Vietnam resan 17.02-05.03.2011

Hello mina vänner!

Resan startade 17.02.2011 och vi var hemma 05.03.2011

Med spänning sätter vi oss i planet i Kronoby och tänker att va skönt, 2 veckor nere i solen och i värmen.

Lång resa, får man konstatera! Tröttsamt!

Och gissa igen blev jag sjuk, och flunsan tog vid, redan efter några timmar på nya kontinenten. Tänk positivt tänkte jag och nu skall du inte bry dig om lite hosta och stocka näs. Och jag brydde mig inte heller.

Vi for den 20.02 på en utfärd till Vietnams tunnlar som de grävde under kriget och där soldaterna bodde och gömde sig. Smala tunnlar och gångar under jorden. Jag tyckte nog att jag kände mig trött, men jag tänkte nå, det är väl tidsskillnaden som gör sitt. Säkert var det, också det som gjorde. Ralf for ner i gångarna och många andra turister, men jag hade ingen energi att krypa där så jag knäppte foton och stod uppe på land, med några andra som inte heller for ner i hålen. Men det var jätte intressant. Över +30 grader hela dagen och svetten lackade efter ryggraden. Trodde flera gånger att jag hade myror på ryggen. I alla fall var dagens utflykt mycket givande och vi såg en myrstack med vimlande mopeder i en sju miljonstad Saigon som den hette förr och kallas ännu, men officiellt heter staden Ho Chi Minh, enligt en president som de hade där tidigare. Vietnam är ju ett kommunistiskt land. Men egentligen så syntes det inte på samma sätt som i vissa andra länder. Största delen är buddister men det finns också Katoliker och många katolska kyrkor såg man under vägen. Vietnameserna tror också lite på spådom och är något vidskepliga. När vi gick där under vår utfärd så tappade en flicka ett spelkort på gatan och hon tog inte upp den utan lät den vara och Ralf tänkte att han skall vara artig och ta upp kortet och så skulle han ge den till flickan tillbaka. Men se den ville hon inte ha och hon tog inte ens i kortet utan Ralf fick kasta den tillbaka på gatan. Märkligt tänkte jag. Kanske kortet skulle ha givit otur, vad vet jag, eftersom jag inte är tror på sånt så kan jag ju inte heller förstå mig på det. Vi var också och de på en presidentpalats, som en av presidenterna har bott och verkat i. Ganska vanlig palats, inte så mycket guld och glitter, fast huset var stort och mäktiga möbler fanns i huset. Den fungerade nuförtiden som ett museum, och ibland kunde man beställa den och hålla bröllop och liknande tillställningar där. Under utfärden såg vi också gamla pansarvagnar och gamla canoner som de använde under kriget. Kriget tog ju slut under samma år som jag och Ralf gifte oss 1975.  Vi minns ju både jag och Ralf Vietnamkriget så det var för oss en historisk ungdomsupplevelse att se var kriget hade härjat.  Lärdoms rik upplevelse och intressant.

På kvällen fick vi besöka en Vietnamesisk familj och betala för den mat vi fick äta hos dem. Vi var 2 par som for till familjen. Det sades att det är en familj i medelklassen, men det tror vi inte på....Huset var i tre våningar men enbart ett eller 2 rum i varje våning. Husfolket sov på en madrass på golvet, inga sängar använder de i allmänhet. Varje sovrum hade egen dator och tv.

Överlag fanns det inte så mycket möbler i rummen förutom i nedre våningen där köket fanns och vardagsrummet. I vardagsrummet fanns det mycket stilfulla möbler som såg dyra ut och där fanns också en bokhylla med prydnader. Detta hem såg ut som ett buddist familj, eftersom de hade en altare i vardagsrummet för buddha. Intressant i den bemärkelsen eftersom vi inte brukar i våra hem ha ett altare för vår tro och religion. På något sätt upplever man här i österlandet i Asien att människorna har djupare religioner i sina liv än man har i väst världen där man förbi ser religionens betydelse överlag.

