Bloggintresserade

22 okt. 2016

Bortglömd

Bortglömd!
Vad eller vem är bortglömd? Läs så ser ni vad det innehåller!

Var på en motionsrond till postlådan, 5 km och postade ett brev, som jag hade skrivit åt min kusin i Sverige.
Då jag satt och skrev brevet så kom jag ihåg brevvänner på olika ställen som man skrev med. Konstigt nog så tasmas brevskrivandet bort och e-mejlen har kommit till, eller bara rent av chatten. Tiderna förändras och vi med den.
Roligt var det förr när ett brev föll ner på golvet när posten kom, ifall man bodde i höghus. Ifall man hämtade från postlådan, var det en glädje att se att man hade fått ett brev eller ett kort.
Ofta var det trevliga brev man fick, men en gång fick jag ett otrevligt brev, som beskrev mig som förändrad och inte lika passlig som förr. Jag hade förbi sett personen i någon  viktig uppgift. Och saken är den, att jag hade ingenting med saken att göra, men personens uppfattning var att det var jag, som var orsaken till att hon blivit förbi sedd. Ibland, har olika männiksor egna förutfattade meningar som de sen tolkar utgående från sina egna funderingar. Man bör komma ihåg alltid att förrän man anklagar någon så bör man nog ta reda på vad saken gäller? För kanske i sitt eget illamående tolkar man fel och en missuppfattning uppstår.
Än idag känner jag av brevets negativa budskap, och jag har funderat, vad borde jag ha gjort? Gjorde ingenting åt saken, lät det bero, eftersom jag i min tur tolkade brevet som hennes eget illamående.
Men vad det i verkligheten var, vet jag inte och kanske får jag aldrig veta.
Det jag vill ha sagt med detta ovanstående skriveri: Tänk efter före, när ni skriver att det inte blir ett livslång funderingar på anklagelsen, som man inte kanske vet om att man gjort och sen lämnar man och fundera på orsaken till skriveriet?
Sakliga brev, sakliga e-Post, sakliga postkort bör man skriva, och inte dolda budskap!
Ha en fin helg!

Tita


15 okt. 2016

Funderingar kring nykterheten

15.10.2016 lördag.
Jag och gubben for och handla mat för en vecka och jag gick i mina tankar och funderade vad skall jag handla så det räcker för en hel vecka. Ni vet, man tittar på det ena och det andra och man går i sina egna tankar. Mitt i allt gick ett karl gäng förbi mig, de var runt 35-45 års ålder, vet inte exakt, 5-6 st karlar. De plockade åt sig öl, cider, långdrink, och sodavatten och läskedryck. Alla var så in i sitt köpande av alkohol, och festandet, att omgivningen fanns inte. De ordnade till fest.  Sen var det korvar av olika typer som plockades i kärran. I mina tankar gick det faktiskt, till deras familjer? För antagligen hade alla nån sorts familj. Tänk om man skulle engagera sig lik mycket för sina familjer, lika uppåt och energiska med att plocka varor åt sin familj. Lika mycket engagera sig över sitt äktenskap, än att ordna fest åt ett karlgäng.
Det gäller att prioritera olika saker i sitt liv, vad vill man satsa på, ett långt liv i välmående eller korta festtillfällen, som ger möjligen illamående,  "dagen efter"  och moralisk illamående, då man inte kan umgås med sin familj då man mår dålig! Moralisk krapula som det säg på finska. Är karlarna kort tänkande skitstövlar, kvinnor kan vara likadanna men exeplet var här ovan karlgäng. Kan de inte tänka längre än näsan är långt. Måste man förstöra ett helt liv, kanske ett bra förhållande, med att festa med ett gäng karlar, kvinnor, som skrövlar och kanske härjar spyr och skiter ner sig osv. För ibland kan det verkligen vara så.  (Upplevet det, då jag jobbat i hemvården i tiderna)
Jag som absolutist, tänker ju på ett annat sätt. För man kan ju verkligen ha roligt utan alkohol. Moraliska krapulan, och "dagen efter" känslan kommer inte när man håller sig nykter, samt man spar ju också pengar med att inte använda alkohol.
Man är ju medvarande och med i alla situationen man låter inte tiden flyta samman och vara frånvarande i nutid!

Det pratas om att leva i nu tid, i presens. Då behöver vi verkligen vara med i allt man gör. Det kan man inte då man är alkoholpåverkad, vissa saker skiter man i och vissa saker bryr man sig inte i.
Gott folk, ni som läser detta, tänk er för förrän ni super er fulla. Exemplet ovan var ett karlgäng, för det är ofta så, men tyvärr så har det också blivit vanligt i kvinnogäng att festa och alla vet ju hur det blir sen ....  Ta till vara ett liv i nykter gemenskap utan alkohol!
Tänk man kan vara glad och nöjd dagen efter!

Tita


5 okt. 2016

Platanias resan 16.09-01.10.2016 med familjen 18 st.

Evropi Platanias Kreta resan 16.09-01.10.2016

Fint att få samla hela familjen på en resa till södern, vi började planera redan i förra året, men beställde ändå resan här på vårsidan, efter att vi visste om sonen blir i skick. Och då vi såg att han blir i skick så beställde vi en resa. Pensionärsresa och firade gubbens pensionering, samt glad åt att sonen kunde komma med  på resan. Han som förolyckades i januari. Jag är mycket tacksam och glad att han tillfrisknat och vi kunde vara samlade hela familjen och fira gubbens pensionering.

Jag hade förfrågning till olika researrangörer och frågade lite pris på gruppresa och fick svar av ett par researrangörer. Men det var så pass dyrt så det blev billigare att beställa resan familjevist och på så sätt få samma hotell. Det var att vara snabb i vändningarna för att lyckas få rum åt alla.  Det blev Aurinkomatkat denna gång och vi får hoppas det lyckas bra!
Hotellet blev Evropi och ungefär 250meter till huvudvägen och 400 meter till stranden. Bra läge, lugnt ställe och det som var ännu bättre var, att det fanns en affär på andra sidan gatan som hade goda semlor nybakade. Tänk att jag vågade mig på en eller en halv semla under resan på förmiddagen, jag  tålde nog äta på f.m. men inte på kvällen då skulle sockervärden ha stigit upp i höjderna. I affären fanns också annat ätbart, och det var bara att fara över efter mat åt sig om man ville koka mat.
Många Finländare var på hotellet och familjen som ägde hotellet berättade att de servat Finländare i 20 år, Där var nog också danskar och kanske, enstaka från andra länder. Trivsamt ställe, och ägarfamiljen lät nog oss resenärer vara i fred och göra som vi ville, förstås måste vi ju sköta oss enligt reglerna.
Gubben blev firad som pensionär och vi hade riktigt roligt då barnen uppvaktade med lite skoj, och skojet är ännu olöst, som vi får lösa så småningom. Rum 36 blev bjuden på mat av de övriga i schacket.  Vi tog samma dag familjefoto på oss vid Evropis trappa, som blev ganska lyckad. Inte en perfekt foto, men ändå så att alla syns någorlunda! Maten åts på Panorama tavernan, som också blev lyckad. Enda felet var på denna restaurang var att ljudet från Platanias centrum hördes ändå upp och det var inte så lite. De hade program nere i centrum där de spelade zirtaki eller vad det nu var, och ljudet var så högt så man hörde inte vad den andra talade.

Äldsta dottern, höll tal eller någon frågesport, men det var lite svårt att höra i detta oljud. Men maten var god och alla åt och blev mätta. Så firades gubben. Enbart det var ju roligt  att vi var samlade och det var en upplevelse och minne för livet.
Det blev också en Elafonissi dag, och vi hyrde 4 bilar och körde till Elafonissi.
I Elafonissi togs flera foton som passar bra som enskilda familjefoton. Ett av barnbarnen var fotograf. Fick träna att fotografera.

