Hur är jag och har jag självkänsla?

Att utveckla god självkänsla innebär att skapa en objektiv uppfattning om sig själv, på gott och ont. Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är. 

Självförtroendet kan snabbt tränas upp. Många blandar ihop begreppet med självkänsla.
Självkännedom är egenskapen hos människor att ha kunskap om sina egna mentala tillstånd, som trosföreställningar och viljeattityder.

En viktig komponent i självkänslan är förmågan att hävda sig själv under möten med andra. Förmågan till självhävdelse ingår i det bredare begreppet känslomässig intelligens. God självhävdelse syftar inte till förmågan att hävda sig till en bekostnad av andra, utan att säkerställa en balanserad maktfördelning mellan de inblandade parterna.

Självkänsla och självförtroende är inte samma sak

Självkänsla och självförtroende blandas ibland ihop fast de inte riktigt är samma sak. Självförtroende har med prestationer att göra, alltså hur mycket man tror på att man ska klara av saker. Självkänslan handlar om hur man ser på vem man är innerst inne med både sina starka och svaga sidor. Om man har en bra självkänsla påverkas man inte lika mycket av vad andra tycker och tänker om en och man törs vara sig själv i olika situationer. Man klarar av att alla inte tycker jättemycket om en eller tycker att man är bäst på olika saker. Om man har låg självkänsla kan det tvärtom kännas jättejobbigt med en enstaka kommentar om till exempel ens utseende.

Hur kan bra självkänsla märkas?

Ens självkänsla kan vara bättre eller sämre i olika perioder i livet och den kan också vara olika stark i olika situationer. När man har bra självkänsla kan det märkas genom att man:

• känner att man duger trots att man inte är bra på allt eller ser ut som idealbilderna av tjejer och killar
• känner att man har rätt att ta plats, att synas och höras och att man känner sig respekterad
• vågar tala om hur man mår eller vad man tycker
• accepterar att alla inte kan tycka om en
• känner att man har rätt att säga både ja och nej till saker
• kan be om hjälp när man behöver
• känner att man är värd att må bra, att man sköter om sig själv och gör saker som får en att må bra
• törs prova nya saker och nya situationer
• vågar misslyckas
• törs ta kontakt med människor
• kan ge både positiv och negativ kritik till andra
• törs stå för den man är
• törs stå för det man gör och det man har gjort
• kan erkänna misstag och be om förlåtelse om man gjort någon illa
• inser att man gör så gott man kan
• kan belöna och berömma sig själv.
  (källa: http://www.umo.se/jag/sjalvkansla/)

  Hur kan låg självkänsla märkas?

  När självkänslan är svag kan det märkas genom att man:
  • känner sig dålig, att man inte tycker att man är värd något
  • gör saker som inte är bra för en
  • undviker att umgås med andra
  • undviker aktiviteter, att prova nya saker
  • försöker vara andra till lags i vänskaps- och kärleksrelationer
  • inte tar plats och tar för sig i olika situationer
  • ofta är svartsjuk eller avundsjuk på andra
  • blir förkrossad om man misslyckas med något man gör.
  Dålig självkänsla kan också visa sig genom att en person slåss, fryser ut, mobbar eller är taskig mot andra. Det kan också vara så att man kompenserar och försöker dölja dålig självkänsla genom att man försöker vara superduktig och bäst på allt eller att man skryter om sig själv. 

  Självkänslan syns inte alltid utanpå 

  Det är svårt att se utanpå hur en person upplever sin självkänsla. Någon som till ytan ser väldigt lyckad ut, som ser bra ut, är duktig i skolan eller på jobbet och har många vänner, kan i själva verket ha låg självkänsla och känna att hon eller han inte duger och räcker till
  (källa: http://www.umo.se/jag/sjalvkansla/)
  
  
  
  
  
  Nu undrar ni förstås varför jag skrivit om detta?
  
  Det undrar jag själv också? Egentligen så var det: 
  Att jag blev stressad att mina systrar talade om att de skulle städa och tvätta fönstren och allt möjligt liknande. Själv hade jag ingen lust eller ingen ork för att städa eller tvätta fönstren. Hade mer lust för att filosofera och handarbeta. Och när jag sen tittade omkring mig här i rummen så var det dammigt och fläckigt överallt och skräp på golvet och tidningar här och där och handarbeten i all oändlighet i olika korgar. Jaa ni vet hur man känner sig. Allt i en salig röra.
  Då började jag fundera på själkänsla och liknande och måste helt enkelt klargöra för mig själ att vad är det egentligen.
  Har jag fel på själkänslan, känner jag inte mig själ. Är jag inte nöjd med det jag har?
  Och sist och slutligen så märkte jag att jag är ju nöjd och glad för det jag har. Att jag kan inte jämföra mig med andras städmani. Låt dem städa och låt dem jaga på med att klina och rada allt i skåpen. Jag är som jag är och jag duger som jag är.
  Det är ju sant, jag duger med alla fel och brister.
  Jag är jag!
  
  TITA