Vi åt en traditionell vietnamesisk måltid och frun i huset serverade hela tiden mer mat och mer mat, olika rätter, broiler och fisk och massor med grönsaker i alla de sorter. Vi blev mätta och förnöjda. En intressant upplevelse hela denna dag och nu var vi ännu bara  i söndagen den 20.02.2011. 

Måndagen den 21.02.2011 blev en lång och tung dag. Vi startade ganska tidigt på morgonen efter morgonmålet mot vårt andra resmål där vi kommer att vara 11 dygn och se lite hur strand livet är  och vad de tänker och tycker om turister.

När man lyssnar 5 timmar på guidens berättelser om Vietnam så nog är det ju intressant, men när man är sjuk så orkar man bara lyssna med halva örat och somnar mellan varven. Tur att man har Ralf med som lyssnar för oss båda.

Det var ganska spännande att komma till vårt nya hotell och se hur vi kommer att tycka om den. Vi hade ju i Sagon bott i en fem stjärnigt hotell, där det var rent och prydligt och glänsande golv och deras image var ljusa färger och vita orkidéer överallt och i vårt rum och också i badrummet. Och ni kan inte tror hur fint badrum vi hade rent och fint och glänsande kakel överallt

Besvikelsen var stor när vi sen kom till detta hotell Sea Lion hotell som var 4 stjärnigt och endast 4 år gammalt och dålig i skick. Smutsigt och dåligt lagat kakel och fogarna skräpigt lagade. Likaså var sandigt golv och grådaskiga lakan som nog var tvättade men inte rena. Tak och golvlisterna var dåligt satta och dåligt målade och väggarna var klottade av målet.  En dag blev vi utan handdukar och följande dag var det likadant. Ni vet när man svettas så går det inte att vara utan att duscha sig och man måste nog ha handdukar att torka sig i. Gissa hur jag gjorde då. Joo torkade mig i morgonrocken och lufttorkade mig under air condis fläckten.  Haa haa haa....så kan det gå. ”Konstigt on monet sano mommeli kun ei keksinyt muuta.”

Besvikelsen var stor och måendet var inte heller sådär i topp och febern steg. Fick vara till en läkarstation och läkaren undersökte mig och gav medicin. Ni vet en gammal sjukvårdare som jag hamnade och kritiskt granska aseptiska kunnande på mottagningen. Ni kan tänka er att när de tog febern  så tog de inte och putsade mätaren, som vi i vanliga fall brukar i Finland. De slog ner tempen och satte den i glaset för följande patient.  Vi här i Finland lärde oss redan på 70-talet att febertermometern skall putsas med bakt.dödande medel. Så ni vet redan det var negativt. Men medicin fick jag och en stor dos C-vit. och b-vitamin + halstablett och slemlösande samt antibiotika. Ingen av Finlands läkare har aldrig skrivit en massa vitaminer tillsammans med antibiotikan. De har nog en annan syn på läkekonsten än va vid har. Redan efter 2 dagars kur så kände jag att jag mådde mycket bättre och kuren biter. Värken som jag hade fått cortison åt fick jag avsluta eftersom jag hade ingen värk alls och ingen värkmedicin behövde jag ju inte heller ta, förutom några Panadol som febernedsättande. Och idag tar jag ingen värkmedicin alls eller cortison endast vid behov, (värkmedicin)  Lite lös mage fick jag nog av vitaminbomben, och förstås åt jag massor med frukt varje dag, så jag kan ju inte säga vilken av dem som gjorde att magen slog lite lös. Tur jag hade Acidofilus piller med mig från hemlandet.  Nåjaa så var det med den saken.

Förstås måste jag också fara och prova SPA erbjudande som de hade på hotellet. Jag beställde fotvård och fotmassage samt ansiktsmassage. Och nu kom min vårdarinstinkt upp igen. Nu började fantasin spela en spratt och jag följde upp deras agerande till 100% och flickorna har lärt sig någonting i sin skola. Sen säger de  åt mig att slappna av och blunda. Hur skulle jag kunna slappna av när jag måste följa upp hur de gör?

