Bloggintresserade

8 okt. 2018

Att vara ”kallad” till en uppgift!

Att vara ”kallad”


Gud kallar människor till olika uppgifter i livet tex. att vara missionär, eller att arbeta som sjuksköterska, eller att på sin fritid, besöka ensamma och ta hand om de utsatta. 
Det kan ju också vara att understöda någon hjälpverksamhet eller att någon fadderbarn i ett fattigt land.  Det kan också vara ett kall att hjälpa sina egna barn med sånt de inte klarar av eller ekonomiskt, vid behov. Olika kallelser finns och det är viktigt att vi gör det som känns bra.

Det finns sådana människor som gillar att skriva ner olika upplevelser som förekommer i samhället, som kan vara bra att någon vågar skriva om och ge information. Detta kan vara en känsla av att ha blivit kallad att föra vidare sånt som inte borde förekomma i samhället. Både negativa och positiva upplevelser och händelser som kan vara till lärdom för andra som läser  det skrivna.

Att vara kallad till olika uppgifter, i livet beror ju också på  personen som kanske känner att detta är en kallelse i mitt liv.  

Om jag tänker på mig själv så känner jag ett behov av att besöka de ensamma, skriva brev, eller ringa och tala med dem. Att ge min tid åt dem som är ensamma!

Det finns verkligen mycket folk runtomkring som är helt ensamma och har ingen som bryr sig om dem, därför, har detta blivit en hjärtesak för mig att se, att lyssna och att ge min tid åt någon ensam människa. 

Kallelse är att göra något gott åt en annan människa, fast bara en människa per dag!
Det känns verkligen gott för en själv att få ge sitt stöd på olika sätt mer eller mindre!

Ha det gott! 
Tita

4 kommentarer:

  1. Då jag läste det du skrivit kom ett bibelord i mina tankar. det nämner inte så mycket om kallelse men det hänvisar till hur vi skall vara. Tror att genom att vara ödmjuk till livet och låta Gud leda, så finner vi vår plats där vi är och i det vi gör. Ibland lyssnar vi på vår inre röst då vi får en känsla att göra något, ibland vill vi inte lyssna. Kol 3:1-17
    Om ni alltså har upp­stått med Kristus, sträva då ef­ter det som finns där up­pe där Kristus sit­ter på Guds högra si­da. Tänk på det som finns där up­pe, in­te på det som finns på jor­den. Ni har ju dött, och ni le­ver ett osyn­ligt liv till­sam­mans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlig­het till­sam­mans med ho­nom.

    Döda därför det jor­dis­ka hos er: otukt, oren­het, li­del­ser och on­da lus­tar och självisk­he­ten, det­ta av­gu­de­ri. Sådant fram­kal­lar Guds vre­de, och det fyll­de även er till­va­ro när ni lev­de mitt up­pe i det. Men nu måste också ni lägga bort allt det­ta: vre­de, häftig­het, onds­ka, oförskämd­het och al­la skänd­lig­he­ter som kom­mer ur er mun. Ljug in­te för varand­ra, ni har ju klätt av er den gam­la människan och hen­nes va­nor och klätt er i den nya, som förny­as till verk­lig kun­skap och blir en bild av sin ska­pa­re. Då är ing­en grek el­ler ju­de, om­sku­ren el­ler oom­sku­ren, bar­bar, skyt, slav el­ler fri. Nej, Kristus blir allt och i al­la.

    Som Guds ut­val­da, he­li­ga och äls­ka­de skall ni alltså klä er i in­ner­lig medkäns­la, vänlig­het, ödmjuk­het, mild­het och tåla­mod. Ha fördrag med varand­ra och var över­se­en­de om ni har något att före­brå någon. Lik­som Her­ren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt det­ta skall ni ha kärle­ken, det band som ger full­kom­lig­het. Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kal­la­des till som lem­mar i en och sam­ma kropp. Vi­sa er tack­sam­het. Låt Kristi ord bo hos er i he­la sin ri­ke­dom och med all sin vis­het. Lär och vägled varand­ra, med psal­mer, hym­ner och and­lig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord el­ler hand­ling ske i her­ren Je­su namn och tac­ka Gud fa­dern ge­nom ho­nom.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Skriverierna är ju till för att väcka tankar.
    Speciellt sista meningen som du hade på din text, den borde man sätta på minnet!

    SvaraRadera
  4. Jo, bibeln har goda råd att ta till sig, men vi är bara människor som felar, ingen är perfekt. Som bibelstället här ovan säger: " Lik­som Her­ren har förlåtit er skall också ni förlåta." och "Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kal­la­des till som lem­mar i en och sam­ma kropp. " Vi skall förlåt och också be om förlåtelse. Ödmjukhet är hjärtats minne.

    SvaraRadera