Ödmjukhet

Ödmjukhet

Ödmjukhet är att kunna förlåta andra människor, fast de inte förtjänat det eller bett om ursäkt. Det också att själv kunna be om ursäkt då man gjort misstag.  Motsatsen är ju stolthet;)
Förlåta- ursäkt, det är faktiskt inte samma sak att vara ödjmuk som att förlåta.
Ödmjuk är en tredje nyans,  i  det hela. Att förlåta är att släppa bitterhet och agg mot människor som gjort en illa. Att be om ursäkt, är att erkänna att man gjort fel, fast det svider i stoltheten. Det är några av sätten att förklara ödmjukhet,  eller vad säger ni som läser?

Har ni kanske hört uttrycken, hon har en ödmjuk inställning till livet, Hon möter livet med ödmjukhet, hon har ändå  fast handtag, ber inte om ursäkt ifall hon vet att hon har rätt., håller fast vi rättvisan.
Sann ödmjukhet har varken med självförringande eller med underkastelse att göra.

Ödmjukhet för mig är att vara jordnära, leva i verkligheten och i vetskapen om att jag är en bland många andra, varken bättre eller sämre. Att veta att min tid på jorden är begränsad och att det därför är viktigt att göra vad jag kan av mitt liv

Den som är ödmjuk, vet det inte själv. Ödmjukhet hör samman med självrespekt och självkänsla.

Citerar Franciskus här nedan, han har en ödmjuk inställning till livet.

Franciskus av Assisi:

”Låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad som att trösta, inte så mycket efter att bli förstådd som att förstå, inte så mycket efter att bli älskad, som att älska. Ty det är genom att ge som man får och genom att förlåta som man blir förlåten.”

TITA