," säger barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén.
Det säger jag med, eftersom trotset syns bra hos vuxna som gör tvärt emot vad som man fått lära sig tidigare i livet. Det är ganska intressanta att följa människors utveckling i omgivningen!
Det är att fundera på! Kram till er alla oberoende av ett trotsigt beteende eller att en utveckling håller på och sker!
I princip, är det samma sak. Ha det gott mina damer och herrar!
Kram till er
Tita,
Synonymer till trotsa
SvaraRadera1. vara envis, trilskas, sätta sig upp mot, sticka upp, spjärna emot, göra motstånd; gäcka, komma på skam; motstå
2. omöjliggöra
Måste ta synonymer på trotsa för att se vad ordet betyder trotsa används ju i många olika sammanhang då det gäller barn i trotsåldern. Passar bra även på oss vuxna, i vårt växande, som människa.
Säg den som inte är envis i olika situationer och då tror jag att envisheten (trotset) är både på gott och ont.
Tror att vi trotsar onödigt ibland och spjärnar emot saker som vi inte kan något åt, men å andra sidan så kan vi också vara uppstudsig eller olydig; ignorera och trotsa sådant som, sen gör oss olyckliga.
Som vuxna väljer vi själv hur vårt liv skall se ut, men då man trotsar en del saker, måste man komma ihåg att, jag/du är förebilder till den yngre generationen, vi visar med vårt varande och görande, exempel som sen dom yngre tar efter eller tror att är rätt, oavsett om det inte är det .
Ingen av oss är föreblider till 100% och ingen av oss kan ståtsera med att vi har alltid gjort rätt, men alla kan vi förändras och i ödmjukhet påvisa vad jag själv gjort fel, med mitt eget trosande och ge en annan bild på oss själva.
Då vi som vuxna trotsar, försvinner det goda syftet med livet och vi kommer bort från det som är livets mening. Livets mening är ju för oss alla olika, men för mig är meningen med livet att jag tror på något högre än mig själv, att jag visar omtanke och kärlek till min nästa och att jag ser, människan bakom masken.
Om man låter hjärtat leda rätt då behöver man inte fundera på att trilskas och sen komma på skam.
Ha en skön söndag!
Ja ser du Agneta, vi är nog knepiga vi människor, vi tror vi är vuxna, och när man sen själv blir vuxen, skall vi säga, över 50, då märker man att aj jaa, kanske det var en protest ellet trots, till mina kära och nära männiksor, fast jag inte alls menade mitt agerande som trots! Man kan säga egentligen borde man tänka efter före, förrän man säger eller gör något som stör mitt sinne!
SvaraRaderaEller hur?
Det är ju just det! Vi gör vissa saker så impulsivt att man inte märker, hur dumt det egentligen är fören skadan är skedd. Tänker ändå så att. då vi gjort eller sagt något tokigt, så finns det ännu hopp om att ändra på saker och ting till det bättre, att jag/du är ärliga och i ödmjukhet visar vår svaghet och ber om ursäkt/föråtelse för vår envishet. Å andra sidan kan ju också den andra vara envis och vill sätta sig upp mot något som i dennes egna ögon inte är att protestera eller gäcka. Ja hur man än vänder och vrider på steken så kommer vi inte undan trotset, det finns i oss alla.
SvaraRaderaJoo, så är det väl. Men på ett sätt är det ju ettbarnsligt beteende, eller skall vi säga att trotset är att regrera!
Radera