GRÄNSLÖS eller att sätta GRÄNSER

GRÄNSLÖS eller att sätta GRÄNSER

Gränslös eller att sätta gränser.

”Vad är gränser? 

Precis som husägare drar fysiska linjer runt sin egendom, måste vi ställa mentala, fysiska, emotionella och andliga gränser för våra liv för att hjälpa oss att skilja vad som är vårt ansvar och vad som inte är det”… säger Dr Henry Cloud.

När man läser om gränslöshet, stöter man ofta på psykiska fall med

 gränslösa då man varken vet om det är en psykos eller neuros.

Nu menar jag inte fall i psykiatrin, utan jag tänker på människor som är 

gränslösa i sitt beteende. Jag menar folk som kommer som gäst och kan gå 

in i andras kylskåp, eller andra skåp och ta åt sig mat eller bara kollar läget

 i skåpen.

I Wikipedia står det såhär:

”Avvisandet av begränsningens princip medför en gränslöshet i tänkande och kännande, kommunicerande och annat beteende som vittnar om individens bristfälliga strukturering. Motstridiga tendensers samexistens vittnar om den kluvenhet som är följden av att klyvning används som försvar. En psykisk struktur av detta slag har en låg energetisk nivå och en låg effektivitet.

I wikipedia ser man också fortsättningen att det hör till den psykologiska –psykiska sidan och som jag tolkar lite som inlärt från sina närmast eller som är medfött. Eller strukturella bristerna vid gränsproblematik är hänförliga till samspelet med föräldrarna eller andra vårdnadshavare som inte förmått vara tillräckligt tydliga och konfrontera individen med den bistra verklighetens gränser och begränsningar”

Det känns inte trevligt om en främmande människa går in i mitt sovrum och gräver i skåpet och konstaterar, oj vad fina kläder du har, men jag har aldrig sett dem på dig.

Eller går i köksskåpet och plockar åt sig ett kexpaket och sätter sig ner i 

vardagsrummet och plockar i sig allt kex som finns i paketet. 

Jag har faktiskt upplevt detta en gång och då blev jag arg, jag sa att här 

går man inte in i andras skåp och tar mat åt sig, utan att man blir bjuden. 

Du får gå hem och äta om du är så hungrig och måste du äta upp all kex 

som vi skall ha åt våra gäster. Jag bjuder gärna, men vänta tills du blir 

bjuden, man tar inte åt sig hos andra.

Nu finns det ju också andra sätt att kunna bjuda åt folk som kommer, och 

jag har sagt åt släktingar, barnens kusiner att när ni kommer hit får ni ta 

själv saft och kakor, det som finns, jag passar inte. Är ni riktigt hungriga

 får ni ta yogurt men bra om man frågar på förhand, så man inte äter upp 

följande morgonens morgonmål. Men hos oss får man nog ta själv om det 

finns. Och det tycker jag är helt ok. Men det som jag reagerar över att 

nästan helt främmande människor börjar gräva i skåpen. Gillar inte heller 

folk som går på toaletten och gräver sen i skåpen och kollar vad man har 

där, eventuellt använder leppomada eller hårspray utan att fråga.

Det här anser jag är gränslöst beteende, när man gå in i andras skåp..

Det finna också vissa människor som gärna kramar en och man inte ens 

känner personen. Jag själv är kanske, lite reserverad och kramar inte så 

lätt folk, förrän jag känner att det går bra, för man bör nog se, den andra

 människas gränser och inte överskrida reviren och peta på en axel, eller en arm, förrän man vet hur den personen reagerar. Man måste känna efter

 före, hurudan person det är, går det att krama eller inte.

För vissa människor är det känsligt att krama och ibland kan det vara 

svårtolkad vad den andra menar, är det seriöst eller finns det baktankar? 

I våra dagars gränslösa tillvaro, där det finns alla sorter av oss, människor

 med gränser och människor som är helt gränslösa, och människor som tror

 annat än vad som är ämnat, eftersom kulturerna krockar och olika 

tolkningar förekommer. Man bör kunna läsa på kroppsspråket vad det är 

för typ man handskas med.

Som vårdare ser man det och lär sig att se gränserna, men som 

allmänheten i samhället är det värre, så gör inte överilat med någonting 

förrän du känner folk närmare.

Att sätta gränser strax från barn är bra, för så lär man sig vad är mitt 

och vad är ditt.  Gränser också vad som bör göras i hemmet, för att det

 skall fungera, du sköter ditt rum, så sköter jag mitt rum. 

Alltså barnen lär sig sköta sina rum, så har de sen ansvar för sitt eget hem. 

Och hemmet är båda  föräldras ansvar, som de skall lära åt sina barn som vägkost i framtiden ryggsäckar.

Gränslöshet och att sätta gränser, det finns massor med tankar och funderingar kring ämnet.

Jag önskar verkligen att någon skulle skriva om gränslöshet eller satt sätta gränser. Svara gärna!

Med mina tankar som kommer och går och dessa tankar kom på min motionsrunda idag!

Tita