Förtal baktala, än en gång.

Har du någon gång tänkt på, varifrån kommer baktalandet?

När folk säger, har du hört.......

Har du funderat på, om det är männiksor som vill upphöja, självkänslan? Har du hört att den och den skall skiljas........ har du hört att dendär personen tycker si eller så?

Har du hört hur det har gått med dendär?....

Står det inte någonstans att du skall inte tala illa om din nästa?

Sökte fram några ställen om baktalande, ur kateksen

och Bibeln.

Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

VAD ÄR DET? SVAR:

Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte vittnar falskt om, förråder och baktalar vår nästa eller sprider ut onda rykten om honom, utan vi skall ta honom i försvar, tänka och tala gott om honom och tyda allt till det bästa.

(Martin Luthers Lilla katekes)

Du skall inte sprida falska rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige genom att vittna falskt. Du skall inte följa mängden i det som är ont och inte ge efter för den så att du förvränger sanningen, när du vittnar i någon sak.

(2 Mos. 23:1–2)

Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. (Kol. 3:9–10)

Att tala illa om andra är, på något sätt personens problem, på sin avundsjuka. Man försöker hacka ner med baktal för att man inte kan säga gott om den andra, fast han/hon verkligen har  gjort något gått!

Man kan säga nå i alla fall så gör vi inte så, eller vi skulle inte ha gjort så, vi skulle ha gjort det bättre!

Om det gått illa för någon så säger man, det var detdär man väntade sig? Eller man säger det där behövde släktet, eftersom de har varit så högmodiga i den familjen!

Är detta rätt?

Alla som läser svarar säkert, nej, detta är inte rätt?

Kan vi komma överens med varandra att i stället för att tala 
illa om folk, så skulle vi be för dem, som det går dåligt för, i stället för att börja föra ont rykte, för då blir det bara värre.

Be för de männiksor som man tala illa om, be för de människor som verkligen behöver stöd och uppmuntran i olika skeden i livet!

Be för de som gjort orätt, för det gör vi alla i olika skeden av livet. Läs gärna Joh 8:7. Läs hela kapitlet! Citerar endast kort här nedan!

“Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” (Joh 8:7)

Det är verkligen viktigt, att få fram, att vi försöker tyda allt till det bästa, tänka och tala gott om andra, för ingen är felfri, vi kunde göra bättre, men vi är ju bara  människor, med fel och brister.

Ta vara på den tid vi är här som medmänniskor som medvandrare.

Lyssnar  vad den helige Ande uppmanar dig till, så kommer du 
att höra ”Välsigna och åter välsigna”. Domen ligger aldrig i din hand. Det är endast Gud som har rätt att dömma.

Därför, bli  kvar i nåden så är det lättare att följa den uppmaning som Jesus till slut gav kvinnan. ”Inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer” (Joh 8:11

Ha en bra dag! Med ny start på livets väg!

Till er alla 

TITA

Utmanande kläsel? Varför?

Utmanande klädsel!

Undrar nog ibland vad rubriken menar!
Vad är utmanande kläsel? Om jag frågar dig vad det är, får du själv svara och fundera?
Det kan var helt annat för mig än vad du tänker. Det kan helt vara utmanande för en utlänning, hur jag går klädd.
Klädseln är kulturbundet. För oss i västerlandet är det inte utmanande om man går snyggt klädd, och bar huvud, men det kan upplevas som utmanande för vissa österlänska kulturer. Ändå kan vi uppleva vissa utmanande sätt att klä sig, och tex. I min ålder säger vi nog, när naveln syns att där går gränsen och då upplever vi det nog lite väl utmanande. Men ungdomarna tycker det är helt riktigt att gå med naveln fram. Då är det en helt annan sak om man är på stranden och solbadar sig, för där hör det till att gå lättklädd. Strandmode, så att säga. Skrattretande hur det kan vara olika. Men ändå, kan vi inte döma ut den andra människas sätt att tänka, för vi har rätt att ha egna åsikter och funderingar om olika saker. Lev och låt leva! Det viktigaste är ändå att man själv gör som man anser är rätt och riktigt just för en själv. Klädseln skall pryda, täcka och ge personen den utstrålning som just personliga imaget skall ge!  Eller om jag med ett annat sätt säger, klädseln skall ge just det som jag avser med  klädsel. Då kan man ju fundera på vad anser jag, att min klädsel skall ge för utstrålning?
Nästa gång du klär dig tänk efter före, vad vill du ge ut för utstrålning och det är ju det som är din image!
Jag är jag och du är du.
Låt alla klä sig efter sin egen stil och image. Då trivs vi med det vi har på oss!

Nå kanske du nu vet mera vad utmanande klädsel betyder? Du sökte via google och fick: att utmanande är en flicka som klär sig så att pojkarna tror att man vill ligga med dem. Det kan gå på tok, med en ung flicka som är allt för utmanande. Tex kort kjol, urringad hals, snäva taita byxor osv.... och tyvärr är det många flickor som blivit våldtagna på grund av för utmannade klädsel.  Var på din vakt! Tänk efter vad är det du vill att andra skall se hos dig? Vill du visa dig naken? Vill du visa dig snyggt klädd?
Det är upp till dig!

Du kan säga nå du är så gammal så du vet inte. Men ser du, jag har också varit ung!  😊
Med all rätt och med omsorg om ditt bästa!

Mormor/farmor/ mamma

Mietteitä pyhäinpäivänä

💟Pyhäin päivä!💟

Mietin ajatuksia pyhäinpäivästä.

Mieleeni tuli, monia ajatuksia. 

Kuka on pyhä ihminen?  Kuka on pyhä kuollut?

Kuka on oikeesti pyhä? 

Virheetön ihminen? Onko ihmisiä jotka eivät tee virheitä? Onko ihmisiä jotka jo ovat kuolleita jotka eivät ole tehneet virheitä? 

Vastasin itse näihin että ei varmaankaan ole.  Joskus voidaan sanoa jostakin ihmisestä, hän oli erittäin kiitollinen och kiltti ihminen, ja ajatteli aina toiselle hyvää. 

Onhan niitä myös sellaisia joita jää ihmettelemään, että olikohan mitään hyvää?

Kuitenkin on hienoa muistella rakkaita ihmisiä jotka ovat lähteneet meidän joukostamme toiselle puolelle. Niin se toinen puoli, hengellinen puoli. Sehän on vaikeaa selittää mikä se on? Mutta on kuitenkin olemassa. Ja kerronpas omia kokemuksia toisesta puolesta, tai kolmannesta ulottuvuudesta. Tai miten sen nyt selittäisi? 

Pitää kertoa tosi juttu, en sitten tiedä oliko uni tai oliko oikeesti ihan totta. Kuitenkin tunsin ihan todellisesti että enkelit valvoo ja varjelee vieressä.

Olin vähän huolissani pojasta kun han asui muualla, melkein vuoden verran. Ja minä mietin häntä joka päivä ja ajattelin että osaakohan elää kunnolla ja syöminenkin tuli aina mieleen.  Rukoilin illalla kun menin nukkumaan että Herra varjele poikaa niin että hän pärjää ja hoitaa itsensä.

Yhtäkkiä näin enkelin tai olikohan Jeesus, en ole ihan varmaa  

kuka oli ,mutta piirustuksien mukaan kuvailtu Jeesus seisoi pojan vieressä ja sivelsi häntä päähän ja sanoi minulle että, ole huoletta, varjelen ja huolehdin pojastasi. Nuku ihan rauhassa.  

Ajatelkaa miten toi näky rauhoitti minua, ja nukahdin ihan hyvin ja tuli sellainen rauhallinen ole. Ja kummallista ei kestänyt monta viikkoo niin pojalta tuli viesti että han tulee kotiin!

Sitten hän muutti kotiin jag sai työn ja jonkun ajan kuluttua osti talon missä nytkin asuu. 

Kiitollisuudella vieläkin siitä tunteesta kun olin rukoillut. 

Olihan se sama juttu kun onnettomuus sattiu. niin ruokuksin voimin pärjäs, ja pärjää. Niin vieläkin kun on raskasta, ristin kädet ja ruokoilen voimia, niin  eteinpäin ja voimia on saanut jaksamiseen. 

Se on se kolmas ulottuvuus, ja hengellisyyttä. Pyhäin päivänä muistellaan omaisia, ja laitetaan kynttilät haudoille ja kotona vaikka ruokapöydälle tai kun juomme kahvia/ teetä. 

Kiitollisuudella muistellaan menneitä rakkaita. 

Se on sitä pyhäinpäivän ajatuksia!

Ja hyvät ystävät muistellen myös teidän rakkaita poismenneitä, ja toivon että jaksatte muistella ihanilla muistoilla!

Laitan kynttilän palamaan nyt päivällä kun syömme ja ajattelen omia pois nukkuneita 

🙏🏼Iloista muisto päivää teille kaikille!🙏🏼

 Tita

Ett inrutat liv eller ett spontant liv.

 Ett inrutat liv eller ett spontant liv.

Om man är en person som tycker om att vara ut i naturen och ut och motionera, så kan det kännas som man skulle vara inlåst i sitt hem om man av någon orsak inte slipper ut och röra på sig. Bara det att man är förkyld eller har huvudvärk och kan inte gå ut, så märker man att livet skulle vara instängt och inrutat.

Nu tänker jag ju också på ett sånt inrutat mönster att man inte kan vara flexibel tex. i sådana tillfällen då man skulle få gäster kl.19, men det går helt enkelt inte för livet är byggt på ett rutinartat sätt att rutinerna får inte rubbas. Det kan också vara att om man har bastukväll fredagarna, så då går det helt enkelt inte att fara på besökt till en sådan familj, för så stör man hemfriden.

Spontana levnadssätt fungerar inte i ett sådant liv eller familjeförhållanden där rutinmässig beteendet eller i det inrutade mönstret, för då rubbas livet.

 När man själv tycker om att vara spontan och göra någonting som just kommit i tankarna, överraska sig själv med något trevligt, så kan man inte heller fungera rutinmässigt, och gillar inte heller allt för mycket traditioner som inte går att rubbas.

Traditioner och rutinmässiga levnadssättet passar inte i min livsstil.

Jag är den personen som tycker om spontanitet och flexibilitet samt planera överraskningar, till mina närmaste.

Jag har märkt att jag blir låst om jag måste leva efter vissa normer och traditioner som inte uppfyller kriterier för mina värderingar. Då i frågasätter jag ofta nyttan av det som förekommer i omgivningen eller i världen. 

Alla människor behöver etiska normer och värderingar, men det får inte binda spontaniteten i tillvaron. Det får inte heller vara sådant som är olagligt och orätt. Lagar och paragrafer är till för att följas, då borde man ju också leva sitt spontana liv utgående från det. 

 Inrutat liv är tidsbunden sätt att leva och om dessa tidsbundna levnadssätt rubbas så blir livet stressigt, för personen. Nå vad är ett inrutat liv? Man stiger upp samma tid, man far och sova samma tid, man äter exakt kl-11 och kl.16 och kaffepaus måste vara kl.9 och kl.14, och kl. 20 kvällsbiten, eller vad man nu kallar det.

Inga andra tidsbundna tider passar än mellan dessa tider, alltså skall du till frissan så måste det ske, mellan 11:30 – 13:30 eller mellan de andra tiderna för mat och kaffe.

Vissa människor tycker att det är tryggt med rutiner, men det gör inte spontana människor, de upplever detta som inrutat liv.

Jag vill ändå påstå att alla har rätt till inrutat eller spontat liv.

Jag brukar tänka, vi är många i vår herres hage, den ena är spontan och den andra är inrutad. Alla är vi människor med känslor och känner bäst själv hur vi vill ha det.

Lev ditt liv enligt dina normer och låt andra leve sitt liv som de anser är bäst.

