Jag minns: när jag var liten och hur alla var samlade hos oss för det mesta. Ibland var vi nog hos min fasters. De flesta gångerna var vi hos oss och dit kom min farbror och faster, mormor E och alla vi ungar var också på plats. Vi satt och sjöng julsånger och väntade på kvällen. Vi barn kunde också hjälpa till med maten som mamma lagade. Vi dukade bordet och satte ljus på bordet och ställde stolar åt alla så att alla rymdes runt bordet.
Förrän vi började äta lästa pappa julevangeliet och välsignade maten. Det var julstämning och då fick julen börja. (julevangeliet har vi fortsatt med och att julen börjar då) Efter julmaten for vi och tända ljus på våra kära bortgångna släktingars gravar. Den traditionen har vi fortsatt med att tända ljusen men vi gör det före maten. Det passar bättre så för oss. Julbastu brukar vi ha före julgröten, men i år blev det inte, för vi hade så varmt inne så jag sa att jag stått i bastu hela dagen att det får räcka med duschen...;)
Julaftonskvällen blev julklappar, lekar och julsånger. Vi satt upp till 2 på natten och hade julstämning alla som var med under kvällen var också med hela natten också. Pappa körde hem faster och farbror och så länge mormor E var med så sov hon sen hos oss på soffan.
Livet förändras, farbror och faster är döda för länge sen likaså mormor E. Men vi har fina minnen av dem också. Faster A var bra att sjunga och hon var en sagoberättre, kunde själv hitta på sagor. Farbror H var också bra att sjunga och han brukade skoja med oss och berätta spökhistorier från Esse. Mormor E, satt med och sa inte så mycket och var nöjd för allt som gjordes. Hon som var nöjd att hennes flicka hade fått så bra som hon hade det och att hon hade mat för dagen.
Vi barn vi tyckte detta var roligt julljusen som lyste och det var stämningsfullt.
Julkyrkan på juldagsmorgonen den glömmer jag aldrig för det hörde till och som jag och pappa fortsatte med långt upp i åren.
Tyvärr orkade jag inte i år fara till julkyrkan, fast äldsta barnbarnet hade lovat komma med, men vi var uppe alldeles för länge för att orka stiga upp i denna köld (över 20 minusgrader hela helgen) men det kommer flera år ifall man får vara frisk.
Följande dagar under julen var att vi ofta var bjudna till släktet på mat och att vi hela tiden samlades med släktet och firade jul med gemenskap.
Julen är till för att samlas och vara tillsammans.
Vad jag tycker är ledsamt när man tänker att det finns folk som inte har släktingar och vänner att vara tillsammans med och att alla högtider blir att vara ensam, och hur det känns för dem att inte ha gemenskap...Ofta tänker jag att vad kunde jag göra för att folk som är ensamma och utstötta skulle få känna gemenskap? Jag har inte kommit på någonting sätt som jag kunde göra. tyvärr....men kanske i framtiden skulle jag kunna ge någonting jul åt någon. Man kan hjälpa någon men man kan inte hjälpa alla.
Här kom en kort berättelse om min jul och julminnen!
God fortsättning på julfirandet!
Skapa julminnen ni också, på era egna sätt!
Lycka till!
TITA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar