Tankar och
funderingar brukar också sägas som att filosofera.
Mina filosofiska tankar kommer och går, beroende på vad som händer och icke händer i livet. I bland tycker jag verkligen om att sitta och svänga på tankar och händelser. Nu just för stunden rullar det i mina tankar om varför olika händelser händer och vad är meningen med allt som händer.
Kriser i livet är till för människan att växa som människa. Man ser
på saker och ting med andra ögon efter det som hänt. Märkligt att grunden kan börja
vacklar och man sätter vissa saker efter det i en annan ordning i livet när man
har gått i genom en kris i livet.
Jag minns en dikt som Nils Ferlin skrivit:
I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll.
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll.
Vi
dölja våra tankar,
Vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -
Vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -
Vi
haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -
I
livets villervalla
så nära vi gå
men så fjärran från varandra
ändå.
så nära vi gå
men så fjärran från varandra
ändå.
Verkligen sanna ord i Ferlinsdikt.
Om jag
frågar en dag av dig när jag möter dig: Hur mår du idag? Får jag svar: ”att sådär, eller ganska bra”
eller bra”. Men när man sen kommer hem i sitt lilla bo och har tid att fundera.
Då kanske man gråter i sin ensamhet. Man är så ensam, man har ingen att prata
med, man önskar en vän som skulle lyssna.
Mina funderingar och frågan är, är man egoist, om man bara
själv får prata och man inte lyssnar på den andra? Man vill få fram sig själv
och när den andra vill berätta om hur man själv känner sig, så då finns det
ingen som lyssnar.
Har du upplevt detta någon gång?
Hur känns det, om du har lyssnat och lyssnat
och sen, skulle du gärna vilja, att den andra skulle lyssna på dig. Då finns
det inte mera ”någon” som lyssnar. Egoisten har slutat lyssna och har fokuserat
sig på något annat och kommer med nya synvinklar i sin egen tillvaro. Jag är säker på, att ni har flera gånger
upplevt detta och känner er utnyttjade och ledsna. Jag tror att kontakten till denna egoistiska
person, blir minimal! efter detta!
Eller vad säger
ni?
Följande tankar kom efter detta ovan:
Men handen på hjärtat!
Orkar du lyssna på klagovisor, dag ut och dag
in? När man, ser personen som klagade, börjar man undvika personen, eller så
slutar man lyssna. Man lyssnar, med halva örat och tänker, att om jag skulle klaga
lite, så kanske hon/han skulle märka, hur ledsamt det är, att någon hela tiden skall
lyssna på klagovisor. Tror ni, att en person som klagar och är negativ,
erkänner att hon är negativ hela tiden och att hon skulle klaga? Nej så är det
inte, man ser inte sina negativa drag och klagan. Man tänker, att ”jag har all rätt att berätta
hur jag känner” och ”jag har rätt att klaga när det inte känns bra”. Jag
behöver inte lyssna på andras klagan om jag inte orkar med mina egna besvär och
problem, så kan jag ju inte lyssna på andras. Hur är det, orkar du lyssna på
din väns klagan i evighet, om du inte själv får gensvar när du vill klaga?
Nej, det orkar man inte! Lyssna i tur
och ordning, lyssna och svara och svara och lyssna och hör också på din vän och
din vän skall lyssna på dig!
Det skall vara ömsesidigt
lyssnande! Inte ensidigt, för det är
dömd att dö!
Det blir som i Ferlins dikt, att man döljer sina tankar, man vill inte visa dem, ifall det inte finns någon som lyssnar. Vi går nära varandra varje dag, men förbi och SER inte den andra människans mående och behov. Vi hakar upp en skylt, en fasad som ser ut att vara bra. Andra tror att fasaden är sann.
Det blir som i Ferlins dikt, att man döljer sina tankar, man vill inte visa dem, ifall det inte finns någon som lyssnar. Vi går nära varandra varje dag, men förbi och SER inte den andra människans mående och behov. Vi hakar upp en skylt, en fasad som ser ut att vara bra. Andra tror att fasaden är sann.
Varför, mina filosofiska tankar gick
till detta ämne, är nog den, att vi/man borde vara sannings enlig i sina svar,
när någon frågar hur jag har det och hur jag mår? Vi skall inte svara tack bra, om vi inte
känner det så.
Vi skall möta varandra halv vägs, med
bådas tankar och problem.
Här har jag en sångtext jag hittade.
Man kan använda melodin, Blinka lilla
stjärnan där:
Här
är jag och här är du
här
är vi tillsammans nu.
Vi
kan ta varann i hand
hålla
den så fint vi kan.
Här
är jag och här är du
här
är vi tillsammans nu.
(Utgivare:Okänd)
Måndags hälsningar till er alla och handen på hjärtat! Hur mår du idag och ha en fin vecka!
TITA
Det är så sant, ibland tycker man att man själv ger så mycket, men vad får jag tillbaka? kanske det är egoistiskt, men nog behöver vi någon gång, själv få berätta hur vi mår och hur vi har det. Att lyssna är viktigt, det är viktigare än att komma med färdiga svar, hur den andra skall göra eller inte göra. En medmänniska, är den som går med hela vägen, finns där, håller handen, ser och förstår, utan att anklaga. ALLA, behöver någon som orkar lyssna!
SvaraRaderaMedmännsika- vän och då bygger man på sin empatiska förmåga att lära sig lyssna!
SvaraRaderaDet är en gåva som fattas, lyssnandets gåva. Stanna upp och lyssna på din nästa, Träna redan idag! TITA