EMPATI. I Vikingafilmen?

EMPATI

Berörande att se filmen Vikingarna! Jag har sett på filmen säsong 1-2, börjar på 3säsongen.

Jag gillar inte våld och våldsdåd, allt för makt och rikedom.

Blir bestört av filmen. Varför skall man se på sånt då, tänker någon? Samma tänker jag själv, varför?

Det märkliga är ju förstås det, att genom släktforskningen så har vikingen Rurik kommit upp i vårt släkthistoria. Så därför blev filmen en utmaning att se. 

Råa våldsdåd förekommer och allt för att röva bort silver, guld från kristna i England först och främst. 

Var finns den empatiska förmågan, funderar jag? 

Bara elakheter, hämndlystenhet och aggressioner, bara för att få rikedomar.

Jarlen Ragnar, är våldsam, han tror på ODIN, Thor åskans gud och säger sig vara i Odins beskydd. 

I slutet av andra säsongen börjar Ragnar be med en munk från England som varit fånge/ slav, hos honom, men som Ragnar gav friheten att inte mera behöva vara slav och fånge.

Oberoende lät han inte ännu döpa sig, men tog mycket intryck av munken och hans livsstil.

Rövar tågen fortsätter med vikingaskeppen och mer och mer makt ville man ha. Maktbegären var stor och pennings begäret bara ökade. 

Alltså den empatiska gåvan och förmågan fattades. Glimtar av empati ser man hos munkprästen, och han överför nog något till Vikingen Ragnar sin empatiska förmåga. 

Säsong 3 har 10 avsnitt skall kolla fortsättningen, för har bara sett 1 avsnitt av det ännu. Kommer att följa upp utvecklingen om vikingarnas omvändelse och kanske den empatiska förmågan ökar? Blir intressant att se,

Empatin vill jag stanna upp och fundera på.

Citerar en del av artikel från Karolinska Institutet.

Andreas Olsson, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, ”forskar om hur människor lär sig av varandra i sociala situationer – ett forskningsfält där både empatisk förmåga och grupptänkande har visat sig ha nyckelroller. Båda finns inom oss alla, och kombinationen har varit viktig för att skapa en trygg social miljö.”

”Forskningen visar att vi på många sätt positivt särbehandlar medlemmar som tillhör det forskarna kallar ”ingruppen”, den grupp som en individ upplever som sin egen. De utomstående, ”utgruppen”, känner vi ofta mindre empati för och till dem associerar vi lättare obehagliga upplevelser som kan göra oss rädda. Den psykologiska positioneringen sker snabbt och omedvetet, och påverkas inte sällan av faktorer som etnicitet eller social klass. Men även godtyckliga gruppindelningar, som när vi i skolan eller på jobbet slumpmässigt delas in i olika grupper, kan påverka vår empati.”

Mina egna funderingar:

Vi blir empatiska först när vi får förståelse för den andras känslor och kan skilja på jaget och den andra.

När vi ser den andra lida, känner vi medlidande med personen.

När vi vill den andra ont genom våld och man tror sig få fördelar av att man dödar och pinar den andra människan, känner vi ingen empati, utan ser bara sina egna fördelar av att få våldföra sig på den andra.  Fördelarna kan vara sina egna begär,  ha begär, eller maktbegär.  (Psykopater)

Vad annat är det i världen idag, än maktbegär, vid krigsföring. I religionens namn har många människor dött och till vilken nytta?

I alla krigsföringar fattas helt den empatiska förmågan, man kan inte tänka sig annat än makten och rikedomar!

Idag funderar jag verkligen på hur skulle världen se ut med en mera empatisk människosyn?

Verkligen skulle världen se ut på ett helt annat sätt. Frid och fröjd och människorna skulle acceptera varandras olikheter. 

Jag har väl fel som önskar en bättre världsbild.

Allt gott till er alla!

Tita

( egen bild, som får symbolisera fridfullhet)