Ballosdag! En ny vacker strand hittade vi, som vi inte vetat av tidigare då vi vistats på Kreta Ballos stod det på skylten, men Balos kallas stranden. Det var äventyr att åka dit, sista 5 km var grusväg och bilen hoppade som en groda och nog var det en osäkerhetkänsla då inte det fanns ett räcke på  sidan av vägen mot havet. Man körde upp efter bergkanten på ena sidan och stypet ner i sjön på andra. Sista delen av vägen mot  Balos, fick man gå. Då man kom närmare parkeringsplatsen fick man inte köra ända fram, så man fick parkera bilarna efter den smala grusvägen. Man fick nog en rädsla, hur skall man komma därifrån och hur får man bilen vänd rätt väg.  Man fick sist och slutligen köra fram till den rätta parkeringen och svänga bilen där, men vi visste inte det då, eftersom alla bilar måste parkera efter grusvägen. Sen var det att trava ner efter en bergsvägg, ibland fanns det trappor och ibland bara vassa stenar, och där nere i lagun, var det varmt och härligt och vackert, Tur att det var lite blåsigt för annars hade man varit i bastuvärme hela dagen.
Jag hade nog lite skräck att tänka mig hur man skall orka upp efter de där trapporna i solvärmen, så jag njöt inte av dagen som de andra gjorde. Överlag gillar jag inte om det blir för varmt och man måste gå eller motionera när det blir för varmt, så att man flåsar. Så för att underlätta andras stress och mitt eget, for jag ganska mycket tidigare upp efter vandringstråten.  Ensam behövde man inte vandra, det var massor med folk som kom och gick ner efter stigen eller upp efter stigen. Det fanns faktiskt hästar och åsnor som säkert skulle ha tagit upp människor som inte orkade gå. Jag frågade av en pojke vad det skulle kosta att ta en häst, han sade 7 € så slipper man upp med den. Jag hade egentligen tänkt det som så om sonen eller någon annan, eller minsta flickan inte orkar upp så kan man ta en häst. Alla klarade sig upp, till och med yngsta sonen började tävla med storasyster och han sprang  förbi  henne och kom upp så svetten rann och det var fint gjort! Fick vara glad att det gick bra! Roligt att uppleva detta tog några bilder av då de kom upp, för jag satt ju med kameran i handen då en i gången kom nerifrån.
Dagen var lyckad i alla fall fast vägen var stenig och krokig. Det är bra att man inte alltid vet hur vägarna är när man planerar lite annorlunda under en resa.  Så nu i efterhand är jag nog glad åt upplevelsen av Balos lagun och vandringen ner och upp.
Strandlivet blev ett måste för några av oss, och gåendet och motionerandet blev ett måste för några. Nämner inte någon i namn, men alla med sitt intresse. Jeep safarin kan jag inte berätta om eftersom jag inte var med på den. Men av det jag hörde var det en upplevelserik resa och intressant.


7/18 var en dag på jeep safari. Samma dag for 7/18 andra på en tåg utfärd 2,5 h uppe i byn där vi fick se apelsinträdgårdar, olivlundar, avokadoträd, citronträd, vindruvsstockar och tomater som växer fritt. 4/18 lämnade på stranden och sola sig. Vi som for med tåget, var inne också i en kyrka och fick se vackra målningar, men man fick inte fotografera där inne. Några andra kyrkor såg vi också, men tog bilder bara utifrån.  Det blev en bra dag!
En dag for jag och gubben till Hania med buss och gick där i gamla stan och jag fotade lite vackra färger och bilder. Vi satt en god stund i en taverna och drack apelsinjuice, och satt och såg på folk som gick där av och ann.  Efter Hania resan hann vi ännu ner till stranden där Några av vår grupp var och solade och simmande.
Äldsta sonen med familj och yngsta sonen var en dag med buss till Hania och gick där i gamla stan och hamnen.  Roligt med omväxling!
Jag får konstatera att resan var lyckad och jag är väldigt tacksam att vi var samlade alla och fick uppleva söderns värme efter en mycket tung vår och regnig sommar.
Tack alla för en fin gemenskap!
Mommo Fammo Tita

11 sep. 2016

Trygghet!

💗💗💗💗💗💗💗💗💗

"Trygghet är en känsla och ett tillstånd som vi känner inom oss – ett välbefinnande. Kopplat till en förmåga att kunna rå om andra människor med en human empati visar styrka att kunna skapa trygghet för både en själv och för andra individer."
(http://www.omtrygghet.se/vad-ar-trygghet/)

I tryggheten ingår förtroende till vänner och kamrater. En kamrat eller vän som utnyttjar ens goda vilja är inte en vän, en äkta vän. Utnyttjandet är något annat men inte vänskap, inte kamratskap.
Där man blir utnyttjad, känner man inte dendär äkta känslan,  att denhär människan bryr sig om mig, utan tvärt emot känner man sig sårad och kanske har en viss obehagskänsla.

