Bloggintresserade

26 dec. 2010

Mitt handarbete!

Nog är det roligt att handarbeta! När man tar fram sitt virkande eller stickande, så funderar jag ofta att vilka färger skall jag använda. För det mesta brukar jag tänka att det är viktigt att färgerna passar ihop. Men ibland kan jag sätta in en rand av restgarn så att det skall pigga upp en grå strumpa eller liknande. Ibland är jag faktiskt så traditionell att jag tänker är det till en flicka eller pojke ja stickar. Så borde man väl inte tänka i dagen samhälle. Rött ljusrött skall ju gå lika bra åt en pojke som åt en flicka, likadant skall blå gå till en flicka... Man är så könsbunden i sitt tänkande ibland. Jaa så är det bara.


Det var en gång för åtminstonen 16 år sen då vi var till Cypern, då köpte vi t-skjortor där. Min äldsta son köpte en rosa t-skjorta, med någon sorts bilder på. Oj tänkte jag, sätter han verkligen på rosa. Och det gjorde han faktiskt och använde den ofta. Där ser man att det inte var skillnad på färgen och det gick hur bra som helst. 
Likadant är det när man stickar sockor. Ingen skillnad på färg och form huvudsaken är att det värmer.
Ifall man ger till gåvor så är det ju roligt att tänka på person för varje varv man stickar och sätter in en färg som faktiskt passar till den personen. Då blir ju sockorna personliga just till denna person du vill ge dem åt. 

Att handarbeta är ofta så att det går i vågor, man stickar några par sockor eller andra saker, tröjor halsdukar, virkar pannlappar eller annat. Man kan hålla på med detta 3-4 månader eller enbart på sommaren, och sen tar man en lika lång paus och kanske börjar man läsa något eller filosofera på facebooken. 
Egentligen skall man ta en dag i taget och göra det som faller in i sinnet.

Handarbete är avlappning till vardagens stress och man kopplar bort tankarna på arbete eller på något problem som kanske finns i bakhuvudet. Man kan bearbeta problemen i att man handarbetar. Terapi....och kan också lösa problem. Man helt enkelt tänker klarare när man får fundera i lugn och ro. Prova på så får ni se.



Häls. Tita

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar