Ett inrutat liv eller ett spontant liv.

 Ett inrutat liv eller ett spontant liv.

Om man är en person som tycker om att vara ut i naturen och ut och motionera, så kan det kännas som man skulle vara inlåst i sitt hem om man av någon orsak inte slipper ut och röra på sig. Bara det att man är förkyld eller har huvudvärk och kan inte gå ut, så märker man att livet skulle vara instängt och inrutat.

Nu tänker jag ju också på ett sånt inrutat mönster att man inte kan vara flexibel tex. i sådana tillfällen då man skulle få gäster kl.19, men det går helt enkelt inte för livet är byggt på ett rutinartat sätt att rutinerna får inte rubbas. Det kan också vara att om man har bastukväll fredagarna, så då går det helt enkelt inte att fara på besökt till en sådan familj, för så stör man hemfriden.

Spontana levnadssätt fungerar inte i ett sådant liv eller familjeförhållanden där rutinmässig beteendet eller i det inrutade mönstret, för då rubbas livet.

 När man själv tycker om att vara spontan och göra någonting som just kommit i tankarna, överraska sig själv med något trevligt, så kan man inte heller fungera rutinmässigt, och gillar inte heller allt för mycket traditioner som inte går att rubbas.

Traditioner och rutinmässiga levnadssättet passar inte i min livsstil.

Jag är den personen som tycker om spontanitet och flexibilitet samt planera överraskningar, till mina närmaste.

Jag har märkt att jag blir låst om jag måste leva efter vissa normer och traditioner som inte uppfyller kriterier för mina värderingar. Då i frågasätter jag ofta nyttan av det som förekommer i omgivningen eller i världen. 

Alla människor behöver etiska normer och värderingar, men det får inte binda spontaniteten i tillvaron. Det får inte heller vara sådant som är olagligt och orätt. Lagar och paragrafer är till för att följas, då borde man ju också leva sitt spontana liv utgående från det. 

 Inrutat liv är tidsbunden sätt att leva och om dessa tidsbundna levnadssätt rubbas så blir livet stressigt, för personen. Nå vad är ett inrutat liv? Man stiger upp samma tid, man far och sova samma tid, man äter exakt kl-11 och kl.16 och kaffepaus måste vara kl.9 och kl.14, och kl. 20 kvällsbiten, eller vad man nu kallar det.

Inga andra tidsbundna tider passar än mellan dessa tider, alltså skall du till frissan så måste det ske, mellan 11:30 – 13:30 eller mellan de andra tiderna för mat och kaffe.

Vissa människor tycker att det är tryggt med rutiner, men det gör inte spontana människor, de upplever detta som inrutat liv.

Jag vill ändå påstå att alla har rätt till inrutat eller spontat liv.

Jag brukar tänka, vi är många i vår herres hage, den ena är spontan och den andra är inrutad. Alla är vi människor med känslor och känner bäst själv hur vi vill ha det.

Lev ditt liv enligt dina normer och låt andra leve sitt liv som de anser är bäst.

Till er alla en fin, fin dag som inrutad eller som spontan!

TITA

Alla bilder är egna bilder som tagits september 2016

Julen närmar sig! Vad tänker du?

Julen närmar sig

 

Jag har hela dagen funderat på jul och julens budskap.

Det är helt bra med jul. Det enda som jag inte alls tycker om är julen blivit kommersiell och det var ju inte den meningen med jul till att börja med. 

Julen är ju till för att stilla sig till budskapet om Jesus födelse. Gåvorna har kommit till från att de tre vise männen gav guld rökelse och murra åt Jesus i stallet. Och visserligen är det helt bra med gåvor. Men kunde det inte vara så att man skulle begränsa gåvorna. Det behöver inte vara 20 st. utan bara något smått.  Överdrivet dyra är alla gåvor som skall ges och fram för allt önskningar på gåvorna.

Gemenskapen är också helt ok, så länge man har barnen små och alla får samlas. Men redan när alla växer och får egna barn och barnbarn. När det blir så utbrett att man inte mera ryms i egna hemmen för att bjuda på julmat, julkaffe, då borde man avsluta bjudandet och tänka om. Det är ju inte klokt om man måste hyra in sig till något större för att rymmas med, och alla på samma gång. Och maten och ätandet har då blivit det viktigaste i samvaro, inte gemenskapen.

Det som jag också har funderat på är, att vissa släkter är värdefullare än andra. Man kan absolut inte avbryta och ha en annan dag än vad man alltid har haft.  Vart har flexibiliteten farit? Man kan inte tänka att barnens andra hälfts släkter också vill ha sina barn och barnbarn.  Nej man är så in i sina egna själviska funderingar, att har vi ordnat en dag för alla så då är dagen vår. Andra får ha då de vill. Borde man inte växla om dagarna lite. Nej det går inte, eftersom det är bokat med lokal för hela släktet och då samlas VI alla. Andra bryr vi oss inte om.

Detta är min uppfattning om det hela, tror inte att de som ordnar har tänkt på saken ur andras synvinkel? Det hör ju till om smalt syn och tankesätt. Man kan inte tänka utgående från hur andra uppfattar situationen.

Jag tror att julens stå hej  får avslutas för min del. Jag vill ha en fridfull jul med julkyrka och stillhet!

Får väl säga ifrån och tänka om julfirandet på något annat sätt än tidigare!

Håller på och planerar om allt och det hörs väl vad jag sen har tänkt och funderat!

Önskar alla fina stunder och visserligen funderingar på hur man själv har tänkt julen och julens budskap!

 

Kram till ER!

TITA

 

Se varandra, be om hjälp!

Be om hjälp, om det behövs! 

GE TID, SE VARANDRA!

Dagens samhälle är stressande och ångestgivande.

Varför? Jag har många gånger analycerar detta, i mina tankar. Och tankarna har gett följande resultar. Säger inte att min analys är rätt, för det är mina tankar.

Farten är hård. Man skall vara kunnig i nästan allt, ingenting får ta tid. Vi skall vara datakunnig i jobbet och artiga och vänlig och ge service snabbt. 

Hemmet skall vara tipp, topp, städningen skall fungera.

Maten skall vara hälsosam och näringdrik. Man skall hinna ha hobby och fritidsintressen. Allt kostar pengar.

Och för att ingen skall bli mobbad eller annorlunda än alla andra så skall det finnas elektroniska grejor precis som alla andra har.

I klädväg skall det vara, det bästa så att ingen bara säger någonting om kläderna. 

Allt kostar! Och för att pengarna skall räcka så behöver man nästan jobba övertid eller ta extra arbeten för att det skall räcka till  till allt som behövs.

Ångesten smyger på, man sover dåligt, man märker att någonting i hemmet lämnar ogjort, huset och hemmet förfaller och orken till att göra något är noll.

Det går några år, men inte ett stress hela livet. Fysik, psykisk och den sociala sidan börjar må dåligt liksom också den andliga, eftersom man måste hinna med allt! 

Livet är inte ett måste från morgon till kväll.

Livet är också, gemenskap, med vänner. Då sköts den sociala och andliga sidan och man mår psykiskt bra av det.

Om allt inte fungerar då måste man förstå att ångest och depression kommer efterhand.

Det är viktigt att man kan be om hjälp och söka hjälp i olika psykiska illamående . Be om hjälp förrän det går för långt! Vi människor är inte maskiner. Vi har känslor och när känslorna inte hinner med, då börjar vi må dåligt.

Kom ihåg du kan själv också styra ditt illamående med att göra prioriteringar i din livsstil. Nå vad är det?

Alltid då jag skriver nåt så kommer ordet, prioritering upp. Det är verkligen det första som måste göras.

Prioritera och gör ditt liv,  era liv i den ordning som är viktigt. Lämna bort det som stressar mest.

Ut och motionera hela familjen tillsammans. Den motionsform som passar just er, just dig.

Friluftsliv ger energi och hjärnan behöver syre och man slappnar av och mår bättre.  Det gäller inte bara en gång, det gäller att kontinuerligt göra det till en livsstil.

Gemensamma diskussioner och samtal med varandra är jätteviktiga, och kom ihåg att det tar tid och man behöver ordna tid. 

Tid för varandra. Varje människa behöver bli sedd för den man är, också alla i familjen. 

Se varandra! Bekräfta varnadra! 

Var tacksam för varje ny dag tillsammans!

Till er alla önskar jag en avslappnande vecka!

Tita

Läs gärna länken jag satt här nedan!

http://lindell.netmission.fi/samhalle.html#12

Tankar runt passion!

 Passion!

Läste här om dagen om passion. Och funderade att det är ju ett bra ämne att skriva om. Aktullt och kanske också tankeväckande till varje familj.
När vi söker  vår livskamrat då kanske vi lever i en passion, den första tiden. Verkligheten och vardagen tar vid ganska fort. Skall man då avsluta  förhållande när vardagen tar vid? Eller skall vi försöka hitta gemensamma intressen i stället för att avsluta och säga att vi växte ifrån varandra. Det finns många fina sätt att uppehålla gnistan, men det är ju att hitta gnistan i alla bråska, som man har, i familjerna. Arbeten, fritidsintressen, hushållet skall vara si och så, om man skall bli godkänd och täckas bjuda gäster, för det hör ju till, eller hur?

Varje familj är en egen dyrbar cell, som skall byggas upp av näring som man ger åt den. Hur vill familjen leva, hälsosamt, eller stressande, där man går förbi varandra, och inte ens hinner se varandra. Och i detta tillstånd, i stressade tillvaron har man glömt sin familje cell och kanske blivit sedd av någon annan i jobbet, eller på fritids aktiviteterna. osv.  Passionen blossar upp och man tror att dendär nya är bättre än den gamla.
Vad händer? Är man så blåögd att man tror att passionen är bestående? Då blir det ett enda virr- varr i ens liv, man byter för passionens skull och glömmer bort att sköta om det egna livet.
Prioritera era göromål, prioritera det som är viktigt! Låt inte era egna celler dö bort i all stress! Er familjecell är passionen som måste vårdas. Sök och finn gemensamma tider för samvaro, för diskussion och ta inte och döda era egna uppbyggda celler.
Säg inte att det är modernt att byta ut och bli passionerat kär, säg inte att det är tillåtet, i dagens samhälle, för det är inte rätt att förstöra och riva ner familjeceller som lider och mår dåligt.

Jag vill fråga, vad är livet?  Vart är vi på väg? Vad kan vi göra för att familjen hålls sams?
Vad vill du själv? Svara på dessa frågor ovan?

Mitt förslag:
Prioritera, ge tid, och kom ihåg, gräset är inte grönare hos grannen!

Tänk efter före och ha din egen famailjecell nära ditt hjärta!

Med tacksamhet och glädje i mitt liv!

Tita

Liv, att leva, att finnas!

Hurudan samhälle vill vi leva i?

Ett samhälle där alla människor godkänns som individer, som kan ta ansvar för sina göromål och som godkännes för sina små fysiska, psykiska och med nån sorts handikapp. Känslomässigt lider vi alla om vi inte blir godkända som människor med de rättigheter, som tilldelats oss.

Ett samhälle med Kristna värderingar fungerar utgående från det. Det betyder att man följer Bibelns föreskrifter.  Ett liv är ett liv hur litet den är. Ett liv tar inte slut fast livsgnistan är på en kör tråd. Våra dagar är räknade och så länge vårt hjärta klappar och hjälp finns att fås tex. vid olika olyckor och sjukdomar.
Gud har gett visdom och förstånd åt människorna, med utbildning att  kunna ge rätt hjälp åt olika sjukdomar. Och finns det ingen hjälp, ja då är kanske vår tid på jorden slut. Dödshjälp är förkastligt och att ta bort ett liv som börjat leva och växa i moderslivet är också ett liv, men som inte ännu kan själv bestämma över sitt liv.

Vilket samhälle vill du ha? Ger du djävulen lillfingret, så tar han hela handen och till slut hela ditt liv.

En människa som har Jesus kommer att värna om livet, eftersom Gud  gav oss livet!

Tack till alla som hittills har hjälpt och hjälper och stött i olika livssituationen. Får konstatera det har varit från vaggan till graven.

Kram till er från mig
Tita

Till mina barn och familjer, tankar och bön under natten

”Må Herren vara med dig alltid och överallt.”

Herre ta hand om de mina, eftersom jag själv inte kan och lyckas. Jag överlåter alla mina barn och barnbarn och familjer i din vård och omsorg! 

Jag ber också för de människor som bett om förbön, för sina olika problem, jag ber ta hand om dem alla och visa din väg för dem, och låt under ske ännu idag och hela dem och hjälp dem att känna din stora kärlek och omsorg! 

Herre, ta bort de onda makterna i världen, som regerar och förstör, låt din kraft från ovan visa vem som är Herre och mästare över våra liv! 

Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds gåva är det -- står det i Bibeln. 

Jag ber ännu en gång ta hand om de mina och led dem på rätta vägen för ditt namn skull!

Amen

Amen

Sporras till kost och motion diabetes 2

Sporras till kost och motion!


Skönt att för en gångs skull konstatera att det lönar sig att tänka efter vad man stoppar i sig för mat. Det lönar sig att motionera.

