HONESTAS

Honestas 

Minns en gång för länge sedan, en händelse, som har satt sina spår i mig. Att kunna lita på folk till 100% är svårt, efter den händelsen. Prövar folk, på olika sätt och ser om de håller det de lovar.  

Det finns de som lovar hjälpbyte, eller arbetsbyte. När man sen har gjort sin del av bytet och när det är att hjälpa tillbaka, då blev det så tungt, Bytet blev inte av, utan för syn skull en kort tid och så lämnar man helt bort. Orsak, ja det får man fråga sig? Ingen aning, eller det är väl som barn lovar nånting att göra tillsammans så orkar man inte mera. Man slutar och säger att jag är för trött. Skyller i från, att man inte har tid, osv.

Jag har tänkt att hur blir det sen i framtiden? 

Känner man av sitt svek, att jag hjälpte inte som vi kom överens om? Tänker man på det alls?  Eller har man helt glömt bort, det man avtalat, muntligt? 

Om det skulle vara jag , då skulle nog mitt samvete säga till om att, du hjälpte inte lika mot lika som det blev överenskommet.

Jag frågar? Kan man lita på en sådan vän efter det? 

Får själv svara på det? Nej, Der gör jag inte.

Kanske sist och slutligen, var det så de ville ha det? 

Läste en berättelse, där den som berättade skrev, det finns inte vänskap som, lever livet ut.  Kanske det stämmer!

…Att kunna lita på....

...Att hålla det man lovat....

...Ärlighet, fram för allt....

Visst vill man ha ärliga människor runtom omkring sig?

Det vill jag ha i alla fall!

ALLT GOTT!

Tita

Honestas= Ärlighet på latin!