Sjätte sinne, föraningar!
Igår kom mitt barnbarn och hennes pojkvän hit. Barnbarnet hade fått körkort och det är tradition att komma och visa mormor att man kan köra bil.
Och nog var det roligt att de kom. Vi hade djupa diskussioner om händelser som man, kan känna av på förhand, eller också veta på förhand, tex. dit skall du inte fara, att låt bli!
Jag berättade om mina föraningar, brukar kalla det för sjätte sinnet. Det har varit många händelser under livet, som jag känt före, en känsla av att jag bör göra, eller inte göra. Det har inte varit tvång, utan en känsla, en uppmaning. Det har varit händelser och upplevelser som jag aldrig glömmer. Det som har varit påtagligt, har varit en känslan, att besöka nån person, som jag kanske inte har besökt på länge. Och vilken glädje för personen man besökt. Och min egen glädje och tacksamhet, efteråt.
En gång när jag var jätte orolig för min son, så jag bad en bön om beskydd. Jag kunde inte somna jag svängde och vred mig i sängen. Mitt i allt stod en ängel eller Jesu där framför min son och tog honom i hand och sa, var lugn jag skall ta hand om din son! Och från den stunden kändes som om sonen var under Guds beskydd. Jag blev lugn och somnade.
Alla människor känner inte av detta, eftersom de inte lyssnar på sina inre uppmaningar. Men känsliga människor, känner och vill lyssna på sin inre känsla.
Jag håller på och läser en bok som heter ”Jag såg en Ängel”
Boken innehåller samlade berättelser om där människor upplevt änglabeskydd och hur de bevarats från olyckor. Författaren till boken är Inger Waern. Rekommenderar boken!
Min budskap i denna berättelse är att när man känner på sig att berätta om händelser, eller känslor både åt dina egna barn och barnbarn, så är det viktigt att föra vidare dessa berättelser till omvärlden. Det kan vara till nytta och till lärdom, samt fina minnen i framtiden!
Allt detta är ju också att skapa minnen åt yngre, barn och barnbarn.
Ha en bra dag med föraningar och att skapa minnen!
Tita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar