Resedag 9…… 02.10.24
Planering var att vi skulle vandra Samaria ravinen då vi reste hit till Kreta. Tyvärr hade en olycka inträffat. Vid störtregn hade det blivit stora stenras och folk hade lämnat i ravinen i flera timmar och en person hade fått ett ben krossat, som hämtats med helikopter, med dog ändå senare på sjukhuset av att ha mist för mycket blod.
Samariapasset-ravinen var stängt för tillfället, så de hade inga vandringar dit nu.
Det blev istället en mindre ravin, upp till Imbros byn med Imbros ravinen, som dock är kortare, men ändå vackrare. Därifrån vandrade vi neråt. Byn före vandrings starten var vi ett cafe där vi fick stekta plättar av getabock mjölk med honung. Detta hörde till utflyktens pris. Smakade getabock. 😂🤣. Inte så gott som man hade förväntat sig.
Första 5 minutren följdes vi åt alla, sen fick var och en gå sin egen takt.
Det som var besvärligt, var att början av ravin rutten, den hade fullt upp av stenar som rullade under skorna. Så jag vred högra foten snett och knät blev sjukt. Men ser ni, jag sade inte åt gubben, för då hade vi inte tagit ett steg mera. Jag sko igenom ravinen, oberoende. 😊😉
Hela vandringen tänkte jag nog på Kesänki tunturi / pirunkuru. Likadanna vassa stenar och stebumlingar som rullade under fötterna. Femföre att man sko ha rullat ner eller slagit huvudet i de vassa stenarna. Tur att jag hade gubben att ta i för att komma vidare. Strax jag vred på knät så tog det sjukt, men igenom skulle jag . Det tog cirka 3h och 6 min för oss. Svalt och bra var det i ravinen, men mot slutet blev det varmt, då solen lysa rakt in i ravinen. Vi drack var sin Nutridrink, så vi fick proteiner, plus vischy vatten.
Tyckte lite synd om gubben, han fick inte alls njuta av att gå fritt, jag tog i honom stup i kvarten, men tur att jag hade honom att ta i med vänstra armen. Högra armen sko jag inte ha kunnat ta i inte ens i ett träd.
( eftersom jag har haft fraktur i högra axeln som läkt ihop fel men det är en annan femma)
Mot slutet av vandringen vågade jag säga åt gubben att knät är sjukt, som tur kunde vi ju inte vända om, vi fick ju lov att gå igen och komma till cafeet där bussen väntade.
Lyckosam dag, och nu har jag nått ett mål igen. Tacksam för det.
Nu ger jag en fråga till dig som läser detta, tror ni att jag går Imbros ravinen flera gånger?
Och vilket är följande mål/ utmaning?
Lite fakta om ravinen Imbros i Sfakia.
Faktat har jag skrivit från en resbyrås broschyr
”Sfakia och är den näst största ravinen på Kreta, efter Samaria. Imbros pittoreska landskap och enkla terrängen gör den idealisk. Imbros ravinen är 8 km lång och tar ca 2,5 - 4 timme att gå, kanske lite mer beroende på skorna man har på sig och värmen den dagen man vandrar. Imbros är värt ett besök.
Imbrosravinen var flyktvägen för tusentals allierade trupper som retirerade från norra delen av ön. Under slaget om Kreta 1941 begavs sig trupperna till Chora Sfakion för att bli upplockade.
Efter cirka 1 timmes vandring i ravinen kommer man till dess smalaste punkt. Mycket vackert, mäktigt. Sten väggarna är mindre än 2 meter ifrån varandra. Sten- bergväggarna är högt upp runt om en ca 300 meter. I slutet av ravinen kommer man till byn Komitades där bussen kör till Chora Sfakion.
Chora Sfakion kallas huvudstaden i den avlägsna och bergiga delen av Sfakia. Ett mäktig landskap, som är ett lugn, en charmig plats precis vid havet. Sandstranden har kristallklart blått vatten, perfekt för avkoppling efter vandringen. Det finns några kafeer och tavernor runtom. Norr om Sfakia hittar ni ruinerna av den venetianska “Sfakia-fästningen” eller “ Castel di Sfacia eller Sfachia, här har ni en fantastisk panoramisk utsikt över Sfakia och dess vildmark.”
Start 8:20- på hotellet 18:30 tiden
Nu gäller duschen och ut och äta till restaurangen Horiatiko, nu är vi lagom trötta, efter dagens vandring! Maträtten blev var sin Stifado, som smakade jätte gott!
Önskar att ni alla skulle ha möjlighet att få prova denhär vandringen!
Harmligt att dottern och hennes man inte hann på denna vandring, men nästa gång kan de göra den. Hoppas jag ! 🥰
Med tacksamhet och nog är jag nöjd över denna vandring
Tita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar