Bloggintresserade

30 sep. 2013

Filosoferar runt lyssnande!

Tankar och funderingar brukar också sägas som att filosofera.



Mina filosofiska tankar kommer och går, beroende på vad som händer och icke händer i livet. I bland tycker jag verkligen om att sitta och svänga på tankar och händelser. Nu just för stunden rullar det i mina tankar om varför olika händelser händer och vad är meningen med allt som händer.
Kriser i livet är till för människan att växa som människa. Man ser på saker och ting med andra ögon efter det som hänt. Märkligt att grunden kan börja vacklar och man sätter vissa saker efter det i en annan ordning i livet när man har gått i genom en kris i livet.
Jag minns en dikt som Nils Ferlin skrivit:

I livets villervalla
vi gå
på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll.
Vi dölja våra tankar,
Vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå
men så fjärran från varandra
ändå.

Verkligen sanna ord i Ferlinsdikt. 
Om jag frågar en dag av dig när jag möter dig: Hur mår du idag?  Får jag svar: ”att sådär, eller ganska bra” eller bra”. Men när man sen kommer hem i sitt lilla bo och har tid att fundera. Då kanske man gråter i sin ensamhet. Man är så ensam, man har ingen att prata med, man önskar en vän som skulle lyssna.

Mina funderingar och frågan är, är man egoist, om man bara själv får prata och man inte lyssnar på den andra? Man vill få fram sig själv och när den andra vill berätta om hur man själv känner sig, så då finns det ingen som lyssnar. 

Har du upplevt detta någon gång? 


Hur känns det, om du har lyssnat och lyssnat och sen, skulle du gärna vilja, att den andra skulle lyssna på dig. Då finns det inte mera ”någon” som lyssnar. Egoisten har slutat lyssna och har fokuserat sig på något annat och kommer med nya synvinklar i sin egen tillvaro.  Jag är säker på, att ni har flera gånger upplevt detta och känner er utnyttjade och ledsna.  Jag tror att kontakten till denna egoistiska person, blir minimal! efter detta!  
Eller vad säger ni?
Följande tankar kom efter detta ovan:
Men handen på hjärtat!  


Orkar du lyssna på klagovisor, dag ut och dag in? När man, ser personen som klagade, börjar man undvika personen, eller så slutar man lyssna. Man lyssnar, med halva örat och tänker, att om jag skulle klaga lite, så kanske hon/han skulle märka, hur ledsamt det är, att någon hela tiden skall lyssna på klagovisor. Tror ni, att en person som klagar och är negativ, erkänner att hon är negativ hela tiden och att hon skulle klaga? Nej så är det inte, man ser inte sina negativa drag och klagan.  Man tänker, att ”jag har all rätt att berätta hur jag känner” och ”jag har rätt att klaga när det inte känns bra”. Jag behöver inte lyssna på andras klagan om jag inte orkar med mina egna besvär och problem, så kan jag ju inte lyssna på andras. Hur är det, orkar du lyssna på din väns klagan i evighet, om du inte själv får gensvar när du vill klaga?
Nej, det orkar man inte! Lyssna i tur och ordning, lyssna och svara och svara och lyssna och hör också på din vän och din vän skall lyssna på dig!
Det skall vara ömsesidigt lyssnande!  Inte ensidigt, för det är dömd att dö!
Det blir som i Ferlins dikt, att man döljer sina tankar, man vill inte visa dem, ifall det inte finns någon som lyssnar. Vi går nära varandra varje dag, men förbi och SER inte den andra människans mående och behov.  Vi hakar upp en skylt, en fasad som ser ut att vara bra. Andra tror att fasaden är sann.

Varför, mina filosofiska tankar gick till detta ämne, är nog den, att vi/man borde vara sannings enlig i sina svar, när någon frågar hur jag har det och hur jag mår?  Vi skall inte svara tack bra, om vi inte känner det så.

Vi skall möta varandra halv vägs, med bådas tankar och problem.


Här har jag en sångtext jag hittade.
Man kan använda melodin, Blinka lilla stjärnan där:


Här är jag och här är du
här är vi tillsammans nu.
Vi kan ta varann i hand
hålla den så fint vi kan.
Här är jag och här är du
här är vi tillsammans nu.
(Utgivare:Okänd)




  Hand i hand vi går tillsammans och lyssnar på varandra.

Måndags hälsningar till er alla och handen på hjärtat! Hur mår du idag och ha en fin vecka!  

TITA  


2 kommentarer:

  1. Det är så sant, ibland tycker man att man själv ger så mycket, men vad får jag tillbaka? kanske det är egoistiskt, men nog behöver vi någon gång, själv få berätta hur vi mår och hur vi har det. Att lyssna är viktigt, det är viktigare än att komma med färdiga svar, hur den andra skall göra eller inte göra. En medmänniska, är den som går med hela vägen, finns där, håller handen, ser och förstår, utan att anklaga. ALLA, behöver någon som orkar lyssna!

    SvaraRadera
  2. Medmännsika- vän och då bygger man på sin empatiska förmåga att lära sig lyssna!
    Det är en gåva som fattas, lyssnandets gåva. Stanna upp och lyssna på din nästa, Träna redan idag! TITA

    SvaraRadera