 Inga engångshandskar hade de på sig när de började med fotvården och inte putsade de instrumenten tog ur en låda som de hade framsatt. Och satte den tillbaka i samma låda när de hade använt dem till mig och när de skulle ta bort förhårdnader under hälen tog de med ett rakblad.  Och ett tu tre skar de mig med rakbladet under foten och blodet droppade. Kan ni tänka er hur mina tankar började rulla. Tänk om jag skulle ha Aids eller ha hepatit eller annan smittosam sjukdom.... och vi turister finns det många sorter av som tur var har jag ju ingen sådan sjukdom så jag skulle ha haft god lust att förklara lite närmare hur de skall handskas med turister, som kommer och går.  Men jag var passlig och var tyst. Flickan tog en vadd tuss och torka bort blodet som rann och såg lite snopen ut.  Glömde att säga att de var två flickor som hade var sin fot ena massera och ena hade fotvård.  Lite oartiga var de för de satt och pratade sin emellan och kommenterade mina fötter och också att de skar mig i misstag. Oetiskt tänkte jag J. Massagen var skön och likaså mineral ansiktsmasken var härlig och massagen i ansiktet var fenomenal. Sen vet jag ju inte hur renliga det där massage oljorna var, men jag  iddes inte tänka så mycket på det då. Men nu såhär efteråt  har jag ju funderat på det. Jag såg inte ens om de tvättade händerna mellan mina fötter och ansikte, för de började ju med mina fötter.  Så jag undrar, hur det var med den saken. Aseptikkunskapen var noll!  Nu har jag provat på detta också och sett vad SPA hade att erbjuda. Förstås kunde man också ta olika bad och helkroppsmassage.  Det räckte med detta för mig!

Maten då, hur var den?

Egentligen om ni varit och ätit till en restaurang med asiatisk mat eller om ni varit till en vietnamesisk restaurang så vet ni hur maten smakade.  Smakligt tycker jag.  Ris var huvudrätten och soppor efter huvudrätten och vatten var matdryck. Man såg att folk och utlänningar drack öl och liknande, vin dracks inte alls.  Och vi som är absolutister drack sodavatten och sprite eller vanligt vatten.  På dagarna åt vi en pizza som vi delade på och drack massor med vatten och det var ganska gott och räckte riktigt bra.  Morgonmålet var diger, på stående bord och man fick välja vad man ville äta, samt en diger frukt bord.  Jag höll mig i fruktbordssidan för det mesta och lite rostat bröd, räckte otroligt bra hela dagen tills man for ut och äta på kvällen.

Eftersom jag hade antibiotika kur på så solade jag mig under parasoll eller under palmernas sus.  Endast när vi simmade så var jag under söderns sol och det var ju inte långa stunder. Brände mig ändå på ryggen och det var ju förstås antibiotikas förtjänst.  Vädret var + 30 och ända upp till +42. För varmt för oss nordbor. Svetten lacka hela tiden och som jag många gånger trodde att jag hade nån fluga på ryggen som reta mig, men det var bara svetten....... haa haaa  J. På balkongen hade vi lika varmt och solen gassa på i ett, så där gick det inte ens att sitta på nattetid eller på kvällen.

Jag hade tre böcker med hemifrån och dem läste jag ut och lämnade dem där i bokhyllan i reception och lånade  2 böcker till.  Ralf gjorde likadant och vi lämnade alla böcker där så vi fick mera kg för det vi köpte hem åt våra barnbarn.

En dag hade Aurinkomatkat ordna en utfärd med CYKLONER. Nå vad är det då? Jo en cykel som en person sitter i framändan och en vietnames trampar där bak. Vi var en 20 tal finländare som var med på färden.  Cyklonerna förde oss till fiskehamnen och vi fick se en doftande eller vågar jag säga luktande fiskehamn......och massor med människor som ropade och sålde fisk. Doften!!!!

En annan dag var vi med några fiskebåtar på en tur och körde upp efter en älv som var grumlig. Vi hade flytvästar på och c:a 5-6 turister i varje båt. Intressant utflykt. Man såg massor med allt möjligt i stranden och så såg man hur de satte ner näten och hur du tog upp näten. Otroligt många större fiskebåtar var uppradade efter stranden. Fiskebåtarna var ute på nätterna och fiskade. Man såg hela havet fullt av lampor som lyste från dessa båtar på kvällarna när man gick ner till stranden.  

På samma utfärd var vi och besökte en Vietnamesisk gammal dam som hade varit gift med en skattebjörn före kriget. Damen var över 80 år idag och var liten och smal och såg torr ut. Huset där hon bodde var vackert gjort av hennes man som dog i Vietnam kriget och lika så dog hennes son också där. Hon hade hyllor där deras foton var uppradat, liknade lite som ett altare, med ljus och blommor och foto av dem.  Denna dam hade varit rik på den tiden, men efter kriget så hade hon hamnat sälja deras dyrbara saker så nu fanns det just ingenting inne i huset. Hon hade sin andra son som bodde med henne och hans familj. Vi blev bjudna på vietnamesisk tee.  Märkliga livsöden fick man se och men förundrar sig hur i världen de har klarat sig och klarar sig ännu idag. Dåliga löner om man jämför med våra löner, men det kan man ju inte för deras livsstatus var en helt annan än vad vi har här i Finland.

Vi var och handlade lite t-skjortor åt våra barnbarn till en Super Market som också finns i Sverige och Norge, COOP supermarket. Mycket dyrare än andra små mini marketar som finns där överallt. Där fanns det också guldaffär och vi köpte silver halskedjor åt Tina som fyllde jämna i år och åt Georgina som fyllde 10 den 28.02.  Riktigt vackra silver smycken.  Det var en pina att fara ut till centrum och köpa för ni vet då det är varmt och man inte har samma tunna material som de har i dessa länder. Vi har tjockare bomulls t-skjortor och liknande, inte så tunt som där, svetten lacka och man flåsade nästan. Vi var illa tvungna att ta en taxi  med air condis, så vi skulle klara oss tillbaks till hotellet. Det gick väldigt bra sen och kvällen efter var räddad med en bok igen som vi satt och läste i värmen.

Internet fungerade riktigt bra i receptionens sidan och man fick vara och skriva på datorn gratis. Först slapp jag in på facebooken  riktigt bra, men sen mitt i allt så fungerade den inte. Via facebooken hade det kommit så mycket SPAM, så de tog bort rättigheterna. Så kan det gå.  Man kunde också surfa med egen dator där om man satt vid receptionen. Det fanns faktiskt många som hade med sig sina egna datorer, små sådana. Nå skönt att inte behöva kolla facebooken hela tiden.

Det som jag lämnade och fundera och som jag ofta har reagerat på när vi är ute och reser är att vi tror att vi här i Finland och i Europa är världens navel..... Ni vet säkert vad jag menar? När jag tänker på både Indien med flera miljoner invånare och deras land fungerar någotsånär. Och Thailand med deras miljoner, och nu Vietnam med 85 miljoner invånare i ett lika stort land som Finland..... Det kryllade av människor och allt fungerade väldigt bra, fast det också fanns fattigdom där som det finns här i Norden och i Europa. Kanske fattigdomen  är på ett annat sätt än vad vi har, men allt fungerade och folk levde sina liv i sina hus och miljöer. Kulturen enlig historien har i alla tider varit hög och utvecklad om vi läser gamla böcker om människorna från Österlandet.......det står ju i Bibeln också. De vise männen från Österlandet.... Men all kultur och all historia har sin förfall och en uppgång och vad jag upplevde så var Vietnam uppåtgående i utvecklingen och de var faktiskt mycket pigga och flitiga människor. Vi fick höra där att Nokia skall börja tillverka och ha en fabrik i huvudstaden Hanoi, och att människorna där skulle få jobb, kommer inte ihåg hur många skulle få jobb där, flera 1000 i alla fall.  Förstås får man ju fundera på att Nokia räknar med billigare arbetskraft och är det rätt som de gör. Är det rätt att Finländare inte få behålla sina arbeten utan blir utan. Men om jag tänker etiskt så kanske det blir en jämnare fördelning på människornas välmående och inkomster när vietnameser får arbete och lön för mödan.  Man kan egentligen tänka detta på flera olika sätt. Vietnameserna är ett uppfinningsrikt folkslag. När man såg vad de hade hittat på för sin överlevnad under krigen som de hade haft. Nå vi Finländare har ju också haft krig hit och dit, och nog är vi ju också ganska uppfinningsrika på vårt sätt, men nog var vietnameserna bra på att lag fällor eller falluckor åt amerikanare när de kriga där.  De hade ett museum i området där de hade tunnlarna och det var intressant men också skrämmande att se vad människorna kan göra när de är i fara.  Det skulle vara mycket att berätta om allt detta, men jag får återkomma igen när jag märker att jag minns något som jag inte har skrivit ner i denna berättelse. Hoppas att ni får nån sort reda över mina minnen och mitt filosoferande. Ni som känner mig vet att jag är svår på att filosofera och tänka se det roliga i allt runtomkring......

