Att skapa minnen !

Skapa minnen!

I dag när jag satt och stickade tidigt på morgonen, kom det i mina tankar, att skapa minnen.

Vad är det som gör att vissa upplevelser i livet, skapar minnen och man kan uppleva saker som inträffat 20-30-40 år tillbaka i tiden och kanske ännu längre.

Det som jag minns 50 år tillbaka i tiden, var i min egen mormors stuga och så klart, mormor som bodde där. Den enda värmekällan vad endast vedeldning i en spis.  Doften av lite rök, för det rökte in tidvis när vedspisen var kall och kanske dåligt sotad.  Det var faktiskt en speciell doft. Denna doft sitter i min näsa ännu. Och när jag under arbetslivet upplevde denna doft hos någon gammal tant som jag besökte, kunde jag uppleva samma känsla av doften, ifall det var vedeldning, hos denna gamla tant. Minnena flög iväg till min mormors stuga. Doften väckte minnen.

En vitsippsäng i min barndom finns fortfarande i minnet och när jag kom till Åland för 30 år sen på en kurs för vårdare, upplevde jag samma känsla på Ålands vitsippsäng, en skog full av vitsippor.  Doften, av skog och vitsippor och synen av ett hav av vita vackra blommor. Upplevelsen av detta kan man inte förklara sådär med ord. Det är känslan och minnen, som väcks, av att se dessa vitsippor och vad man tidigare har upplevt. 

Julminnen från tidigare barndomsår väcker värme och en känsla av gemenskap. Mina föräldrar kunde skapa minnen och traditioner som fortfarande finns nu i min egen jultradition.  Det är inte de stora eller små julgåvor som väcker minnen utan det är känslan av julstämning. Julsångerna, julevangeliet och gemensamma diskussionerna under julhelgen. Släktet var samlat och man bjöd på mat och satt och sjöng. 

Julottan med min pappa var tradition i många, många år. Det var jag och han, som for i väg för det mesta till Pedersöre Kyrka och då kände man julefrid. Ibland hade vi nog med, någon av mina syskon, men de var inte lika morgonpigga som jag.  Det var de två senaste åren i hans liv som vi inte kunde fara till julkyrkan och det var ledsamt, för jag saknar fortfarande julstämningen och julbudskapet från julkyrkan. Nu får jag skapa detta med någon av mina barn eller barnbarn.

Nu skapar jag minnen till mina barnbarn, med ”flöjtabädd”  på salsgolvet, när de sover över natten hos mormor/morfars, farmor /farfars. Det blir sen sanna berättelser från tidigare och ibland blandat med upphittade sagor om djur, för det mesta björnar i skogen.  Det som också är viktiga i denna upplevelse är kvälls bönen och de är 4 stycken, 2 ber vi på finska och 2 på svenska. Det är viktigt att man får en vana från barn att be kvälls böner och på så sätt sover man gott när man stillar sig till nattens vila. 

Maten kan också vara minnesskapande. Smaken kan återupplivas.  Mammas risgrynsgröt! Oj vad gott med en smörklick i. Kött i ugnen som var genomstekt, endast kryddad var salt. Den var så god, att det vattnas än i munnen.  Mormor hade en sådan tradition, att när vi barnbarn kom dit så det första hon gjorde, var inte att bjuda på kaffe och dopp utan det var att bjuda på risgrynsgröt. Den var också lika god som mammas gröt. Men tyvärr så kan jag inte, koka lika goda grötar som mamma och mormor. Det var ju förstås känslan och minnen som finns kvar som gör att deras grötar var bättre än mina. 

Allt vad vi gör och upplever tillsammans med våra barnbarn och barn, skapar minnen. Goda fina barndomsminnen.  Tyvärr finns det nog barn som minns sin barndom med skräck och skräckupplevelser och önskar i sitt sinne att egna barn inte skall få likadanna hemska minnen.  

Jag hoppas att alla barn skulle få en fin barndom, med vackra barndomsminnen. 

