Sann dikt och sanna ord!

I LIVETS VILLERVALLA (ur Nils Ferlin)

I livets villervalla

vi gå på skilda håll.

Vi mötas och vi spela

vår roll -

Vi dölja våra tankar,

Vi dölja våra sår

och vårt hjärta som bankar

och slår -

Vi haka våra skyltar

var morgon på vår grind

och prata om väder

och vind -

I livets villervalla

så nära vi gå

men så fjärran från varandra

ändå.

           Tänk vad diktaren hade hittat sanna ord.

Vi möter våra vänner och bekantar och frågar av dem hur de har det?

Får vi ett ärligt svar?

Tack bra!

Fast hjärtat gråter och allt är dåligt,

inte orkar vi berätta hur vi har det? 

Vill vi ens få ett riktigt svar?

Om den andra i misstag säger, jag har sovit dåligt.

Vad gör vi, vi säger omedelbart,

du skall veta, jag har inte sovit på flera veckor ordentligt.

Hur var det med lyssnandet?

Lyssnade man alls på den andra eller 

Var det så att mitt var ännu värre?

Eller?

Lyssna, men avbryt inte, med att börja berätta egna problem. 

Ta det en annan gång om det är möjligt.

Om inte så kanske personens problem 

är värre än mina.