Trygghet i sin tillvaro är viktig. När man går ut eller om man far och sova på kvällen. Att man vågar sova tryggt utan att bli störd. Eller att man vågar fara ut utan att man blir antastad.

Trygghet i sin relation, är en viktig del av hela livet, frivillighet och respekt, oberoende av kön. Tvång till det ena eller andra gör att man inte känner äkta trygghet.

Kanske också barnpsalmen säger mycket om tankar runt trygghet.

" Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara..."

Trygghet hos mig , att kunna känna lugnet och slappna av i gemenskapen!

Ha det gott i trygghetskänslan! 🙏🏼


💞💞💞

Vad är det som gör att man mår bra av?


Vacker omgivning!
Vackra blommor!
Vacker människa som lyser glädje,
behöver inte vara pynttad och i sista modet.
Långtifrån det. 
Inte en egenkär människa, nej nej!
Ögonens glitter och förnöjsamhet!
En människa som är DU med sig själv!
En person som är tacksam över en gåva som de fått! 
Tacksamhet är livets gåva!

Upplevelser
Gemenskap
Trygghet
Äkta kamratskap
Äkta vänner!

Och vad är det?
Återkommer till till dessa längre fram, med skilda tankar.

Ha en fin dag!
💞💞💞 


9 sep. 2016

Ber för en kvinna i valet och kvalet

             
Jag vill be för en kvinna som är i vånda över sitt liv
och jag ber att Herren ger hemne
krafter att välja rätt väg!
Ber med den helige Birgittas bön här nedan.
(Länken är kopierat från nätet
som Svenska kyrkan har)

                     Bön vid ett viktigt vägval

Jesus, du vet vad som är bäst för mig i denna
situation. Låt din kärleksfulla plan för mitt liv bli
förverkligad. Själv är jag så osäker på vad som
är rätt eller fel, vad som är din vilja i mitt liv. Men
du vet allt och kan allt. Därför ber jag dig: Öppna
den dörr framför mig, som jag skall gå in genom och
stäng alla andra dörrar som skulle leda mig fel. Tack
att du vill mitt allra bästa. Jag litar på din ledning!
Amen.

Visa mig, Herre, din väg och gör mig villig att
vandra den.

Heliga Birgitta

Amen!


3 sep. 2016

Prioriteringar i livet och i höst mörkret!



                           Prioriteringar i livet och höstmörkret



                                                                 Höstankar !
Tankar  som kommit den senaste tiden, har varit, hur vi prioriterar olika saker i våra liv. Jag brukar säga, ofta att man inte skall ångra det man gjort, i livet, Det är klart man kan göra olika fel och felsteg, det är inte det jag ämnar ta upp, utan egentligen val under livets gång. Barndomens felsteg, ungdomens felsteg, de är vad det är.  Men andra val! Val av yrke, val av livsuppgifter, val av partner, val av olika uppgifter, hus och hem och det  man har i hemmet. Och det religiösa livet. Det är detta jag tänker på. 

Det är ju också ett val, hur man vill bo och leva. Det som jag också funderat på, att väljer vi för dyra val? Måste valen vara så att det kostar så mycket att man slutkör sig i sina svåra uppgifter? 

Säger inte att jag alltid har valt rätt. Men valen har varit och dem kan vi inte mera göra någonting åt.

Det jag vill ha sagt, att de som är unga har möjlighet att välja, välja ännu hur och på vilket sätt man bor och vad man gör! Det gäller också val, att vara tillsammans, att göra något tillsammans i familjerna.

Man börjar fundera på olika sätt att välja , och varför man valt det man valde?
Då barnen var små, valde vi naturens upplevelser, skog och mark, på sjön och uppe i Lappmarken. I tält, i stugor, samt både fiske och vandringar, som gett lugn och avslappning. Man valde det man gjorde utgående från det man hade råd till. Inte kunde man fara långt med den resurs, man hade på den tiden. En kort båtutflykt till närmaste holme och en tält att sova i, det räckte.  
 
Funderar idag på hur dagens familjer vill ha det och göra, med sina barn. Vad prioriterar de? Det lönar sig faktiskt att tänka över egna prioriteringar.