Lördagen den 5.03 i tågstationen i Helsingfors

En märklig händelse inträffade också när vi satt kl. 6 på lördags morgon i Helsingfors på tågstationen och väntade att vårt tåg skulle komma. Det kom gående en herreman med en grön loden kappa och en prydlig mössa. Men det förvånade mig att han hade en brännvinsflaska i kapp fickan.  Märkligt tänkte jag, hur kan det vara möjligt? Det passade inte in på hans utseende!!!?  Han stannade upp vid vårt kaffebord, (för vi satt och drack kaffe och åt var sin semla under vår väntetid.) Han började berätta om sitt liv och sin fru som hade dött och om sina barn och barnbarn. Han sörjde sin fru och var harma att frun inte hade fått se sina barnbarn bara den första. Han var bitter och verkade deprimerad. Han sa att han måste få huvudet i skick för denna vinter har tagit bort hans bästa och han är deprimerad. Det förklarade saken tänkte jag när han hade flaskan i fickan. Han var led på livet och han upplevde att han inte hade någon mission mera. Han hade varit i ledande ställning i Nokia och han kommentera också det, men ville inte gå mera in på saken för han sa att han har druckit vin så det passar inte att han börjar tala vitt och brett om detta. Han trodde inte på någonting efter döden och han visade upp mot himlen, men tillika så verkade det som han ändå skulle ha velat tro på det, men vi hann inte börja diskutera om det. Jag hann säga åt honom att nu skall han satsa på sina barnbarn och lära dem någonting som han själv har varit intresserad av och på så sätt få en fin kontakt med dem. Ralf frågade av honom vad han tycker om att göra? Så då svarade han att stavgång var hans passion. Nå joo, sa Ralf då skall du lära dem hur man går med stavar och liknade som du själv tycker om att göra.....  Han tackade för pratstunden och så gick vi och så gick han.....  Jag funderade igen att nog finns det livsöden här i vårt land också och nog skulle vi ha hjälpbehövande i varje hörn om vi bara skulle våga se dem, möta människornas problem. 

Vi satt och funderade på mannen under vår tågresa hem till vårt kära hem.  Vad kunde vi ha gjort för denna stackars man som måste dränka sin sorg med brännvin. Ensam och säkert utan sömn så for han ut och till tågstationen för att söka nån människa att prata med några ord. Alltså det finns massor med ensamma människor här i vårt land och också i Sverige.  Och säkert i andra nordiska länder så man får fundera vart är vi på väg med vår välfärds samhälle. Vietnam har de ett annat system än vad vi har, de tar ansvar för sina föräldrar, den äldsta sonen får den äran att ta hand om dem när de inte mera klarar av att bo i eget boende. Vi här i Finland och Norden skuffar undan de äldre och gamla och sjuka till olika hem så man inte behöver sköta och ta ansvar för sina nära och kära. Vad är rätt det får man fundera? !!!

Livet är inte lätt var man än befinner sig, men det viktigaste är ju att vi tar ansvar för det vi själv gör och funderar.

Fortsätter kanske senare! TITA