Det är faktiskt du som förälder som skapar dessa minnen till dina barn och sen också till dina barnbarn. Skapa dem så att du själv är nöjd. Det betyder ju inte alltid att dina barn är nöjda med vad du har gett dem, de kan ju hända att de är avundsjuka på någon annan som har det bättre. Kom ihåg ändå att berätta till ditt barn varför du inte kan ge just den gåvan åt dem som andra kanske har, och att du har valt en sådan gåva som du vill och önskar att skall vara en nyttig gåva. Det kan då vara gemenskap uppe i Lappland och sova i tält, i stället för att man far till Power Park och kör minibilar. Eller att man inte far till en Tivoli, utan att man valt naturupplevelser i stället. När man inte har ”råd” eller att man har dåligt med ekonomin, finns det många, andra billigare upplevelser att ge sina barn. Det är ju bra frågan om hur man tänker och prioriterar. 

Det som vi valde som en viktig upplevelse för våra barn, var att vi for ut till Fäboda, med matsäck och upplevde naturen. På vintern hade man pulkan med sig och fick ränna i backen eller skidor och man fick skida på isen. På sommaren, simma och springa på sanden. Matsäck var med förstås och vara tillsammans. Det blev ganska billigt med endast bensinkostnader för 10 km x 2. Mat äter man ju hemma också så dem räknas inte. Om man sen jämför med kostnader för en nöjespark. Ja ni kan ju jämföra i dagens priser, så ser ni vad man kan spara, ifall man inte har så mycket tillgångar, penningsmässigt.

Allt vad man gör och planerar göra, med tanken på att skapa minnen, är en fråga om prioriteringar i livet. Vad är det jag vill ge mina barn för minnen, vad är det jag själv kan ge mina barn?

Det som nog väcker mina tankar i dessa frågor, är nog frånvarande föräldrar. 

Närvarande, men ändå frånvarande!  Man kan vara frånvarande några timmar, men än dock närvarande förälder, när man är närvarande. Det betyder att man är med sina barn. 

Med detta vill jag avsluta och ge en funderare till läsaren: Är du närvarande förälder, men ändå frånvarande, eller är du närvarande och närvarande. 

Jag vill också säga att det som väcker minne från det gågna åren är nog sådana minnen som inte kostar så mycket pengar. Men ger minne för livet!
Ha det så bra på veckoslutet med filosoferande tankar!

TITA

Förtröstan när oron övertar ens tankar.

Trevlig oktober till ER alla!

Jag är alltid så morgonpigg och tankarna flyger iväg, till allt möjligt.  Nu i morgon konstaterade jag, att nog är det konstigt då man överdriver, sin oro och bekymrar sig över sina barn och barnbarn, ”kanske” ibland alldeles onödigt.

Eller är det i onödigt? 

Åtminstone så suckar man i bönens anda, till Herren, att sänd en ängel, till mina barn och skydda dem från faror. Var med dem i allt, vad de gör och vad än händer, så ge dem krafter, så de klarar av sina uppgifter, samt att de gör sitt bästa i sina liv. Och för mig är det en trygghet, att förtrösta mig på Herren. Jag blir lugn när jag överlåter, de mina i Herrens vård. 

Det är ju också ett psykologiskt fenomen, att förlita sig till någon som ger tröst och hjälper i ens oro. För mig är det Gud, som är den hjälpande och tröstande Herren, som man alltid kan lita på.

Igår kväll var jag lite ledsen och nerstämd. Egentligen så har jag inte en klar bild, varför jag var det, men med en tyst suck och bön, så lättade min oro. ’

På morgonen så vaknade jag av att oron, var helt borta. Pigg och kry och en känsla av, att Herren hör böner. 

Det har jag nog konstaterat alla tider, att bönen hjälper, i alla svåra situationer.  Än dock har man glömt det ibland, i stressens närvaro.

Idag vill jag ha sagt, till alla, som läser detta: Ta med dig Herren i era dagliga göromål. 

Tröstens ord för mig har ofta varit, 

” Allt förmår jag i Herren som ger mig kraft” 

Detta har jag tagit med mig varje morgon i mina arbetsföra 40 åren. Dessa ord tar jag med mig också framledes i mina pensionsår.  

Vi får trösta oss med dessa ord, önskar en fin oktober månad!

TITA 

Stanna upp medan tid är! Livet går inte i repris.

Stanna upp ta det lugnt och fundera vart är man på väg?

Vad är ett hälsosamt liv?

Det är helheten som räknas. Vi skall sova gott, äta hälsosamt, leva hälsosamt och vila mellan dagens göromål och framför allt motionera!

Detta måste jag nog ärligt konstatera att jag har nog inte lyckats leva som jag lärt.

Jag har stressat iväg, suttit och ätit i bilen, till följande studerandebesök, kastat i mig maten mellan lektionerna och sen fort till följande lektion. Hoppat över maten, när jag var på sjukhuset i arbetet. Tagit hem arbeten och suttit lång in på kvällen med att rätta elevernas uppgifter.  Och att tala om motion, när skulle jag ha hunnit det? Det är frågan?

Det enda som jag faktiskt har hållit stängt med är att inte äta kakor och söta bakelser, och fast jag kastat i mig maten så har det varit frukter och grönskar och juice, osötat. Så maten har jag försökt hålla hälsosam.

Man skall inte heller glömma bort att sova, verkligen sova gott! Det är ju vilan och den goda sömnen som gör att man orkar bättre följande dagen som man gör sina uppgifter.

Stress och avslappning, i lagom mägnd, YES säger jag som pensionär....Yes ...

Nu först ser jag att lagom är bäst............  Skönt!

Det som stressar någon kan vara avslappnande för en annan.

Det finns människor som tänker: ”Alltid på gång, alltid redo och öppen för förslag. Driven av lust och präglad av känslan av att man står på sina egna ben och skapar sina egna villkor. Är det man själv som bestämmer hur man vill ha det.  Så klart är detta sant, men skall det vara till bekostnad av sin egen familjegemenskap. Så klart är det så att vi bestämmer själv hur vi vill ha det.  Man skall inte bry sig om andra, eller skall man det?  Skall man lämna familjen åt sidan och tänka bara på sig själv? Kan man ta med familjen i sitt skapande av vad man vill ha ut av sitt liv, sitt familjeliv?
Jag minns ett uttryck från då jag var barn: ” sköt dig själv och skit i andra”! Då funderade jag att vad betyder detta? Skall vi inte bry oss om våra medmänniskor, vänner och släktingar? 

Mina tankar har nog alltid varit att vara den barmhärtiga samariten. ”Att hjälpa andra och försöka få människor som är när mitt hjärta att må så gott som det är möjligt” Kanske det är därför man valde vårdyrket i tiderna?

Nåjaaaa får jag säga. Nu hinner jag städa mina skåp, damsuga varje dag, om jag har lust, men det har jag inte. Nu hinner jag motioner precis så ofta jag vill och tänk, jag får också sova när jag vill, om jag vill. Och tänk ännu, äta hälsosamt precis när jag vill, och om jag är hungrig?
Man får kalla detta för pensionärsliv.

Och till på köpet så räcker inte tiden till. Kalendern är fullbokad och så funderar man hur hann jag vara i arbetet?

Jaa just det ,,,,,     TITA.

Filosoferar runt lyssnande!

Tankar och funderingar brukar också sägas som att filosofera.

Mina filosofiska tankar kommer och går, beroende på vad som händer och icke händer i livet. I bland tycker jag verkligen om att sitta och svänga på tankar och händelser. Nu just för stunden rullar det i mina tankar om varför olika händelser händer och vad är meningen med allt som händer.

Kriser i livet är till för människan att växa som människa. Man ser på saker och ting med andra ögon efter det som hänt. Märkligt att grunden kan börja vacklar och man sätter vissa saker efter det i en annan ordning i livet när man har gått i genom en kris i livet.

Jag minns en dikt som Nils Ferlin skrivit:

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll.

Vi dölja våra tankar,
Vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå
men så fjärran från varandra
ändå.

Verkligen sanna ord i Ferlinsdikt. 

Om jag frågar en dag av dig när jag möter dig: Hur mår du idag?  Får jag svar: ”att sådär, eller ganska bra” eller bra”. Men när man sen kommer hem i sitt lilla bo och har tid att fundera. Då kanske man gråter i sin ensamhet. Man är så ensam, man har ingen att prata med, man önskar en vän som skulle lyssna.

Mina funderingar och frågan är, är man egoist, om man bara själv får prata och man inte lyssnar på den andra? Man vill få fram sig själv och när den andra vill berätta om hur man själv känner sig, så då finns det ingen som lyssnar. 

Har du upplevt detta någon gång? 

