Sökte upp på google om ordet rättvis, fann en hel rad med samma betydelse
”opartisk, objektiv, saklig, allsidig, oväldig, neutral; rättfärdig, rättrådig, rättsinnig, rättskaffens, salomonisk, ärlig, just, schysst, renhårig; rättvisande, riktig, korrekt; jämlik; skälig, rimlig”
”opartisk, objektiv, saklig, allsidig, oväldig, neutral; rättfärdig, rättrådig, rättsinnig, rättskaffens, salomonisk, ärlig, just, schysst, renhårig; rättvisande, riktig, korrekt; jämlik; skälig, rimlig”
Tanken kring detta ord kom från en händelse i tidiga ungdomen, då det var frågan om olika rättvist behandlade människor både i familjer och inom sjukvården.
Har man pengar köper man mera än om man inte har pengar.
Har man pengar köper man mera än om man inte har pengar.
Det gäller i olika familjer och likaså inom vården. Man kan köpa dyrare saker om man har pengar, och man kan köpa snabbare vård om man köper det från en privat firma.
Pengar har makt!
Fast inom vårt land borde det inte vara så.
Är detta rättvist?
Är det rättvist att vissa människor lider hunger i världen och vissa lever i överflöd?
Är detta rättvist?
Är det rättvist att vissa människor lider hunger i världen och vissa lever i överflöd?
Kom in på tanken om hur de gjorde förr i tiden, när den äldsta barnet ärvde hemmanet och resten blev egentligen arvs lösa.
Sen har vi vissa familjer där vissa barn blir behandlade olika och frågan blir, varför blir det så?
Då tänkte jag på min egen familj!
Vi har alla tider haft den principen, att vi hjälper den familjen som behöver hjälp just då det krisar till sig.
Det kan vara från ett år till flera år, men hjälpen kommer då på olika sätt, men alla har fått sin del av hjälpen, vi har alltid räknat med att alla skall ha lika, så det går inte att ändra på det.
För det hör till vår familjs principer!
Ibland konkret hjälp ibland om det behövs ekonomisk hjälp, men allt detta sker ju inte samma år eller samma månad, hjälpen kommer när det verkligen behövs.
Då räknar vi med att summan av hjälpen skall vara rättvist, genom att hjälpa konkret eller genom att ersätta hjälpen på olika sätt.
( räknar inte upp hur hjälpem ges)
värdet skall vara lika.
Barnen skall behandlas lika.
Det som jag märkte då i unga åren att där det blev orättvist behandat i familjerna så uppstod avundsjukan, och där ena kunde säga till den andra att du fick ju mer än jag, du fick en bättre gåva än jag! Fast den ena kanske hade fått året före en bättre gåva, men som personen inte hade märkt.
Eller det kunde också vara så att dendär favoritbarnet fick mera än den som blev avundsjuk.
Kanske han eller hon fick en bättre bostads tomt än den andra så blev den ena avundsjuk över tomtfördelningen.
Eller det kunde också vara så att dendär favoritbarnet fick mera än den som blev avundsjuk.
Kanske han eller hon fick en bättre bostads tomt än den andra så blev den ena avundsjuk över tomtfördelningen.
Läs om Kain och Abel, var det inte också avundsjukan som kom mellan dem? Kain dödade Abel, (4 Moseboken!
Kain och Abel nämns eftersom det berättas om hur Kains avundsjuka ledde till brodermord.
Och vad gör vi idag? Jo är avundsjuka , om en av barnen får lite mer omsorg, än den andra.
Det som är viktigt är nog att komma ihåg att alla får sin omsorg i tur och ordning. Omsorgen kommer inte omedelbart, och inte heller på samma gång, utan efterhand när det behövs!
I tidiga ungdomen minns jag en händelse, som jag tyckte var rättvist, eller orättvist, det är hur man tänker det?
I familjen föddes ett barn som hade en födelseskada, och behövde mer omsorg och uppmärksamhet än de andra.
Så klart fick barnet mera omsorg och uppmärksamhet på grund av skadan. Men de andra upplevde ju att de inte blivit sedda tillräckligt.
Att ”Lina” (kallar barnet för Lina, är inte rätta namnet) hon får all omsorg! Lina levde ju inte länge efter det, men alla sörjde ju henne.
Föräldrarna fick sorg, och gav också sorg till de övriga barnen.
Föräldrarna gav omsorg också till sina övriga barn som var friska, men de övriga var avundsjuka över den sjukes större omsorg från föräldrarna.
Men ser ni, de var avundsjukan, till den stackars sjuka flickna för att de måste ta hand om henne, med allt, och ge den omsorgen som då behövdes, just då, för den sjuka flickan.
Vi måste tänkta längre än näsa är lång, om man klarar sig med sina egna resurser, och egen insatts, då är det viktigt att se, att det kan finnas en annan som behöver lite mer hjälp och stöd en tid tills allt ordnar sig. Vi föräldrar är till för att hjälpa egna barn. Och man blir tacksam och glad när barnen klarar sig själva. Men alla behöver nångång hjälp i sin tillvaro, mer eller mindre. Och det skall vi vara tacksam över och inte avundsjuka för.
Föräldrarna ser sina barn var och en precis som de är och vill allas bästa.
Man ber för dem man överlåter allt i Herrens händer! Och önskar allt gott, till alla sina barn!
Och om vi ännu går till rättvisan, till det ordet som skriveriet började med, så konstaterar jag fortfarande, att föräldrarna skall också bli rättvist behandlade av barnens familjer! Jämställdheten skall också väga jämt till bådas sidor, så att man inte upphöjer enas till höjden och enas familj är värdelös!
Där bör också rättvisan komma fram!
Alla familjer har olika sätt att hjälpa och ge omsorg, och det bör man beakta, både med för och nackdelar.
Aristotleles: delade in rättvisa i distributiv rättvisa som handlar hur resurser och makt skall fördelas och kompensatorisk rättvisa eller retributiv rättvisa som handlar om hur olika handlanden skall bemötas för att skapa rättvisa.
Olika teorier om rättvisa antar olika normer, och det är möjligt att ett rättvisebegrepp söker specificera vad som är rätt eller orätt utifrån flera olika normer.
Så om jag skriver om rättvisa, så kan en annan person tänka på ett annat sätt och tycka att jag / vi är orättvisa! För dessa som anser att vi behandlar orättvist, kan tycka att vi behandlar fel, utgående från tidpunkten för rättvisa eller orättvisa behandlingen.
Det är som med allt annat, om man inte kan tänka vidsynt så tänker man ju utgående från sin synvinkel, som kanske är smalt och då kan det ju bli en känsla av orättvist och felbehandlat. Eller hur?
Till slut konstaterade jag att, fast hur rättvis än man försöker vara så är det alltid nån som känner sig felbehandlat och känner avundsjuka.
Därför frågar jag mig och er som läser:
Rättvist behandlat, vad är det? Vad tycker du?
Kram till er alla i jämstäldhetens rättvisa!
Tita
(Båda bilderna är lånade från nätet.)
Ja så är det, ibland har man en personlighet som inte passar, för alla, men viktigaste är att vara den man är, utan att vara formad som alla andra.
SvaraRaderaAtt visa sin svaghet är att vara stark, för ingen kan alltid vara på ”G” men ibland tycks det som att det inte är så gott, med att visa hur man har det, för det uppfattas som, knärras.
Rättvisan tycks heller inte tas emot, från alla håll, har märkt att då man försöker vara rättvis, blir man misstolkad. Exempel: om jag tar någon annan i försvar, då jag vet att orättvisan, från något håll riktas mot en person på pur elakhet och utan orsak, blir jag boven i dramat.
Jag får inte visa omtanke för den person, eftersom den som varit orättvis eller elak, vill hacka på redan den slagna och få denne att se skyldig ut, trots att personen inte gjort något.
Vi får vakta oss för, hur vi bemöter andra, för i det långa loppet så, hamnar den som är dum, själv att försvara sig, gentemot sin orättvisa mot fel person och då är frågan: vem försvara den som, är avundsjuk, elak och orättvis?
Till din fråga: ” Är det rättvist att vissa människor lider hunger i världen och vissa lever i överflöd?”
Nej inte är det rättvist att en del lever i överflöd eller somliga i nöd. Det är ju oftast de rika som tar av de fattiga och så blir de ännu rikare.
Det är även så att det ofta är den fattige och sjuke som söker Gud, de andra som har det bra förspänt med allt de behöver inom räckhåll, känner nog inte riktigt samma längtan efter Gud. …Ja rättvisa kan saknas, det har vi alla fått se, och det är så sorgligt att människor skall bli oskyldigt dömda eller utpekade. …Om detta kan man läsa i Jesaja kapitel 3, Gud syfte med domen….
Bibeln säger i Predikaren 9:11 Vidare såg jag under solen: det är inte de snabba som vinner loppet, det är inte de tappra som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som har framgång: allt är tillfällighet och slump.
Där rättvisa saknas lider Guds barn. Den som inte hjälper de förtryckta ställer sig på förtryckarnas sida. Den som har gett sitt liv till en rättvis Gud är pliktig att uppehålla rättvisan. Källa: Bibeln, Jesaja.
Blev en hel del från bibeln, som alla säkert inte tycker om, men som kristen behöver vi, ty oss till det som är sanning och rätt, sen om vi inte alltid kan följa det, är en annan sak, för vi är alla människor, som felar, ingen är perfekt och det förväntas inte av oss heller. Viktigaste i sammanhanget är att vi försöker göra så gott vi kan, gentemot våra medmänniskor på ett rättvist sätt.