Till er alla en fin, fin dag som inrutad eller som spontan!

TITA

Alla bilder är egna bilder som tagits september 2016

Julen närmar sig! Vad tänker du?

Julen närmar sig

 

Jag har hela dagen funderat på jul och julens budskap.

Det är helt bra med jul. Det enda som jag inte alls tycker om är julen blivit kommersiell och det var ju inte den meningen med jul till att börja med. 

Julen är ju till för att stilla sig till budskapet om Jesus födelse. Gåvorna har kommit till från att de tre vise männen gav guld rökelse och murra åt Jesus i stallet. Och visserligen är det helt bra med gåvor. Men kunde det inte vara så att man skulle begränsa gåvorna. Det behöver inte vara 20 st. utan bara något smått.  Överdrivet dyra är alla gåvor som skall ges och fram för allt önskningar på gåvorna.

Gemenskapen är också helt ok, så länge man har barnen små och alla får samlas. Men redan när alla växer och får egna barn och barnbarn. När det blir så utbrett att man inte mera ryms i egna hemmen för att bjuda på julmat, julkaffe, då borde man avsluta bjudandet och tänka om. Det är ju inte klokt om man måste hyra in sig till något större för att rymmas med, och alla på samma gång. Och maten och ätandet har då blivit det viktigaste i samvaro, inte gemenskapen.

Det som jag också har funderat på är, att vissa släkter är värdefullare än andra. Man kan absolut inte avbryta och ha en annan dag än vad man alltid har haft.  Vart har flexibiliteten farit? Man kan inte tänka att barnens andra hälfts släkter också vill ha sina barn och barnbarn.  Nej man är så in i sina egna själviska funderingar, att har vi ordnat en dag för alla så då är dagen vår. Andra får ha då de vill. Borde man inte växla om dagarna lite. Nej det går inte, eftersom det är bokat med lokal för hela släktet och då samlas VI alla. Andra bryr vi oss inte om.

Detta är min uppfattning om det hela, tror inte att de som ordnar har tänkt på saken ur andras synvinkel? Det hör ju till om smalt syn och tankesätt. Man kan inte tänka utgående från hur andra uppfattar situationen.

Jag tror att julens stå hej  får avslutas för min del. Jag vill ha en fridfull jul med julkyrka och stillhet!

Får väl säga ifrån och tänka om julfirandet på något annat sätt än tidigare!

Håller på och planerar om allt och det hörs väl vad jag sen har tänkt och funderat!

Önskar alla fina stunder och visserligen funderingar på hur man själv har tänkt julen och julens budskap!

 

Kram till ER!

TITA

 

Se varandra, be om hjälp!

Be om hjälp, om det behövs! 

GE TID, SE VARANDRA!

Dagens samhälle är stressande och ångestgivande.

Varför? Jag har många gånger analycerar detta, i mina tankar. Och tankarna har gett följande resultar. Säger inte att min analys är rätt, för det är mina tankar.

Farten är hård. Man skall vara kunnig i nästan allt, ingenting får ta tid. Vi skall vara datakunnig i jobbet och artiga och vänlig och ge service snabbt. 

Hemmet skall vara tipp, topp, städningen skall fungera.

Maten skall vara hälsosam och näringdrik. Man skall hinna ha hobby och fritidsintressen. Allt kostar pengar.

Och för att ingen skall bli mobbad eller annorlunda än alla andra så skall det finnas elektroniska grejor precis som alla andra har.

I klädväg skall det vara, det bästa så att ingen bara säger någonting om kläderna. 

Allt kostar! Och för att pengarna skall räcka så behöver man nästan jobba övertid eller ta extra arbeten för att det skall räcka till  till allt som behövs.

Ångesten smyger på, man sover dåligt, man märker att någonting i hemmet lämnar ogjort, huset och hemmet förfaller och orken till att göra något är noll.

Det går några år, men inte ett stress hela livet. Fysik, psykisk och den sociala sidan börjar må dåligt liksom också den andliga, eftersom man måste hinna med allt! 

Livet är inte ett måste från morgon till kväll.

Livet är också, gemenskap, med vänner. Då sköts den sociala och andliga sidan och man mår psykiskt bra av det.

Om allt inte fungerar då måste man förstå att ångest och depression kommer efterhand.

Det är viktigt att man kan be om hjälp och söka hjälp i olika psykiska illamående . Be om hjälp förrän det går för långt! Vi människor är inte maskiner. Vi har känslor och när känslorna inte hinner med, då börjar vi må dåligt.

Kom ihåg du kan själv också styra ditt illamående med att göra prioriteringar i din livsstil. Nå vad är det?

Alltid då jag skriver nåt så kommer ordet, prioritering upp. Det är verkligen det första som måste göras.

Prioritera och gör ditt liv,  era liv i den ordning som är viktigt. Lämna bort det som stressar mest.

Ut och motionera hela familjen tillsammans. Den motionsform som passar just er, just dig.

Friluftsliv ger energi och hjärnan behöver syre och man slappnar av och mår bättre.  Det gäller inte bara en gång, det gäller att kontinuerligt göra det till en livsstil.

Gemensamma diskussioner och samtal med varandra är jätteviktiga, och kom ihåg att det tar tid och man behöver ordna tid. 

Tid för varandra. Varje människa behöver bli sedd för den man är, också alla i familjen. 

Se varandra! Bekräfta varnadra! 

Var tacksam för varje ny dag tillsammans!

Till er alla önskar jag en avslappnande vecka!

Tita

Läs gärna länken jag satt här nedan!

http://lindell.netmission.fi/samhalle.html#12

Tankar runt passion!

 Passion!

Läste här om dagen om passion. Och funderade att det är ju ett bra ämne att skriva om. Aktullt och kanske också tankeväckande till varje familj.
När vi söker  vår livskamrat då kanske vi lever i en passion, den första tiden. Verkligheten och vardagen tar vid ganska fort. Skall man då avsluta  förhållande när vardagen tar vid? Eller skall vi försöka hitta gemensamma intressen i stället för att avsluta och säga att vi växte ifrån varandra. Det finns många fina sätt att uppehålla gnistan, men det är ju att hitta gnistan i alla bråska, som man har, i familjerna. Arbeten, fritidsintressen, hushållet skall vara si och så, om man skall bli godkänd och täckas bjuda gäster, för det hör ju till, eller hur?

Varje familj är en egen dyrbar cell, som skall byggas upp av näring som man ger åt den. Hur vill familjen leva, hälsosamt, eller stressande, där man går förbi varandra, och inte ens hinner se varandra. Och i detta tillstånd, i stressade tillvaron har man glömt sin familje cell och kanske blivit sedd av någon annan i jobbet, eller på fritids aktiviteterna. osv.  Passionen blossar upp och man tror att dendär nya är bättre än den gamla.
Vad händer? Är man så blåögd att man tror att passionen är bestående? Då blir det ett enda virr- varr i ens liv, man byter för passionens skull och glömmer bort att sköta om det egna livet.
Prioritera era göromål, prioritera det som är viktigt! Låt inte era egna celler dö bort i all stress! Er familjecell är passionen som måste vårdas. Sök och finn gemensamma tider för samvaro, för diskussion och ta inte och döda era egna uppbyggda celler.
Säg inte att det är modernt att byta ut och bli passionerat kär, säg inte att det är tillåtet, i dagens samhälle, för det är inte rätt att förstöra och riva ner familjeceller som lider och mår dåligt.

Jag vill fråga, vad är livet?  Vart är vi på väg? Vad kan vi göra för att familjen hålls sams?
Vad vill du själv? Svara på dessa frågor ovan?

Mitt förslag:
Prioritera, ge tid, och kom ihåg, gräset är inte grönare hos grannen!

Tänk efter före och ha din egen famailjecell nära ditt hjärta!

Med tacksamhet och glädje i mitt liv!

Tita