När man blir äldre….

När man blir äldre…

För några år sedan, läste en artikel om en person som gått i pension, hur nervärderad och utan värde hon kände sig,  att ingen mer tog hänsyn till hennes åsikter, man talade över huvudet och frågade inte råd av henne mera. Blir man utan värde, efter pensioneringen, tänkte jag?

Jag hade inte känt av detta, åtminstonen inte då.

När jag läste detta så tänkte jag att person har väl dålig självkänsla.

Några år gick och jag hade väl varit pensionär ett par år, kanske mer.

Härom dagen märkte jag också en attityd av en medeelålders herreman, han räknade inte med att jag skulle svara, men jag fick ändå inflika ett kort kommentar i diskussionen.  Men egentligen så lyssnade ingen på vad jag sade. Känslan blev som när en dement talar och ingen räknar med personens svar. 

Då kom denna artikel upp i mina tankar. Tror nästan att den ändå var sann att personen upplevde sig ”att inte mer räknas som en person med egna åsikter”  

Jag är inte dement, jag är vid mina sinnes fulla bruk, fast pensionär. Jag önskar att bli behandlad som fullvärdig och att kunna ge egna svar, fast jag inte mer är i arbetslivet. 

Att bli behandlad som mindrevetande  är nervärderande  och  försök tänka själv hur den känslan är när någon tittar förbi och man inte mer blir sedd, som en fullvärdig människa, utan som ett nummer, en levande zombie.

Om vi är gamla eller unga så måste vi få ha åsikter och våga säga, våra åsikter, utan att för den delen bli värderad, att man har gammalmodiga åsikter.  Visserligen kan det vara så, men man har ändå rätt till sina åsikter, hur man tänker och rätt att uppge sina  tankar. 

ATT  TÄNKA PÅ,

Bemötande till äldre människor! 

Se dem, lyssna på deras åsikter, om de säger något. 

Se inte förbi, se på dem. 

Lyssna, det kan vara värdefullt och givande! 

Allt gott till dig!

Tita