Ensamhet- tvåsamhet-gruppgemenskap?
"Jag är en mycket mogen människa,
men ingen känner mig.
Mina vänner gör sig en falsk bild av mig.
Jag är icke tam.
Jag har vägt tamheten i mina örnklor och känner den väl.
O örn, vilken sötma i dina vingars flykt.
Skall du tiga såsom allting?
Vill du kanske dikta? Du skall aldrig dikta mer.
Varje dikt skall vara sönderrivandet utav en dikt,
icke dikt, men äkta vänskap."
men ingen känner mig.
Mina vänner gör sig en falsk bild av mig.
Jag är icke tam.
Jag har vägt tamheten i mina örnklor och känner den väl.
O örn, vilken sötma i dina vingars flykt.
Skall du tiga såsom allting?
Vill du kanske dikta? Du skall aldrig dikta mer.
Varje dikt skall vara sönderrivandet utav en dikt,
icke dikt, men äkta vänskap."
(Edith Södergarn)
Man brukar säga att ensam är stark; fri och lycklig.
Den som är ensam slipper bekymra sig för andras enerverande ovanor och har bara sin egen andedräkt att bry sig om.
Ensamhet är frihet och endast lite ensamt, ibland.
Sin egen lyckas smed.
I den åtråvärda tvåsamheten är man varandras lyckosmeder. Det vardagstrygga med Aktuellt i katalogsoffan, gemensam smutstvätt och puss och "sov så gott" om kvällen. Emellanåt är även relationen svår, snårig och sårbar, brukar man säga.
Man brukar också säga att den som är tvåsam åtminstone aldrig är ensam och den som är ensam borde inte känna sig ensam, for tvåsamhet är minsann inte alltid så bra det heller.
Det sägs egentligen alldeles för mycket om tvåsamhet och ensamhet, som om de vore två vitt skilda tillstånd. Men den djupaste ensamhet finns många gånger i tvåsamheten, med tysta snyft när den gemensamma sänglampan släckts. Den ensamme som innerligt saknar en morgonpuss (oavsett andedräkt) har inte ett behov av att höra att ryck upp dig, ta dig i kragen och var stark hör du.
"Så, är du ensam eller tvåsam?" Denna ständigt ställda fråga ger intetsägande information. "Är du också rädd för Ensamheten?" är viktigare och svarar du ja på den frågan är vi två om saken. Kan man säga.
Man brukar också säga att den som är tvåsam åtminstone aldrig är ensam och den som är ensam borde inte känna sig ensam, for tvåsamhet är minsann inte alltid så bra det heller.
Det sägs egentligen alldeles för mycket om tvåsamhet och ensamhet, som om de vore två vitt skilda tillstånd. Men den djupaste ensamhet finns många gånger i tvåsamheten, med tysta snyft när den gemensamma sänglampan släckts. Den ensamme som innerligt saknar en morgonpuss (oavsett andedräkt) har inte ett behov av att höra att ryck upp dig, ta dig i kragen och var stark hörru du.
"Så, är du ensam eller tvåsam?" Denna ständigt ställda fråga ger intetsägande information. "Är du också rädd för Ensamheten?" är viktigare och svarar du ja på den frågan är vi två om saken. Kan man säga.
Barnen får känna glädje och samhörighet i att vara med i en grupp. Där får man möjlighet att visa hänsyn och respektera andra.
Vi vill lära barnet att vi hjälps åt oavsett ålder, och att vi tar hand om varandra. I grupp fostras barn i demokratins grunder och upptäcker att vi alla är och får vara olika.
Vi vill hjälpa barnen lösa konflikter på ett sätt som även fungerar när de är vuxna
lära barnen ta ansvar för människor, natur och material.
lära barnen ta ansvar för människor, natur och material.
Det är också samma sak när det gäller oss vuxna, vi behöver gruppgemenskap och samhörighet i en grupp med gemensamma värderingar och tankar. Där man kan ventilera sina tankar och där man blir accepterad som en enskild individ.
Arbetsgemenskap -socialgemenskap i grupp är viktig. Att bli accepterad som den man är...Att man inte behöver vara formad lika som alla, men ändå bli accepterad i gruppen. Blir man inte det så känner man utstötthet, kanske mobbning.
Att bli sedd, att bli accepterad i ensamheten, i tvåsamheten i gruppen är viktigt. Det är oavsett vilken grupp, vilken familj man har eller om man vill vara ensam så är det en viktig del att BLI SEDD som den människa som man är.
SE varandra !
TITA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar