Prioriteringar i livet och höstmörkret
Höstankar !
Tankar som kommit den
senaste tiden, har varit, hur vi prioriterar olika saker i våra liv. Jag brukar
säga, ofta att man inte skall ångra det man gjort, i livet, Det är klart man
kan göra olika fel och felsteg, det är inte det jag ämnar ta upp, utan
egentligen val under livets gång. Barndomens felsteg, ungdomens felsteg, de är
vad det är. Men andra val! Val av yrke,
val av livsuppgifter, val av partner, val av olika uppgifter, hus och hem och
det man har i hemmet. Och det religiösa livet. Det är detta jag
tänker på.
Det är ju också ett val, hur man vill bo och leva. Det som jag
också funderat på, att väljer vi för dyra val? Måste valen vara så att det kostar så
mycket att man slutkör sig i sina svåra uppgifter?
Säger inte att jag alltid har valt rätt. Men valen har varit och
dem kan vi inte mera göra någonting åt.
Det jag vill ha sagt, att de som är unga har möjlighet att välja,
välja ännu hur och på vilket sätt man bor och vad man gör! Det gäller också val, att vara tillsammans, att göra något tillsammans i familjerna.
Man börjar fundera på olika sätt att välja , och varför man valt
det man valde?
Då barnen var små, valde vi naturens upplevelser, skog och mark, på
sjön och uppe i Lappmarken. I tält, i stugor, samt både fiske och vandringar,
som gett lugn och avslappning. Man valde det man gjorde utgående från det man
hade råd till. Inte kunde man fara långt med den resurs, man hade på den tiden. En
kort båtutflykt till närmaste holme och en tält att sova i, det räckte.
Funderar idag på hur dagens familjer vill ha det och göra, med sina barn. Vad
prioriterar de? Det lönar sig faktiskt att tänka över egna prioriteringar.
När barnen blev unga, unga vuxna fortsatte vi med vandringar,
fjällturer och båtliv. Viktigt att vara tillsammans, att göra trevliga utflykter i Fäboda
skogarna och besöka stugorna där i skogen och mat med i ryggsäcken. Det gav gemensam tid och
avslappning. Också ute på Fäboda hade vi skidor och pulkor med och rände och
njöt av naturen.’
Vad gör barnfamiljerna idag, tillsammans? Vad gör ni, du som läser
detta?
Säkert görs det intressanta saker och säkert uppskattar barnen
gemensamma tiden. Det lönar sig att fundera på prioriteringar i sitt liv. Allt vad
man gör och varför man gör det?
Jag säger inte att vi gjort det rätta valen, men för oss har detta
varit ett bra val.
Arbetslivet fodrade så pass mycket av oss båda som arbetade i
ansvarsfulla arbeten, så valen var också utgående från detta, att vistas i
naturens skönhet.
När jag nu gör en analys av vårt görande, så funderar jag ofta på
att har vi med vårt agerande fört naturens upplevelser vidare till barn och
barnbarn?
Det är ju det man önskar, att naturen kommer nära ens hjärta!
Det vi också ofta har haft i tanken både i privata livet , ute i
naturen samt i den andliga världen, bönen och kristendomen, att dessa saker skulle bli en hjärtesak, för
efterkommande familjerna.
Funderingar idag är fortfarande nu då vi är pensionärer, naturen, kristendomen, och välmåendet för alla
barn och deras familjer. Gemensamma tid med dem alla, bara ibland, inte hela tiden.
Alla har de också egna liv. Ibland vill vi ha gemensamma upplevelser och minnen
och detta har vi försökt ordna med resor tillsammans med ALLA familjer. Och vi
hoppas att det gett och ger minnen för livet.
Vi har också haft det mål i livet att om det är problem med
någonting, så är ärlighet och sanning det som gäller. Det finns ingenting som
är så hemskt och farligt att det inte går att diskuteras och att man får en
lösning på det.
Att ljuga om någonting är inte bra, för förr eller senare kommer
det nog fram om man velat gömma undan vissa saker. Det sägs ”Ärlighet varar
längst”.
Hösten ger också tankar kring evigheten. Hösten är ju den tid då
allt dör bort. Vi som är pensionärer, lever också i höst tiderna. Det som man
märker är ju att tiden rinner ut, och det är ju alltid lite skrämmande att
tänka, att man vid vår ålder har högst 20 år kvar att finnas till. Sen är det
ju en annan sak om tiden förkortas och annat kommer emellan, sjukdomar och olyckor. För det
garanterar ju inte att livet är för evigt. Den kan ta slut på ett ögonblick.
Idag har vi livet ännu och idag skall vi försöka göra så gått vi kan, med de
förutsättningar vi har. Ta vara på varandra, göra det vi orkar med! Ge tid och
ge tid för gemenskap. Tiden tar slut, förr eller senare. Vi bör leva idag och
göra upp inom oss själva våra målsättningar om vad vi vill prioritera i våra
liv. Är det gemensam tid, är det upplevelser i naturen, är det den andliga sidan och bönen som är det viktigast eller som jag ser det, den är viktigaste i livets alla skeden. Men det är alltid en prioritets sak som vi måste göra? Sen är det ju en annan sak som vi bör komma i håg är att vi väljer rätt, rätt betyder utgående från Bibelns ljus inte utgående från vad vi vill höra. Vi kan inte svänga kappan efter det som svängs runtomkring oss i samhället, för den ger acceptans till allt och också till sånt som helt enkelt är fel. Det enda som vi skall följa i den andliga världen är nog Bibeln inte enskilda personers, åsikter och funderingar hur det skall vara.
Alla har vi fått en grund att stå på, en grund som våra föräldrar
har gett oss och nu är det vi som bör prioritera det som vi upplever är viktigaste
i våra liv.
Vi lever idag, vi är dagens barn, inte morgondagens och inte heller gårdagens,
för den är förbi. Det som varit det har varit och det som kommer har en
betydelse för det vi gör idag.
Till er alla, ta vara på höstmörkrets prioriteringar i era vardagar från och
med idag.
TITA
KRaM till er alla!
