Funderingar kring påsken!

Långfredag och påsken! Mat och matvanor, förr och nu.... 

Inte har jag ätit en enda chokladbit, men nog en kakbit, för jag lagade en kaka till kaffet. Memma åt vi till efterrätt, så ni vet att magen är säkert i oskick senare... i dag. Vi satt på terrassen och drack kaffe och då var det bara +22 grader och det var passligt för mig just då. Påskhäxor och påsktroll fick jag inte vara när jag var liten, och inte ville jag vara det heller. Sen fick vi inte fara ut på långfredagen utan sitta inne till kl. 18. efter det fick vi fara ut. Till kyrkan eller till församlingen var vi alltid under påsk, och på långfredagen var det dyster stämning, eftersom man inte spelade på orgeln då. Påskdagarna var gladare och då var psalmerna också gladare.Påskens budskap är ju fantastisk men ändå är den lite dyster, vet inte varför? Kanske då Jesus dog på korset! Förstås är påskdagarna gladare och om vi tänker på Jesu uppståndelse på tredje dagen så var det ju också fint. 

Maten förr och nu är ungefär lika, ägg och höna eller broiler, fårstek om man får tag på det samt, memma till efterrätt och grädde....Så inga förändringar i matväg. Detta åt man som barn, och äter fortfarande, ungefär likadant. 

En som hette Josefus under Jesu tid har bekräftat detta i sina skrifter som är dokumenterade men som inte har lagts med i Bibeln.

Forskarnas källor till den historiske Jesus finns inte så många. Bara ett par nästan samtida historiker – Josefus (cirka år 37–100) och Tacitus (cirka år 56–120) – nämner Jesus kortfattat. Övrig kunskap måste historikerna söka i de fyra evangelierna i Nya Testamentet.

Josefus (hebreiska Yosef ben Matitjahu, latin Flavius Iosephus), född i Jerusalem 37 eller 38 e.Kr., troligen död kort efter år 100, var en judisk historiker.
Josefus två viktigaste verk är Om det judiska kriget (han upplevde själv Jerusalems förstöring år 70) och Judisk historia. Båda dessa ger ovärderlig information om hans tids judendom. Han anses vara den förste utombibliska författare som nämner Johannes Döparen, Jesus och Jakob ”Herrens broder”.

Texten utgör därmed en utombiblisk källa om uppmärksamhet som väcktes av Jesu liv och verksamhet på 30-talet. Josefus skrev Judisk historia några årtionden efter Jesu död.

Josefus är som sagt en utomstående person som har berättat historia på Jesu tid och som vittnar om att en sån person har funnits....

Här nedan med blå text har jag kopierat från nätet, jag citerar hela texten:

"Flavius ​​Josephus var en Judisk som växte upp i Jerusalem i början av vår tideräkning. Han var välutbildad, vet både judiska texter och det grekiska språket (även om hans grekiska grammatiken var felaktigt). Under stora upproret 66-73 e.Kr., tjänade Josephus som en allmän av Galileen. När den romerska armén besegrade hans styrkor, Josefus och 40 landsmän flydde till en grotta. De enades om att begå självmord. Josephus fasta partier så att hans namn skulle komma ut sist. Efter de andra dödade sig själva, övertygade Josephus de återstående fighter att kapitulera med honom.

Som en fånge i Romarbrevet , frivilligt Josephus att skriva historien om den stora upproret . Allmänt (senare kejsar) Vespasianus avtalats.Josephus förutsatt alltså romarna (och nu oss) med en första hand hänsyn till nedgången av Jerusalem år 70 e. Kr. Det måste betonas att Josephus skrev för Vespasianus, så hans arbete definitivt är partisk. Han nämner flera gånger i hans grekiska skrifter att han skapat en arameiska version av händelserna också, men det är tyvärr inte bevarade.

Efter krigsslutet var Josephus som vidtagits för att Rom , där han skrev det judiska kriget. Hans andra stora verk, judisk Antiquities, beskrivit hela historien av judarna. Det innehöll en hel del material från tiden för Alexander den store till förstörelsen av Andra Templet .Men på grund av Josephus benägenhet att vara beroende av hörsägen och legenden forskare är aldrig säker på vad du ska acceptera som ett faktum.

Den grekisk-romerska perioden medförde de förändringar i vår religion. Det är också den mest obskyra för historiker. Vi vet inte mycket om judisk historia från tiden för Alexander den store tills Bar Kochba Revolt . "

En av de mest anmärkningsvärda passager i den judiska Antiquities är "Testimonium Flavianum":

Vid denna tid framträdde Jesus , en vis man, om det nu man ska kalla honom en man. Ty han var en görare häpnadsväckande gärningar, en lärare av de personer som får sanningen med glädje. Och han fick en efter både bland många judar och bland många av grekiskt ursprung. Han var Messias.Och när Pilatus, på grund av en anklagelse från de ledande männen ibland oss, dömde honom till korset, de som hade älskat honom tidigare inte upphöra med detta. Ty han visade sig för dem på tredje dagen, levande igen, precis som den gudomliga profeterna hade talat om dessa och otaliga andra underbara saker om honom. Och fram till denna dag stam av kristna, uppkallad efter honom, inte har dött ut.

[Judiska fornminnen, 18,63-64]

Källa: ovanstående!

http://www.livius.org/jo-jz/josephus/josephus.htm
Mycket intressant historiska händelser som jag tycker är värt att studeras!

Häls. TITA