När man är diabetes typ 2 så är kosten och motionen det viktigaste som man bör ha varje dag i sina tänkar.
Sporra sig själv med att hitta olika saker som sporrar, att äta hälsosamt och att gå ut åtminstone 30 min per dag, eller 1 timme.

Maten skall vara kolhydratfattigt, hälsosamma fetter bör man använda, olivolja, rapsolja, kokosolja, endast lite äkta smör på fröknäckebröd eller minihillari bröd, med minimi kolhydrater.
Grönsaker, som broccoli, blomkål, lök, tomater, gurka och salladsblad, bönor av olika sorter passar bra. Kött- fiskrätter passar bra.
Inte alls potatis, pasta eller ris, eller vanligt bröd eller konditoriprodukter. Dessa bör helt lämnas bort.
Om man försyndar sig med kolhydrater, då bör man omedelbart gå ut och gå minst 30 min eller mera. Ibland  kan det hända som det hände för mig i Kreta, vi for på en restaurang och beställde mat. Jag gillar tomater väldigt mycket, och bakade tomater på grekisk recept, med malet kött inbakade i tomaten.  Jag beställde två stora tomater med lite grönsaker runt tomaterna. Och man äter det man beställt! Det är vi vana med, och inte beställer man nytt, för att man beställt fel. När jag började äta, så var det ju inte bara malet köt, inne i tomaten utan också ris. Ser ni, och observera, diabetes 2 tål inte ris. Så efter 2 timmar hade jag blodsockret på 9,8, lite för högt.  Diabetes 2 är i princip allergisk mot kolhydrater i olika former. Det bör man undvika så gott det går. En viss del kolhydrater går att äta, tex, lite frukter men i reducerade mägnder, lite bröd  som minihillari som innehåller minimi kolhydrater, går men inte i mägnder.
Mjölkprodukter går, men det också i reducerat mägnd. Om jag skulle ge ett exempel,  havregryns gröt med 2 dl mjölk på morgonen går bra. I havregryn finns kolhydrater och också i mjölk. Så den mägnden går för mig, men det kan hända att det inte passar för alla. Om man räknar kolhydrater per dag för en diabetiker så räcker det med 65g kolhydrater under hela dagen för att blodsockret skall hållas inom rimliga gränser, det är inte mycket.

Jag vill påstå att man lär sig se vad man kan äta och inte kan äta!
Det är viktigt med blodsocker kontrollerna och speciellt efter att man hamnat äta i misstag lite mer kolhydrater än vanligt. Annars behöver man inte kolla sitt socker så ofta, kanske 1-2 gånger om dagen.  Rekommenderar oftare kontroller vid diet byte!
Lär känna din kropp och lär känns din diabetes typ 2. Bli du med din diabetes, så får du inga följdsjukdomar.
Det lönar sig att börja i tid!

Motionen!

Diabetes. Typ 2
30-60 min per dag, sägs att det är bra i 3 dagar i veckan.
Då påstår jag enligt min undersökning på mig själv i cirka 2 års tid, med uppföljning varje dag, så är 3 gånger i veckan för lite. Men det lönar sig att börja med 3 gånger i veckan. Jag rekommenderar nog 5 gånger, då får du bästa resultat med motions nyttan. Inte att glömma kosten, som bör vara varje dag med minimi kolhydrater.

Det jag har märkt är efter utevistelsen, är att humöret är bättre, andningen blir bättre och man är nöjdare på alla sätt.

Här vill jag också påminna anhörigas roll till att sporra både i kost och motionen.  Det är viktigt att de inte säger, dethär kan du nog äta, bara idag. För jag påstår, det kan man inte! Man måste själv veta vad man kan äta och vad man, inte kan äta. Om du har lärt dig ungefärliga kolhydratmängden per dag skall du inte överskrida det. Det är du själv som är chef över ditt ätande och motinerade, ingen annan.
Helst skall det bli som,  då min man ser mig fara ut på en motionsrond, kan han säga, du far på din  medicin rond. Motionsronden är min medicin. Och maten är blir tilläggsmedicin, genom att jag kollar mina kolhydrater.

Jag får konstatera att, när man får en sjukdom skall man lära sig leva med sin sjukdom, lära sig hur kroppen, just din egen kropp reagerar. Och du är chef över ditt eget välmående!
Kom ihåg ingen annan kan veta, hur du skall leva, med din kost och motion.
Resultatet räknas och välbefinnandet!
Ta vara på varje dag!
Tita