Om du inte kan hjälpa många hjälp en…….%

"Om du inte kan mata hundra människor, mata bara en." - Moder Teresa

Många gånger funderar man på olika saker som hindrar en att hjälpa nån annan. Om man tänker efter den mat du lagar. Lämnar det över mat?

Måste du kasta bort mat? Vill du kasta bort mat? Eller hur gör du med överlopps maten.

Det ät lika med dina kläder, passar din jumper på dig,? Du har många i ditt skåp. Tänk efter, måste du ha 7 jumprar? Kunde du använda de du har till slut eller måste du ha en ny till varje nytt besök?

Kasta inte bort det som en annan kan använda, köp inte nytt om du har i skåpet! Använd allt till slut, köp först därefter nytt om du behöver. När du sparar i klädkostnaderna, kunde du kanske ge en jumperpris, till någon, hjälpbehövande, medmänniska?


Nu menar jag inte att du skall bjuda in nån och äta upp den mat som lämnar över. Inte menar jag heller att du skall dela dina kläder till grannen.

Nu tänker jag på, att kunde man planera maten så att det går jämt ut. Kunde man spara lite pengar i matkostnaderna/ klädkostnader och kanske ge det åt någon som behöver till sin levnad. Det jag tänker på är att kunde vi alla dela med oss något, till någon.

När vi var till Indien och var på besök till moder Teresas stiftade hem, då lämnade synen, i mina ögon, barnen, mödrarna där i hemmet! Tårarna rann, när vi for till vårt fina hotell, till fin mat, fin säng, vacker gårdsplan / trädgård. Det man ger till de hjälpbehövande, är en droppe i havet. Ändå är det en hjälp som kan rädda någons liv.


Citerade moder Teresas sagda citat, men ändrar lite som kunde passa in i våra miljö.

Med våra dagars tankar kring de som behöver hjälp. Fråga, vem är din nästa?

Du behöver inte åka långt och hjälpa, du kan hjälpa människorna runtomkring i din by, i din stad, där du befinner dig!

Du behöver inte hjälpa många, du kan hjälpa en. En som behöver din omsorg, med det ena eller det andra.


Du kanske inte har resurserna att mata tusen, men det spelar ingen roll. Ditt mål bör inte vara hur man tar hand om många människor utan hur man tar hand om bara en person. En person i taget kommer så småningom att tjäna tusen.

De flesta av oss är alltid rädda för att hjälpa främlingar än familjen; hur kan vi visa kärlek till främlingar om vi inte börjar från våra rötter? Glöm inte; välgörenhet börjar hemma.


Med dessa mina tankar, önskar jag alla en fin vår!



Tita