Att vara orginell, att vara sig själv!!
Satt och funderade på att skall man inte får vara orginell lite annorlunda? Måste vi vara kopior av andra människor? Måste vi göra som alla andra, vara som alla andra?
I skolvärlden försöker man få männiksorna att bli bäst och det finns en tävlings anda, där alla borde kunna vara lika, lära sig på samma sätt som alla andra. Som tur, får man numera en specilaplan ifall man har svårigheter i skolan, men resurserna vill ju inte räcka till för alla! Resurserna borde ökas inom specialundervisningen, hellre än att man tar bort resurser.
Lika är det med psykiatrin, där måste man också ha kriterier för att få mer än en gång i veckan samtal, och allt skall gå till frivilligt, fast, det i bland fodras akut hjälp tillfälligt, mot sin vilja. Inte är det konstigt att det finns så mycket illamående i samhället då inte vården fungerar korrekt!
Både specilaundervinsingen och psykiatrin behöver mera resurser. Det är väl så att om politikerna själva skulle få besvär eller ha anhöriga med besvär så då skulle det kanske pratas lite mer om resurser till dessa områden!
Måste ta upp ett fall som jag var med om på 70 -talet.
Var och studerade då i Vasa Centralsjukhus, på en avdelning. Där låg en politiker som var på äldre sidan och hade en svår sjukdom. Han sade åt mig, för han ville ju veta varifrån jag var, så då förklarade han åt mig vem han var och varför han var inne.
Sen sade han: flicka lilla du är ung och jag är gammal och ligger här och väntar varje dag att mina anhöriga skall komma på besök, men ser du de kommer till helgen, det är för lång väg att köra hit varje dag. Och kan du tänka dig hur dum jag har varit, jag har varit och bestämt och velat ha centralsjukusdistrikten, med specialiteterna hit till Vasa, som jag ångrar nu när jag ligger här. Du flicka skall försöka få specialiteterna till din ort tillbaka om det är möjligt, för mig är det redan försent, för jag kommer knappast att mera kunna bestämma nånting. Så rösta på folk som vill hålla kvar specialiteterna på orten!
Den mannes ord klingar fortfarande i mina öron! Tänker ofta på honom, men han dog kort efter samtalet och jag har alltid tänkt på hans budskap. Han ångrade att han beslutit utan att tänka på människan. Och ville att jag skulle tänka annorlunda än han.
Får nog konstatera att jag försökt tänka på hans råd, men när jag blickar tillbaka på tiden som gått, så konstaterar jag att allting blir sämre inom vården och skolväsendet, ingenting har ju blivit bättre, och sen ännu till får man konstatera att
det fortfarande på 2018 finns status sjukdomar som droppar först i rangordningen, när man söker vård. Är det då frågan om hjärtat, benbrott, eller psykiska besvär. Alla borde vara på samma utgångsläge, och alla borde få vård! Men så är det inte idag! Tyvärr!
Orginell får vi ju inte heller vara för då stämplas vi som lite konstiga. Speciellt om man vågar säga sin åsikt eller om man vågar stå på sig!
Vi måste få vara precis som vi blivit skapade, och alla behöver inte vara stöpta i samma form!
Inte i skolvärde och inte i sjukvården. Alla borde få vård och specialundervisning som behöver det och med tillräckliga resurser!
Låt era funderingar fundera, runt dessa tankar, för det är ju vi som ännu lever som kan påverka!
Allt gott till er!
Tita
Tita
( bilden är lånad från nätet)
I ordet resurser kan det innehålla många olika nyanser.
SvaraRaderaTex. en ökning i klasserna med för många elever, så assistenterna inte hinner, med de personer som kanske behöver mer hjälp än andra. Det kan också vara sparåtgärden med för lite assistenter. Det kan också vara icke kompetenta personer som sitter på en special lärar befattning.
Och tänker jag på psykiatrin, där finns det alldeles för lite pesonal, som kan ta emot männsikor med psykiska problem. Sen borde det också ordnas besök till klienternas hem, via mentalvården, för att eventiellt träna boende problematiken, om det förekommer. Samt en effektiv samarbete med anhöriga som ändå ser klienten dagligen. Då borde det verkligen utvecklas ett samarbete och inte med att tystnadsplikten bromsar upp samarbetet och vårdrelationen. Gemensamma möten med anhöriga borde höra till rutinerna för en effektiv vård. Men det gör det inte idag! Beklagligt!