Hur känns det, om du har lyssnat och lyssnat och sen, skulle du gärna vilja, att den andra skulle lyssna på dig. Då finns det inte mera ”någon” som lyssnar. Egoisten har slutat lyssna och har fokuserat sig på något annat och kommer med nya synvinklar i sin egen tillvaro.  Jag är säker på, att ni har flera gånger upplevt detta och känner er utnyttjade och ledsna.  Jag tror att kontakten till denna egoistiska person, blir minimal! efter detta!  

Eller vad säger ni?

Följande tankar kom efter detta ovan:

Men handen på hjärtat!  

Orkar du lyssna på klagovisor, dag ut och dag in? När man, ser personen som klagade, börjar man undvika personen, eller så slutar man lyssna. Man lyssnar, med halva örat och tänker, att om jag skulle klaga lite, så kanske hon/han skulle märka, hur ledsamt det är, att någon hela tiden skall lyssna på klagovisor. Tror ni, att en person som klagar och är negativ, erkänner att hon är negativ hela tiden och att hon skulle klaga? Nej så är det inte, man ser inte sina negativa drag och klagan.  Man tänker, att ”jag har all rätt att berätta hur jag känner” och ”jag har rätt att klaga när det inte känns bra”. Jag behöver inte lyssna på andras klagan om jag inte orkar med mina egna besvär och problem, så kan jag ju inte lyssna på andras. Hur är det, orkar du lyssna på din väns klagan i evighet, om du inte själv får gensvar när du vill klaga?

Nej, det orkar man inte! Lyssna i tur och ordning, lyssna och svara och svara och lyssna och hör också på din vän och din vän skall lyssna på dig!

Det skall vara ömsesidigt lyssnande!  Inte ensidigt, för det är dömd att dö!
Det blir som i Ferlins dikt, att man döljer sina tankar, man vill inte visa dem, ifall det inte finns någon som lyssnar. Vi går nära varandra varje dag, men förbi och SER inte den andra människans mående och behov.  Vi hakar upp en skylt, en fasad som ser ut att vara bra. Andra tror att fasaden är sann.

Varför, mina filosofiska tankar gick till detta ämne, är nog den, att vi/man borde vara sannings enlig i sina svar, när någon frågar hur jag har det och hur jag mår?  Vi skall inte svara tack bra, om vi inte känner det så.

Vi skall möta varandra halv vägs, med bådas tankar och problem.

Här har jag en sångtext jag hittade.

Man kan använda melodin, Blinka lilla stjärnan där:

Här är jag och här är du

här är vi tillsammans nu.

Vi kan ta varann i hand

hålla den så fint vi kan.

Här är jag och här är du

här är vi tillsammans nu.

(Utgivare:Okänd)

  Hand i hand vi går tillsammans och lyssnar på varandra.

Måndags hälsningar till er alla och handen på hjärtat! Hur mår du idag och ha en fin vecka!  

TITA  

Ansvar över sin familj, moral och etiska funderingar

Tankar som kommer och går!

Jag satt och tänkte och funderade på alla små barn som blir födda till denna värld. Mitt 10 barnbarn blev fött den 21.09. 2013. Och många tankar kommer när man ser ett litet gulligt barn som är hjälplöst och behöver skydd och omsorg.

Vi vuxna är ansvariga för att visa exempel. Visa vad som är viktigt, rätt och fel.

Vi skall lära dem hur man skall klara sig i livet! Lära dem ordning och reda!  Etiska och moraliska principer är väldigt viktigt att lära, i ett tidigt skede.

Om vi är Kristna människor med kristet livssyn, så är ju detta också något som är viktigt att lära från början.  ”Gud som haver barnen kär,.---” hör till något som är självklart att man ber på kvällen.

Minns när jag var liten: När man rabblar upp många ord i taget så blir orden obegripliga fraser. Det är ju då viktigt att gå igenom dessa ord vad det betyder.  Det som speciellt lämnade i minnet från barndomen var:  Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barna skara..... Men nu skall jag skriva hur jag uppfattade denna sång, och det tog länge förrän jag fattade ordens betydelse.
Såhär uppfattade jag sången:  tryggarekaningen vara än Guds lilla barna skara.  Orden flöt ihop och man visste inte vad betydelsen var.  Förrän det blev förklarat att: Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barna skara.  Att man är trygg när man är Guds barn.   ;)

Därför önskar jag mina barnbarn och det sista också en trygg barndom med föräldrar som önskar sina barn det allra viktigaste i livet! Ha en fin höstmorgon med regn och värmer i hjärtat, både inne och ute.   Kram till er alla!