När barnen blev unga, unga vuxna fortsatte vi med vandringar, fjällturer och båtliv. Viktigt att vara tillsammans, att göra trevliga utflykter i Fäboda skogarna och besöka stugorna där i skogen och mat med  i ryggsäcken. Det gav gemensam tid och avslappning. Också ute på Fäboda hade vi skidor och pulkor med och rände och njöt av naturen.’

Vad gör barnfamiljerna idag, tillsammans? Vad gör ni, du som läser detta?

Säkert görs det intressanta saker och säkert uppskattar barnen gemensamma tiden. Det lönar sig att fundera på prioriteringar i sitt liv. Allt vad man gör och varför man gör det?
Jag säger inte att vi gjort det rätta valen, men för oss har detta varit ett bra val.
Arbetslivet fodrade så pass mycket av oss båda som arbetade i ansvarsfulla arbeten, så valen var också utgående från detta, att vistas i naturens skönhet.

När jag nu gör en analys av vårt görande, så funderar jag ofta på att har vi med vårt agerande fört naturens upplevelser vidare till barn och barnbarn?
Det är ju det man önskar, att naturen kommer nära ens hjärta!
Det vi också ofta har haft i tanken både i privata livet , ute i naturen samt i den andliga världen, bönen och kristendomen,  att dessa saker skulle bli en hjärtesak, för efterkommande familjerna.

Funderingar idag är fortfarande nu då vi är pensionärer,  naturen, kristendomen, och välmåendet för alla barn och deras familjer. Gemensamma tid med dem alla, bara ibland, inte hela tiden. Alla har de också egna liv. Ibland vill vi ha gemensamma upplevelser och minnen och detta har vi försökt ordna med resor tillsammans med ALLA familjer. Och vi hoppas att det gett och ger minnen för livet. 

Vi har också haft det mål i livet att om det är problem med någonting, så är ärlighet och sanning det som gäller. Det finns ingenting som är så hemskt och farligt att det inte går att diskuteras och att man får en lösning på det.
Att ljuga om någonting är inte bra, för förr eller senare kommer det nog fram om man velat gömma undan vissa saker. Det sägs ”Ärlighet varar längst”.

Hösten ger också tankar kring evigheten. Hösten är ju den tid då allt dör bort. Vi som är pensionärer, lever också i höst tiderna. Det som man märker är ju att tiden rinner ut, och det är ju alltid lite skrämmande att tänka, att man vid vår ålder har högst 20 år kvar att finnas till. Sen är det ju en annan sak om tiden förkortas och annat kommer emellan, sjukdomar och olyckor. För det garanterar ju inte att livet är för evigt. Den kan ta slut på ett ögonblick.

Idag har vi livet ännu och idag skall vi försöka göra så gått vi kan, med de förutsättningar vi har. Ta vara på varandra, göra det vi orkar med! Ge tid och ge tid för gemenskap. Tiden tar slut, förr eller senare. Vi bör leva idag och göra upp inom oss själva våra målsättningar om vad vi vill prioritera i våra liv. Är det gemensam tid, är det upplevelser i naturen, är det den andliga sidan och bönen som är det viktigast eller som jag ser det, den är viktigaste i livets alla skeden. Men det är alltid en prioritets sak som vi måste göra? Sen är det ju en annan sak som vi bör komma i håg är att vi väljer rätt, rätt betyder utgående från Bibelns ljus inte utgående från vad vi vill höra. Vi kan inte svänga kappan efter det som svängs runtomkring oss i samhället, för den ger acceptans till allt och också till sånt som helt enkelt är fel. Det enda som vi skall följa i den andliga världen är nog Bibeln inte enskilda personers, åsikter och funderingar hur det skall vara. 

Alla har vi fått en grund att stå på, en grund som våra föräldrar har gett oss och nu är det vi som bör prioritera det som vi upplever är viktigaste i våra liv.
Vi lever idag, vi är dagens barn, inte morgondagens och inte heller gårdagens, för den är förbi. Det som varit det har varit och det som kommer har en betydelse för det vi gör idag.

Till er alla, ta vara på höstmörkrets prioriteringar i era vardagar från och med idag.

TITA
KRaM till er alla!