Förtröstan när oron övertar ens tankar.

Trevlig oktober till ER alla!

Jag är alltid så morgonpigg och tankarna flyger iväg, till allt möjligt.  Nu i morgon konstaterade jag, att nog är det konstigt då man överdriver, sin oro och bekymrar sig över sina barn och barnbarn, ”kanske” ibland alldeles onödigt.

Eller är det i onödigt? 

Åtminstone så suckar man i bönens anda, till Herren, att sänd en ängel, till mina barn och skydda dem från faror. Var med dem i allt, vad de gör och vad än händer, så ge dem krafter, så de klarar av sina uppgifter, samt att de gör sitt bästa i sina liv. Och för mig är det en trygghet, att förtrösta mig på Herren. Jag blir lugn när jag överlåter, de mina i Herrens vård. 

Det är ju också ett psykologiskt fenomen, att förlita sig till någon som ger tröst och hjälper i ens oro. För mig är det Gud, som är den hjälpande och tröstande Herren, som man alltid kan lita på.

Igår kväll var jag lite ledsen och nerstämd. Egentligen så har jag inte en klar bild, varför jag var det, men med en tyst suck och bön, så lättade min oro. ’

På morgonen så vaknade jag av att oron, var helt borta. Pigg och kry och en känsla av, att Herren hör böner. 

Det har jag nog konstaterat alla tider, att bönen hjälper, i alla svåra situationer.  Än dock har man glömt det ibland, i stressens närvaro.

Idag vill jag ha sagt, till alla, som läser detta: Ta med dig Herren i era dagliga göromål. 

Tröstens ord för mig har ofta varit, 

” Allt förmår jag i Herren som ger mig kraft” 

Detta har jag tagit med mig varje morgon i mina arbetsföra 40 åren. Dessa ord tar jag med mig också framledes i mina pensionsår.  

Vi får trösta oss med dessa ord, önskar en fin oktober månad!

TITA