Livet går framåt, med snabba steg,  den stannar inte upp fast vi skulle ibland vilja så.  

Vi får ändå bara en dag i sänder: Blott en dag i sänder!

Tita

Jag tänder ljus i höstens mörker och njuter av ljussken fast mörkret faller på.

Fast hösten är långt framskriden så finns dät ändå blommor som trivs i höstmörkret, här är en pelargon som orkar vara röd och vacker förtfarande. 

En gång till Farmor

21.09.2013 

Föddes en liten gullig flicka lite över 3 kg och 50 cm lång.

Små gulliga fötter och fingrar.Och hon är mitt// vårt 10:de barnbarn eller 9:de som lever.

Tänk att såhär liten kan redan begära mat, öppnar munnen och svänger huvudet att man ser att sugbehovet är inbyggd i kroppen.

 Tänk att de redan kan följa med blicken när man för en hand eller när man ser på barnet. Det är ett underverk

Tänker på en fin dikt som jag någongång har sparat.... Den kommer här nedan!

Khalil Gibrans "Dina barn tillhör dig inte" såklart. Den är oslagbar, tycker jag:

Dina barn tillhör dig inte

de är söner och döttrar av själva livets längtan

De kommer genom dig, men inte från dig

och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte

dina tankar, ty de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte

deras själar, ty deras själar befinner sig i

morgondagens land, som du inte

kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem

men försök inte att göra dem lika dig själv

Ty livet går inte tillbaks

och dröjer inte vid igår.


Med kvällshälsningar från TITA

Venezianskt och dagen efter ,,,med skräp ! 2013

Det är ganska intressant att följa upp detta med VENEZIANSKT=VILLA AVSLUTNING PÅ SVENSKA. Här har tidningen skrivit,  att man inte får ens ha facklor. Folk reagerade starkt och alla, de flesta tyckte att nog är det fånigt att sätta ett förbud när folk redan har köpt facklor och smällare och raketer.
Många  sa, vi bryr oss inte om förbudet, marken är inte torr och det är dagg på marken så gott som hela tiden, förutom mitt på dagen. Kan inte förstå att det sen sätter lov från gränsen vid Öja som hör till Kokkola att där får man skjuta och fira veneziankt hur som helst. och det är bara 35 km emellan Öja och här vi bor.
Nåjaa barnbarnen som väntat på villaavslutning nog var de besvikna. De sa vi far till Kokkola och smäller. Nåjooooooo Här väntade alla barn och barnbarn och nog vad det som det skulle ha varit en julafton. Och mitt i allt så hörde vi att det började smälla och så gick det inte mera att hålla barnen borta från smällandet, de började smälla!
Civil olydnad tänkte jag och det är ju inte roligt det heller. Facklorna börjades också radas ut. 

Några foton från tillställningen som nog blev lite rökiga, men dock en känsla av rök och smällar! 

Villa avslutning ! Hurraa! 

Här har schacket börjat plocka facklorna på gårdsplan! 

Mörkret faller på och det blir mysigt att se på alla facklor.

 Båtlivet tar slut så småningom också så i slutet av september, början av oktober tar man upp båtarna för vinterförvar.

 Facklor och facklor överallt men vackert är det fast känslan var lite sådär då man trodde att man inte får ha facklor och smällare och raketer.

Man får inte foton att se bra ut i mörkret, men lite känslor får man med av villa

avslutningen.

Spännande att få smälla, men alltid med skyddsglasögon på och med fullvuxna i närheten.

På terrassen  och utanför uteterrassen  hade vi el facklor som lyste väldigt vackert.

Som julafton mitt på hösten! 

Sen blir det ju dagen efter som det alltid är!

Facklorna skall plockas bort och skräpet brännas!

 Här är Gubben i aktion

Skräpet bränns som är brännbart.

Men tänk förbudet hade tillåtet och syntes på nätet, men vi visste ju inte det strax från kvällen och ni skall veta att barnbarnen hade nog respekt för förbudet, lite rädda var de, men sen ...... va roligt!
Sätter med en link så får ni läsa att förbudet avskrivits! 

http://www.pohjanmaanpelastuslaitos.fi/Pa_svenska/Sakerhetstjanster/Villaavslutningen_2013