Midsommar 2022

 22.06.2022 

Midsommarveckan.

Förr i världen, var det viktigt med att man ställde till olika helgdagar med städning och pyntande, för att få en känsla av att det blir helg.

Var det jul, nyår påsk eller midsommar så skulle man pynta och städas.

Till en viss grad är det lika idag, men inte alls i samma utstäckning som förr.

Idag städar och fejar man varje vecka nånting. Minns min svärmor som hade allt ut på verandan, sängkläder, mattor och gardiner skulle dammas till julafton. Ännu mitt på dagen hade hon allt i oordning, men sen då julaftons eftermiddag, vid julmiddagen hade hon allt i fin ordning och julen fick börja. Men ack hur trött hon var och säkert kände sig trött. Men det var julstämning då. Lika var det i mitt barndomshem.

Nu just tänker jag på midsommaren och firandet.

Huset skulle vara putsat och rent. Fönstrena tvättade och sängkläderna rena. Och visst var det roligt att ha det rent och fint och damfritt. Men idag har jag läst mig, att det blir midsommar och jul och nyår, utan allt för mycket fejande. För man kan göra allt detta under flera veckor, inte på en dag. Så idag blir sängkläderna bytta och kanske om det inte regnar allt för hårt, så tvättas sovrumsfönstren, för de övriga är tvättade redan för en eller två veckor sen. Idag kan jag ta allt i lugn takt och njuta av försommaren och solen och att sitta på terrassen och dricka tee. 

Midsommaren har inte så mycket traditioner från förr. Från Sverigetiden har jag minnet om midsommarstången och gemenskap. I Finland har jag det mesta minnen med båtliv och ute på sjön och naturliv.

Idag så förstår jag som jag skrev i förra inlägget, allt är förgängligt, vi är inte här för evigt. Ta vara på den tid vi har och stressa inte bort gemensamma tiden. Var nöjd med stunden och ta en dag i taget. 

Nu just känner jag tacksamhet och glädje och allt det som jag och de mina fått uppleva, med livets olika skeden, med traditioner, med nya utmaningar och nya tag i livet.

Med önskan om en fin och givande midsommarvecka och midsommar!  

Kram till dig som läser! 

Tita

Fundera: är vi här för evigt?

Tror vi att vi är här för evigt? 

I morn när jag satt och drack morgon tea på terrassen, och tittade ut på den vackra gröna soliga naturen, så kom tankarna på livets förgänglighet. Vi lever ju  nu och idag. Inte i framtiden, för vi vet ju inte om vi lever då. Idag skall vi se och plantera, fast det skulle vara den sista dagen.  Lyssna på fågelsången och SE den vaknande naturen! 

Många gånger när man är ung tänker man inte på att tiden till 60-80  år, att det är kort, den är egentligen ganska nära och när man blir pensionär, är man där.  Då börjar man fundera på hur kort tid, man hade sina föräldrar, och hur förgängligt allt är. Vi är inte här för evigt! Vi lever en kort tid. Med både fel och brister, och fina och goda sidor. Minnerna skapas, av livets mångfasetterande händelser. Prövningar och händelser, blandas om vart annat. Glädje och sorg, i omväxlande  omgångar. Vi gläds och vi sörjer, detta är livets gång. 

Jag känner en mycket fin människa, som tog hand om sina föräldrar med omsorg och omtanke. En empatisk, hjälpsam människa. Brukar tänka att den människan behöver aldrig ångra sin hjälpsamhet, efter föräldrarnas bortgång. Hon kan minnas dem med glädje och tacksamhet! 

Allt är förgängligt också den gemensamma tiden här i livet.

Ta vara på dagen den är din!

Hittade en talade dikt, citerar den här nedan!

"

Tänk, allt började

med Skapelsens Enda Droppe.... 

Klunk, plask, spegelblankt,

viskande tallar i sin lugnande takt.

Du Heliga droppen, 

i eviga oändlighet

manifesterar Livet Självt

i dess förgänglighet.

                                            "

av Izabella Svenden (ris och ros)

Grönskan i naturen har en helande känsla, ta vara på den! 

Tita

 

Läs bibeln

Läs Bibeln!

När man läser bibeln, får man många aha upplevelser. Och då är det mycket intressant att konstatera, det är så sant.

Ändå kan man få  konstatera att detta kapitel har jag aldrig hört eller att nån präst skulle ha läst eller förklara.

Ibland har jag fått tänka att har jag tänkt på något annat eller varför vet jag ingenting om dehär som har blivit skrivet? Har jag sovit när det blivit läst? Eller är det ett kapitel som prästerna aldrig tar upp?

Skall skriva ner nånting, som är helt känt och nånting som har varit helt okänt, eller som man inte förstår någonting av.

Läs:

Romarbrevet 4

8. Salig är den man som Herren icke tillräknar synd.»

9. Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till rättfärdighet». 

10. Huru blev den honom då tillräknad?

  

Jag: Dessa verser blir helt oförståeliga, förstår ingenting, vad det betyder?

Följande: 

En myckt känd och läst bibeldel, som man känner igen, när det läses.

Apostlagärningarna 1. 

5  Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande."

 Denna vers förstår man!

Vid bibelläsning märker man att vissa verser kan vara helt okända och vissa verser, är kända och som används ofta.

I allt detta märker man att man borde läsa oftare bibeln och tänka på vad man läser. Kanske man på detta sätt kunde få en större förståelse för sådana verser, som man inte förstår?

Alltså läs bibeln varje dag, några verser!  Det lönar sig!

Gud välsigna dagen!

Tita

( bilden är lånad från nätet)

 

Superficialis amicitia

 Superficialis amicitia

Läste idag en berättelse om ett par som deras vänner började undvika att komma på besök eller bjuda på besök. 

Skall berätta om en händelse som hände, för en tid tillbaka.

Vi har haft ett par som  varit vänner över 35 år. Tänka sig att 35 år är en lång tid. Mitt i allt så fick vår familj många motgångar,  som vi aldrig hade trott skulle kunna hända. Saker och ting blir efter det svåra och tar många år att bearbeta och när det gäller egen familj så gör man och ställer upp till 100% och lite mer också om det behövs. 

Detta ledde till att vi inte kunde, inte orkade, ställa upp på deras krav att komma ut och äta, ut på en tur någonstans, eller på nån kort tripp till nån sevärdhet, osv. Detta förstod vännerna inte alls. De trodde i all välhet att de gjorde gott att föreslå olika aktiviteter som skulle underlätta vår situation, men som för oss kändes outhärdigt. Vi orkade inte tänka på att fara med dem, hit och dit, med deras krav på när det passade dem. De frågade aldrig om det passar oss?  Allt detta ledde till förtal och elaka kommentarer, om att jag ljuger om olika saker. Jag har alltid  talat sanning och för det mesta säger jag min åsikt rakt ut, att ingen kan missförstå vad jag menar.  Så nu har jag funderat på vad har jag ljugit? Vet inte ännu i denna dag vad jag skulle ha sagt som inte är sant. Kanske rent av, var det vännerna som ljög åt oss sånt som de inte ville berätta, som gjorde att de tyckte att vänskapen får räcka?  

Vi kunde sen ordna upp så vi kunde fara på en resa, men detta var utgående på vår tid och vi fick ordnat det på hemmaplan så vi kunde resa. Men inte med våra vänner, utan vi reste ensamma. Det gick aldrig att ordna enligt deras schema, just på grund av att vi behövde ordna livet hemma så det gick att fara.

Sen fick vi höra av dem, att vi inte ville hörde till deras vänkrets, och saken är den att vi aldrig vill lämna deras vänskap, utan vi ville ha förståelse för vår situation att det inte går att bestämma tider på förhand utan vi måste ställa upp först och främst så allt fungerar hemmavid och sen ordna så småningom, egna utfärd och resor efter det.

Sen kom andra chocken i tillvaron, sjukdom kom emellan, med vård och behandling som gällde en lång tid fram över.  I detta skede,  dit for vår vänskap.  Varför det, jo för att våra problem var inte mera deras problem. Inte en enda gång frågade de hur måendet var och hur operation och behandlingen lyckats.  

Ibland så har jag verkligen funderat att skall man lämna sina vänner när olyckor, sjukdomar drabbas hos vänner. Är det inte då som man skall stötta?  Så ni gissar säkert att vi är besvikna. Man lämnar inte sina vänner på grund av livets omständigheter, det är då som förståelse och kravlöshet behövs. Någon som stöttar och bara finns till, bredvid.

Senare dalade också mannens hälsa och blev också opererad, och vännerna förblev tysta och frånvarande. Inte en frågan om mående eller hur vi har det. Så idag, hälsar jag nog om de kommer emot, men sällan hälsar de tillbaka.  Sist och slutligen tror jag att kanske de på detta sätt avslutade vänskapen för att de inte ville vara vänner mera och de fick hitta på en orsak att kunna skylla på att skulden är vår, fast orsaken var hos dem själva.

Får konstatera att den vänskapen höll tills livet svängde från att ha det bra, till att problem och sjukdomar kom i vägen, för att kunna göra gemensamma utflykter och göromål. När vi inte mera kunde ställa upp så tog vänskapen slut.

Vad säger ni gott folk, var det rätt eller fel?

Nu är det som det är, livet går vidare, med nya tag, nya vänner, nya upplevelser och erfarenheter. Ber ofta om välsignelse för dessa före detta vänner.  Och säger ofta, Gud ger dem ett förståerlig hjärta och ett empatiskt sinne.  

Allt gott, och en fin sommar med mycket vackra blommor i rabatter önskar jag mina vänner!

superficialis amicitia= ytlig vänskap, rubriken är latin.

Tita!

( bilderna är lånade från nätet)

Veckans program ♥️

Veckan program!

Är det inte skönt med en vanlig måndag?

Vardagen med vardagsrutiner! 

Tisdag med bakning och tvättande av kläder.

Eller kanske skura ett golv.

Onsdag med att handla veckans mat.

Fylla kylen med färdig mat.

Torsdag blir att ta det lungt, 

eller plocka bort, nån uppnött lump.

Fredag is jag ingenting, 

för vissa är det veckostäd.

Men inte nåt för mig, 

måste samla krafter för 

helgens strapatser!

Lördag, en härlig stund, man får,

ingen städning av en slump.

Helgens  vilostunder, 

vill man ha.

Men ack, ack skall den alls bli av?

Söndagen är ju vilodag,

då gör man ingenting,  

en stund av vila, bör man få.

Sinnet sover,

själen lyssnar,

budskap ges från ovan.

Så blev: Veckoprogrammet!

Tita 🙏🏼

 

Våren 2022

Våren! 🌼

Snön har smält!

Räfsan har räfsat!

Solen värmer,

kallt ännu på natten.

Fåglarna kvittrar.

Hunden vill simma.

Båtarna vill ut på böljan den blå! 

Mössöron på kvisten man ser,

Tussilago skiner mellan 

torkade grästuvor.

Och så ser jag att någon har planterat,

gula liljor i min blombänk. 

Tänk vad det är vackert med gula

blommor efter vinterns snö.

Man blir så glad och tacksam!

Får konstatera det är vår! 

Tita!

(Egna foton)

 

Forts. på vem är min nästa.....

Fortsätter med, tankar kring vem är min nästa!

Man kan fundera, att är bara vänner min nästa. Men men, alla levande människor är det. 

Igår hände en händelse som gjorde att jag knäppte mina händer också för en inbrotts tjuv. Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka gör förr. Det gjorde jag i alla fall och kommer att göra det också framledes.

Du kanske funderar, hur kunde jag göra det? Jag skall ge dig ett svar.

Svaret kan bli långt!

Då Jesus hängde på korset sa han åt rövaren som hade sagt, herre tänk på mig i när du kommer till ditt rike. Då sade Jesus åt honom, idag skall du vara med mig i paradiset.

Rövarens frälsning ger oss nämligen en tydlig bild, om hur man blir frälst. Han blev frälst och räddad till det eviga livet hos Gud, genom Jesus Kristus. Så enkelt är det! Tro allena, och följ Jesus!

På kvällen tänkte jag på händelsen och bad till Gud att personen som gjorde inbrottet, skulle ångra sig och ändra sig, för han är också min nästa, som har alla liknade mänskliga behov som vi alla andra. 

Kanske med den skillnaden, att han låtit den onde leda honom till felsteg i livet. ( som vi alla gör ibland) Jag bad att det onda skulle försvinna ur hans sinne och att det goda skulle bygga bo i hans hjärta och sinne. Nu  vet jag ju inte om inbrottet gjordes av en eller två eller kvinnor eller män. Oberoende så bad jag för inbrottsgöraren.  Inte vet jag heller orsaken till inbrottet, kanske jag inte heller kommer att veta det. 

I min filosofi brukar jag tänka, allt har sin mening. Vem vet , vad händelsen ger i min människosyn och också människosynen för omgivningen, för personerna som upplevde inbrottet!

Min nästa är oberoende av bakgrund eller vad denne har gjort eller gör.

Min nästa är både goda och onda människor i min omgivning.

Herre förbarma dig över dem alla, genom din barmhärtighet.

Gud med oss! 

Tita!