Att känna glädje…

Att känna glädje….

Några tankar om glädje får jag ofta när jag går ute och får frisk luft och känner solen lysa eller att det blåser hårt. 

Ibland är det väldigt roligt att hitta väpplingar. Tror inte att alla har känt av den glädjen. Blir så glad att det bubblar i mig. Stegen blir så lätta och man riktigt flinar för sig själv. 

I vintras då jag gick ungefär samma rutt som jag går på mina turer, så sken solen så intensivt och snön glittrare mellan träden. Jag fick en lyckokänsla, att kunna njuta av solen och snön som glittrar. Känslan var så speciell att den känslan känner man inte varje gång man är  i skogen eller på gångbanan.

Lika är det då man är i söderns sol och är ut på en motionstur, då kan man hitta ett ställe som är nära vattnet och är vackert, palmerna vajar och havet skvalpar. Den känslan av fridfullhet, går ej att förklaras, den måste kännas. Med ord kan man inte förklara.

Nu just sitter jag på vinden och handarbetar och ser ut , ser mina vackra blommor och ser gula björklöv som blåser ner från björkarna, känns så skönt att få sitta inne och vara i värmen och ha ögonfröjd av blommorna.

Glädje stunder är så få, lär dig att njuta av dem på ett eller annat sätt! 

Tita