Ahdasmielinen= trångsynt

I mina tankar kom många olika saker som berör mig och har också berört många andra.

Tyvärr så vågar man inte alltid öppna sin mun och säga sanningen.

Varför får man inte säga som det är i ett demokratiakt samhälle.

Om man säger att: 

Jag i fråga sätter äktheten i flyktingfrågorna och annat som ske på den politiska 

fronten.

Man blir behandlat lite dum, om man har en annan åsikt än alla andra.

Man blir tillrättavisad och mindre värderande med den åsikt man har.

Undrar nog om det håller på och blir ett diktaturiskt land.

Man är inte rasist om man säger att vi skall se till våra egna människor i landet först och främst förrän man börjar ta in folk från andra länder.  Vi har fattiga människor här också så just och just lever på den ersättning de får.

Man kan hjälpa via många organisationer och den hjälpen går fram.

Visserligen har de också smysslande, ibland i dessa organisationer, men de flesta har gått till rätt plats.

som man gett.

Det som jag här i mina tankar har funderat,

Varför kommer friska män hit och ser ut att må väl,

vissa kvinnor ser också välvårdade ut och sitter med en modern Iphone i handen.

Vi bodde i sommar nära ett flyktingläger.

Fick följa dem ett par dagar på nära håll.

Det som förundrade mig?

Hur kan varje man/pojke  i sina bästa år gå där i lägret med en telefon och de satt och ringde till, ja vem?

Ena samtalet efter det andra 

Ute i det fria. 

Damerna syntes inte till? Var fanns de?

Varför en sådan diger telefonkontakt?

Vem betalar telefonräkningarna?

Vad blundar vi för?

Är vi blåögda?

Detta får vi inte säga och tänka!

Vi är rasister om vi säger så!

Jag är inte rasist och jag hjälper folk i nöden!

Kommer inte någonsin att säga till någon vem jag vill hjälpa.

Fast ibland syns det nog i mina skriverier!

Jag vill inte vara en farisé som klappar mig på bröstet,

Och säga att gör som jag .......

Kopierar in här från, http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/farise.htm

"Kort sagt - många av dem gav vackra uppvisningar i konsten att vara hjälpsamma och tjänstvilliga mot andra, men hjärtat var inte alltid med. De var helt enkelt så noga med att hålla lagen in i minsta detalj och att framstå som exempel för sin omgivning att de förlorade känslan för lagens andliga kärna - till exempel i frågor om rättfärdighet och rättvisa.
Och eftersom de själva var så nitiska när det gällde att hålla fast vid lagens minsta bokstav hade de en benägenhet att förakta dem som inte följde eller förmådde följa alla deras regler. Dessa betraktades som "syndare" och "orena" som de tog avstånd ifrån. De mest fanatiska bland fariséerna slöt sig till och med samman i grupper och bosatte sig i särskilda byar för att studera och följa lagen och inte komma i kontakt med några människor som inte var lika fromma som de själva och därför ansågs orena.
Under sin verksamhet kom Jesus ofta i konflikt med fariséerna, som angrep honom därför att han umgicks med skatteindrivare, prostituerade och andra som klassades som verkliga syndare. Fariséerna tillhörde dem som tog initiativet till att få Jesus undanröjd genom att anklaga honom för upproriskhet mot den romerska ockupationsmakten, och när Jesus slutligen greps i Getsemane fanns det fariséer med i pöbeln som jagat honom.

Vad tänker du om detta? Är vi bättre än de andra? Och vem är bättre än jag?
Är vi inte vanliga människor med mänskliga behov och känslor. Vi känner alla och alla har känslor, så kom ihåg att tänka som så, att tänk om jag inte skulle tänka på andra människor, vem skulle då göra det? Är vi bättre än fariséer? Är vi bättre än grannen.
Skulle gärna svara på detta, Nej vi har alla samma värde, eftersom vi är födda som människor. 

Det har ingen betydelse vilken skolning, vilket yrke eller vad vi sysslar med, utan vi alla skall en gång stå till svars för det vi har gjort och inte gjort.

Ha en fin dag och vecka... fånga stunden och våga vara dig själv med dina egna åsikter och tankar.


Tita