Ödmjukhet
Idag gick mina tankar till ödmjukhet! Och på något sätt kändes ordet
ödmjuk som bomull i magen! Det är just en sådana människa som jag
alltid har sett upp till, och som jag också velat vara. Speciellt min
mormor och mamma var sådana personer.
Sanning och uppriktighet
hör ihop med ödmjukhet. Man ser sig inte som en vis person som vet bäst
och kan mest, utan man känner att ju mer jag vet, desto mindre vet jag.
Ju mer jag läser och studerar om olika ämnen desto mindre vet jag, eftersom det finns så mycket som jag inte vet och kan. En ödmjuk människa är inte besserwisser.
Man inser hur lite man vet.
Självupptagen och själviskheten försvinner och förekommer int hos en ödmjuk person, utan är intresserad av andra människor och tänker på dem samt försöker uppmuntra och vill vara till nytta och hjälpa den andra att känna sig ihågkommen.
Aggressioner och oförrätt mot en annan människa hyser en ödmjuk människa inte, utan talar och tyder allt till det bäst, för den andras fördel.
Att ha medkänsla och att älska sin nästa är rättfärdigt och det vill en ödmjuk människa vara.
Mildhet ska finnas i alla våra relationer dagligen, för det är just en
ödmjuk människa. Om en medmänniska misslyckas måste man i mildhet (inte
med pekfingrar), hjälpa medmänniskan ur misslyckandet.
Med kärleken övervinner man mycket.
Med högmod och stolthet splittrar man människor. Det är en ytliga kontakt och gemenskap, som splittrar och som inte heller ger gemenskaphets känsla.
En som är ödmjuk vill inte bli ärad på något sätt, utan vill, att den som äras skall, ska få all ära. En ödmjuk är inte svag, utan är trygg och stark person som ser den andra människan med fel och brister.
Det som är bra, att ingen av oss människor är felfria.
Med en ödmjuk hälsning till er alla!
(eget foto )
Citerar ett stycker här nedan!
”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först, finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag, visserligen förstå mer än hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det, hjälper det ,om jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och vill egentligen bli beundrad, av den andra , kan jag heller inte hjälpa någon."
Søren Kierkegaard
Med kärleken övervinner man mycket.
Med högmod och stolthet splittrar man människor. Det är en ytliga kontakt och gemenskap, som splittrar och som inte heller ger gemenskaphets känsla.
En som är ödmjuk vill inte bli ärad på något sätt, utan vill, att den som äras skall, ska få all ära. En ödmjuk är inte svag, utan är trygg och stark person som ser den andra människan med fel och brister.
Det som är bra, att ingen av oss människor är felfria.
Med en ödmjuk hälsning till er alla!
Citerar ett stycker här nedan!
”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först, finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag, visserligen förstå mer än hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det, hjälper det ,om jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och vill egentligen bli beundrad, av den andra , kan jag heller inte hjälpa någon."
Søren Kierkegaard
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar