När man ser på människorna i samhället, hur de stressar ihjäl sig, blir man fundersam och vad jag har tänkt i mitt stilla sinne är att jag är ju precis likadan.
Varför går man med på denna stress?
Arbetslivet är ju förstås stressigt idag.Inte bara för mig det är för alla.
I privatlivet funderar vi på att vad borde vi göra för att få en effektiv kväll och få gjort allt det vi bör få gjort. Sen är man så till den milda grad trött att man inte kan somna. Det värker i kroppen i händerna i benen. Det " kryper " i benen och man känner hur stressad man blir när man inte somnar, man skall ju upp i morgon till sitt arbete, man måste ju orka.
Måste man det? Det frågar jag mig ibland, måste man orka med alla kraven, när kroppen säger stopp!
Det är ju ditt liv det är frågan om, ingen annans. Det är du som måste bromsa upp, ingen annan. Vem säger att du inte får bestämma själv hur du vill ha det. Pröva på och gör som du själv vill och lyd din kropps signaler.
Sluta stressa, lev idag för du vet inte om det blir någon morgondag.
Glad i sinnet, slappnar jag av och skall prova på nya utmaningar från och med idag.
Som rubriken lyder, man ser och man hör och man funderar och det är bara att konstatera att allting är inte som man tror och det ser ut att vara. Så döm ingen på förhand. Lyssna och ta ställning först när du själv har möjlighet till det. Skvaller skall man inte lyssna på utan sätt propp i öronen, tills du själv kan ta ställning till det som händer och sker.
Ta en dag i taget! Låt sinnen slappna av i sinnesro och avslappning. Lycka till!
TITA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar